Den underjordiska terrorcellen ”Nationalsozialistischer Untergrund”, NSU har kallats ”Die Braune Armee Fraktion” och jämförts med vänsterterroristerna i ”Rote Armee Fraktion”, RAF.

Cellen avslöjades 2011 efter att de två manliga medlemmarna ingått en förmodad självmordspakt. En smärtsam påminnelse om Tysklands våldsamma 1900-talshistoria och en nationell skandal som ställer allvarliga frågor om hur högerextrema grupper hanteras på 2000-talet.

NSU:s tre medlemmar gick under jorden 1998 för att undgå polisens uppmärksamhet. De mördade är såvitt det är känt ett tiotal personer med turkisk och grekisk härkomst. Några av dem drev kebabrestauranger. Och dödsskjutningarna kallades i medierna för ”kebabmorden”. Gruppen levde som outlaws. Rånade banker. Men hade uppenbarligen understödjande ”sympatisanter” i nynazistiska NPD:s (Nationaldemokratische Partei Deutschlands) nätverk.

Nu ställs den enda varande medlemmen av gruppen, Beate Zschäpe inför rätta. Den stora frågan är varför polisen och säkerhetstjänsten inte fick korn på cellen förrän den tog kål på sig själv. Polisen har i mordutredningarna valt att blunda för mordens rasistiska motiv. Och i stället fastnat för tolkningsramen ”uppgörelse mellan kriminella nätverk”. I sig en rasistisk fördom. Varför blundade säkerhetstjänsten för de indicier som uppenbarligen fanns? Information har också vandrat från informanter åt andra hållet, från polisen till högerextremisterna. Frågan är: Kan man lita på den tyska statens rättsvårdande instanser?

På 1970-talet slog västtyska staten tillbaka med kraft mot vänsterterroristerna i RAF. Till skillnad från högerextremisterna tillkännagav de sina syften i långa politiska (förvirrade) proklamationer. Att hålla koll på hemliga grupperingar är förstås en utmaning i sig själv. Men högerns våld är ingalunda okänt. Boken ”Die Zelle. Rechter Terror in Deutschland” påminner om att minst 148 människor fått sätta livet till sedan Tysklands enande. RAF mördade 34 människor mellan 1970 och 1998. RAF:s dåd riktades i huvudsak mot politiker, militärer och näringslivet. NSU mördade invandrare.

I Tyskland finns än så länge inte något främlingsfientligt parti på nationell nivå. På senare år har antimuslimska nätverk som motsatt sig moskébyggen i exempelvis Köln rönt stor uppmärksamhet. Den före detta Riksbanksledamoten och socialdemokraten (numera utesluten) Thilo Sarrazins bok ”Deutschland schafft sich ab” har sålt i en och halv miljon exemplar! Boken är otvetydigt islamofobisk och rasistisk. Den tyska högerextremismen i organiserad form är mycket extrem och våldsbenägen. NPD bildades 1964 och hade vissa framgångar i slutet av 60-talet. Efter 1989 NDP har partiet erövrat mandat i flera regionala och lokala politiska församlingar i östra Tyskland. NSU härstammar från Jena i Thüringen.

Den ”bruna arméfraktionen” är påminnelse om Europas mörka hjärta och historia. Ingen kan i dag blunda för att hotet mot demokratin kommer från högerextremt håll. Men hur försvarar vi oss mot hemliga nätverk eller enskilda attentatsmän? Som NSU. Eller för den delen en Breivik, en Peter Mangs eller en Laserman?