De rödgrönas krav på tillbakadragande av amerikanska baser fortsätter att skapa debatt. I partiledarutfrågningarna som har pågått de senaste veckorna har både Vänsterpartiets Lars Ohly och Socialdemokraternas Mona Sahlin förtydligat att det är USA:s kärnvapenbaser som skall dras tillbaka, inte militärbaser. De möter ändå massiv kritik från sina motståndare som hävdar att de rödgröna ensidigt ger sig på USA. I diskussionen missar både alliansen och de rödgröna att det bara är USA som har kärnvapen utplacerade på andra länders territorium.

Frågan om vad som ska hända med Sydkorea har också väckt förvånansvärt stor uppmärksamhet. Faktum är att USA inte har haft några kärnvapen utplacerade på den koreanska halvön sedan 90-talet utan de återfinns bara i Europa. Förvirringen i debatten är med andra ord stor.

USA:s kärnvapenbaser i Europa är en central del i Natos gemensamma säkerhetsdoktrin som inte bara bygger på kärnvapenavskräckning utan också i värsta fall på användandet av detta massförstörelsevapen. Kärnvapenbaserna är problematiska inte bara på grund av det omoraliska med kärnvapen – det enda vapen som i dag har kapacitet att utrota jordens befolkning flera gånger om – utan också för att de faktiskt inte är förenliga med internationella avtal.

Icke-spridningsavtalet om kärnvapen förbjuder nämligen kärnvapenstaterna USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien att dela kärnvapen med icke-kärnvapenstater. Att USA har placerat ut sina vapen på strategiska ställen i Europa går stick i stäv med NPT:s grundprinciper, att kärnvapen inte skall spridas och att de på sikt skall nedrustas helt. Det är alltså inte särskilt radikalt att kräva att USA:s kärnvapenbaser utomlands dras tillbaka, men icke-spridningsavtalet tolkas olika vad gäller samarbetet inom Nato eftersom avtalet skrevs efter Nato grundades.

Tillbakadragandet av kärnvapenbaser från Europa är också en fråga om respekt för medborgare i de länder där de är utplacerade. Beräkningar visar att mellan 200 och 240 amerikanska kärnvapen finns kvar i Belgien, Tyskland, Italien, Nederländerna och Turkiet. I oktober 2009 beslutade Tysklands regering att de skall verka inom Nato för att de amerikanska kärnvapnen skall dras tillbaka. Samma månad antog det belgiska parlamentet en liknande resolution. Tidigt i år signalerade även det holländska parlamentet att de vill att USA:s kärnvapen skall dras tillbaka från landet och att beslutet att göra så skall fattas inom Nato. Dessa länders regeringar vill alltså bli av med de amerikanska kärnvapnen.

Respekt för internationella avtal och önskemål från andra länders regeringar är något som borde gälla för såväl alliansen som för de rödgröna. Vi hoppas att debatten om USA:s kärnvapenbaser kommer att bli mer saklig och mindre förvirrande i framtiden.

Emma Rosengren, nedrustningsansvarig Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
Josefin Lind, informationsansvarig Svenska Läkare mot Kärnvapen