Bild: stock.xchng

Naomi Kleins bestseller "Chockdoktrinen" fick 2007 bästa möjliga recension i Dagens Nyheter. Från höger kom hårda svar att Klein fantiserade. Men nu bekräftas "Chockdoktrinen" av morgontidningens egen ledning. De stora förlusterna används för att i rent blitzkrieg svepa undan det oönskade: kritiskt tänkande och publicistiskt allvar. Chocken verkar så starkt att inga hinner mobilisera motstånd. Kleins bok har blivit Bonniers manual.

När Dagens Nyheter försöker stoppa sina förluster drabbas kulturredaktionen hårdast av alla. Förra veckan blev klart att 40 procent av kulturens anställda ska bort, dubbelt så hårt som för resten av tidningen. Frilansbudgeten har redan skurits med 45 procent.

De flesta av kultursidornas profilerade skribenter som Maciej Zaremba, Nina Björk, Stefan Jonsson – de som för läsarna är DN Kultur – kommer ställas inför valet att skriva nekrologer eller sluta. Den kunskapsmiljö redaktionen varit förskingras. Sedan 1960-talet har dagstidningarnas kultursidor fungerat som centrala arenor för svensk offentlighet – därmed för demokratin. Bonniers var pionjärer. Nu verkar de vilja sätta punkt.

Åsa Linderborg skriver i sin blogg på Aftonbladet att kulturredaktionens strid är vår. Hon har rätt. Den borde vara allas. Problemet är att striden inte verkar finnas. Kommentarer från journalister och skribenter präglas i stället av skadeglädje; äntligen detroniseras mallgrodorna. Den avlövade och tillplattade journalistkåren har utvecklat en svårbegriplig rädsla för sin egen yrkesheder. Det allvar som fortfarande präglar kultur- och ledarsidornas arbete skapar avundsjuka och aggressiva reaktioner från andra tidningsmiljöer. Bristen på ryggrad håller på att sänka en hel yrkeskår. Anpassligheten verkar blivit norm.

Många tänker att DN:s ledning nu vill rensa ut den irriterande kulturradikalismen, det vill säga tidningens arv från Thorsten Jonssons och Herbert Tingstens avlägsna 1950-tal. Men ambitionerna är nog större än så. Måltavla är också allvaret, det kritiska skrivarbetet och det publicistiska uppdraget som sådant. Nu ska det äntligen bort. Journalistik ska massproduceras och komma i enkla glada paket.

I praktiken har DN Kultur fungerat som mall och kvalitetsribba för andra redaktioner. Dess framtid borde därför engagera alla skrivande, tänkande och läsande. Mer än framtiden för en handfull kulturskribenter står på spel. Nu behövs buller och protester.

Dagens Nyheter saknar för första gången verklig chefredaktör. Gunilla Herlitz agerar bara som vd och Jonas Bonnier som styrelsens ordförande. Båda med chockdoktrinen som arbetsmetod. Rymmer krispolitiken någon enda publicistisk idé om framtidens morgontidning?