På lördag är det aktion mot den förlossningskris som råder i Stockholm. RFSU Stockholm kräver att fitthälsan i Stockholm sätts på den sjukvårdspolitiska dagordningen.

Tillsammans med ”Barnmorskeupproret” ställer sig RFSU Stockholm och tusentals andra i ”1 kilometer kö för säkra förlossningar”, en manifestation för att uppmärksamma arbetssituationen i förlossningsvården i Stockholm i dag.

När vi pratar förlossningsvård måste vi också prata om hur sjukvården ser på omvårdnaden av det kvinnliga könet. Att prata om fitthälsa måste vara självklart. Och i takt med att förlossningsvården försämras kommer förlossningsskadorna som ett brev på posten. Att nästan varannan kvinna som föder barn vaginalt får förlossningsskador är ingen nyhet, men det pratas väldigt lite om problemen. Inom vården talas det nästan inte alls om sexualitet och lust och ännu mindre om underlivsskador och hur det påverkar folkhälsan.

Fittan är laddad och det pratas gärna om hur ordet provocerar, men fitthälsa är det däremot inget som det pratas högt om tills nu. Att fittan väcker intresse märktes förra helgen när RFSU Stockholms Vulvagrupp anordnade en Fittfestival som blev en publiksuccé. Festivalen bidrog till kunskap om det egna könet, vilket i sig underlättar att ställa krav på god fitthälsa och frågorna om förlossningsskador var många.

Brister i förlossningsvården och skadade kvinnliga kön hänger naturligtvis ihop. Fråga vilken barnmorska som helst och du får ett svar som handlar om att inte stressa i utkrystningsfasen och att förlossningsskadorna är få när det är lugnt och harmoniskt.

När barnmorskan har ett nära samspel med den som föder skapas de bästa förutsättningarna för en komplikationsbefriad förlossning. Men så ser det inte ut i Stockholm. Här går barnmorskorna på knäna.

Barnmorskorna utför dagliga hjälteinsatser, men säger att de inte längre kan garantera säkra och trygga förlossningar.
Men nu har någonting hänt och fler och fler berättar öppet om sina förlossningsskador. Helt plötsligt vågar och vill vi prata om fittor som inte fungerar.

Det sorgligaste är att i stort sett alla dessa berättelser också beskriver en vårdpolitik som tycker att det är normalt att könet inte fungerar. Alla dessa berättelser kommer inte från Stockholm, men de flesta.

Berättelserna handlar om att brista, spricka, klippas, om försvagade slidväggar och att det läcker och gör ont – inte bara ett litet tag utan i åratal. Det är vittnesmål om hur förtroendet för vården är obefintligt och att man inte blir hörd trots höga rop på hjälp.

Så varför är det så att fitthälsa inte prioriteras? Svensk sjukvård ligger i framkant på så många områden, men inte när det gäller det kvinnliga könet. Vården är långt ifrån att tillgodose kvinnors vårdbehov. För många kvinnor är den privata vården det enda alternativet när öppenvården klassar deras skador som normala. God fitthälsa är i högsta grad är en välfärdsfråga och ska inte vara en fråga om privat ekonomi.

Nu ser det ut som en ny folkrörelse för fittahälsa och god förlossningsvård är det som driver utvecklingen framåt när vården sviker.

RFSU Stockholms krav är tydliga: en säker förlossningsvård, en god arbetsmiljö för barnmorskor, obligatoriska efterkontroller – och en garanti för god fitthälsa genom livet.

Hanna Navier, ordförande för RFSU Stockholm