Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundet, Karin Sidén, Prins Eugens Waldemarsudde och Eva-Lis Sirén, Lärarstiftelsen.
Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundet, Karin Sidén, Prins Eugens Waldemarsudde och Eva-Lis Sirén, Lärarstiftelsen.

De grundläggande värdena om alla barns lika rätt till utbildning måste försvaras nu, precis som de gjordes för 175 år sedan då folkskolan infördes, skriver Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet, Karin Sidén, museichef vid Prins Eugens Waldemarsudde och Eva-Lis Sirén, ordförande Lärarstiftelsen.

I år fyller folkskolan 175 år. Mycket har hänt i Sverige under dessa år, men skolans utmaningar är i grunden desamma: Hur skapar vi en skola som ger tillräckligt stöd och utmaning för alla elever att nå sin fulla potential? Nu måste dagens politiker vara lika modiga som de föregångare som införde en skola för alla.

År 1842 infördes folkskolan i Sverige. Det var det första viktiga steget mot den moderna skola med både rätt och plikt till skolgång som vi har idag. Även de fattiga barnen i stugorna fick nu en möjlighet att gå i skolan. Att kunna läsa och räkna men också möjlighet att ta del av konst och kultur blev nu en rättighet för fler än de välbemedlades barn – en förutsättning för att ett demokratiskt samhälle så småningom skulle kunna växa fram.

Mycket har hänt i skolans värld på de 175 år som gått sedan folkskolans födelse. Men samtidigt är det mycket som är sig likt. Det var önskan om en likvärdig skola för alla som låg bakom folkskolans födelse och sedermera grundskolans införande 1962. Och det är bristen på likvärdighet som är vår största utmaning i skolan idag.

Tack vare utbildning har så många människor fått en chans till ett bättre liv.

När den internationella skolutvärderingen PISA presenterades i december förra året var den första stundens glädje över att kunskapsresultaten nu äntligen vänt uppåt, snabbt utbytt mot oron över att likvärdigheten i svensk skola minskar. Skillnaderna mellan de bästa och de sämsta skolorna ökar. Skillnaderna mellan de högst och de lägst presterande eleverna likaså.

Om det var de fattiga barnens möjlighet att läsa och delta i samhällsutvecklingen som drev Sveriges Riksdag att fatta beslut om folkskolan i mitten av 1800-talet, så är det den stora grupp elever som inte får chansen att klara sig hela vägen till studenten som måste få dagens folkvalda att våga fatta modiga och framtidsinriktade beslut.

Det är lätt att ta alla barns rätt till en likvärdig skola för given. Men det hade kunnat vara annorlunda. Det pionjärer gjorde för Sverige då har fortfarande en enorm betydelse för det samhälle vi lever i.

Tack vare utbildning har så många människor fått en chans till ett bättre liv. Så mycket välfärd, innovationer och konkurrenskraft vi har fått, tack vare utbildning. Bakom kunskapsnationen Sverige ligger en lång rad viktiga politiska landvinningar för en skola som ger alla barn och elever en god start i livet.

En likvärdig och kompensatorisk skola är i dag en grundbult i vårt skolsystem, men det vore historielöst att inte se hur lite som faktiskt krävs för att rasera det som har byggts upp under så lång tid.

Likvärdigheten är viktigare än någonsin. Lärarbristen är stor och eleverna blir fler. För oss är det en självklarhet att inte kompromissa med likvärdigheten. Alla barn, oavsett om de är födda i Danderyd eller i Damaskus, ska få de bästa möjligheterna att skapa sig en framtid i Sverige eller världen.

Men det finns krafter som drar åt fel håll. Som vill kunna ge vissa barn lite sämre utbildning än andra. Lite mer undantag, kanske lite färre undervisningstimmar, kanske inte krav på legitimerade och behöriga lärare, kanske inte ändamålsenliga skollokaler.

Det kan vi aldrig acceptera. De grundläggande värdena om alla barns lika rätt till utbildning måste försvaras nu, precis som de gjordes då. I en demokrati behöver vi ge alla barn och unga rätten till god läsning och bilder, möjlighet att tolka dem och stå emot påverkan. Tillgång till de fria konsterna, förmåga till källkritik och demokratiskt deltagande går hand i hand.

Sveriges politiker idag har möjlighet att göra lika stor skillnad för en demokratisk utveckling genom en likvärdig skola, som de beslutsfattare som för 175 år sedan införde folkskolan. Det är er tur nu.

Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande Lärarförbundet

Karin Sidén, överintendent och museichef vid Prins Eugens Waldemarsudde

Eva-Lis Sirén, ordförande Lärarstiftelsen

Utställningen ”En sagolik skola. Folkskolan 175 år” har precis öppnat på Prins Eugens Waldemarsudde. Utställningen har tagits fram av Lärarstiftelsen och kommer turnera runt om i landet till slutet av 2019. Undertecknarna är arrangörer och medarrangörer till utställningen.