Putins skugga vilar allt tyngre över Europa. Men ödets ironi är att det kan bli fallet för Europas högerpopulister.

En smärre jordbävning skakade Ungern förra veckan. I ett fyllnadsval förlorade regerande Fidesz den två tredjedelsmajoritet som sedan 2010 möjliggjort en snabb marsch mot ett auktoritärt styre.

Premiärminister Viktor Orban hyllar den illiberala staten. Under hans styre har djupt kontroversiella beslut fattats. Regeringen har tagit kontroll över media och framstående journalister har sparkats. Statsapparaten har centraliserats, kritiska domare har bytts ut och professorer flyttats från sina tjänster.

Händelseutvecklingen pekar mot att landets regering vill gå mot samma slags ”mjuka diktatorskap” som existerande under 1970-talet. På den vägen har Ryssland utgjort en förebild och Orban har knutit allt närmare band med den ryske presidenten.

Kreml har besvarat den ungerska omfamningen med att sänka priset på gas och det ryska energiföretaget Rosatom kommer att finansiera stora delar av två kärnreaktorer i Ungern. Allt för att för evigt slå in en kil i den europeiska unionen.

Men Orban tycks ha blivit fartblind. De vänskapliga banden med Putin har väckt en gryende ilska hos befolkningen. Den Sovjetryska kontrollen Ungern utsattes under en betydande del av 1900-talet – och framför allt den blodiga Ungernrevolten 1956 – är fortfarande ett djupt sår i den ungerska folksjälen. Den senaste tidens opinionsmätningar visar att Fidesz på kort tid har tappat en miljon väljare. Det förlorade fyllnadsvalet är ett tydligt tecken på att ungrarna börjar få nog.

Ryssland har ägnat de senaste åren åt att flytta fram positionerna i sitt europeiska propagandamaskineri. Strategiskt stöttar Kreml de antietablissemangsrörelser där man funnit en EU-kritisk hållning.

Marine Le Pen har tagit emot över 800 miljoner kronor i ryskt lån i stöd till Front National. Ytterligare ett par hundra miljoner sägs vara på väg. Hon har i sin tur ställt upp som draghjälp till den i Storbritannien etablerade ryska propagandakanalen RT.

I Tjeckien har ryskstöttade mediesatsningar spätt på den växande kritik som hörts mot väst sedan finanskrisen slog till 2009. Även i Polen har försök gjorts för att väcka mer en eurokritisk hållning till liv.

Också Sverigedemokraterna har band till den ryska propagandamaskinen. Partiets ledamöter har i Europaparlamentet röstat nej till Ukrainas associationsavtal med EU och anslutit sig till de krafter som skyller den ryska aggressionen på EU och USA.

Andra delar av partiet brukar vara snabba med att ta avstånd från vad de svenska EU-politikerna ägnar sig åt i Bryssel. Men ständigt träder nya exempel fram om att det finns starka krafter som värnar en Rysslandsnära relation.

SDU:s ordförande, Gustav Kasselstrand, har vid flera tillfällen uttryckt sin beundran för Putin. Han står också nära Front National som ju uttryckligen värnar relationen med Ryssland.

I de interna maktstrider som skakat SD har det också framkommit att järnrörsmannen Erik Almqvist fortsatt har en tung roll i partiet. Från Ungern har han styrt tidningen Samtiden, under pseudonym publicerat Putinvänliga texter och på twitter tonat ner hotbilden från Ryssland.

Vladimir Putins skugga vilar allt tyngre över Europa och intresset är på intet sätt på väg att svalna. I stället kunde förvånande åhörare på en säkerhetskonferens i München tidigare år höra den ryske försvarsministern utrycka tvivel om återförenandet av Väst– och Östtyskland verkligen gått rätt till.

Redan pågår en ”historisk utredning” i Ryssland som ska undersöka om vad som numera kallas för den västtyska ”annekteringen” av Östtyskland var laglig och om den borde bli återkallas.

Den tyska säkerhetsmyndigheten varnar samtidigt för att Ryssland under Ukrainakrisen har återupplivat KGB-liknande metoder i spionaktiviteter mot europeiska länder. Ekot från Kalla kriget hörs allt tydligare.

Putins nya vänner i väst får således passa sig. Oviljan att närma sig Ryssland är omfattande i de bredare befolkningslagren. Och utvecklingen i Ryssland förskräcker. I likhet med i Ungern kan mycket väl sverigedemokratiska väljare få kalla fötter när de inser att partiet vurmar för grannen i öst.