Håkan Bystedt, kooperatör
Håkan Bystedt, kooperatör

Många kooperativa, ideella och privata företag gör bra insatser för den svenska välfärden. För att kunna göra det måste verksamheten gå ihop och ge ett överskott, skriver kooperatören Håkan Bystedt i en replik till Björn Werners ledare i Dagens Arena.

Nej Björn Werner verkligheten är inte så svart-vit som du och debatten om vinster i välfärden målar upp. Det är just ett både och!

Jag har i årtionden jobbat i den idéburna sektorn, det vill säga jobbat med kooperativa och ideella lösningar inom välfärdssektorn. Inom Arbetsgivarföreningen KFO och Arbetsgivaralliansen organiseras ett par tusen förskolor och skolor. Här finns hundratals företag som jobbar med hemtjänst och äldreboenden. Här finns också sjukhus som drivs av exempelvis Röda Korset och kanske det mest kända Ersta sjukhusSöder i Stockholm.

Alla dessa verksamheter behöver göra »vinst«, men vi kallar det överskott och detta överskott behövs för att investera i verksamheten och göra den bättre och tryggare för de som nyttjar den.

Här rinner inga pengar ner i privata fickor som hos de multinationella välfärdsföretagen, och för all del så hamnar de inte heller för att täcka svarta hål i den kommunala budgeten. De idéburna företagen växer, men inte i den takt som skulle behövas och i den svart-vita debatten om vinsterna så verkar det som denna tredje sektor inte existerar, ej heller i din ledare.

Det var ju mångfald och valfrihet vi ville skapa, inte friheten att stoppa stora vinster i privata fickor.

Din historiebeskrivning är felaktig. Före och under folkhemsbygget var det just kooperativa och ideella lösningar som gällde. Det var HSB och kyrkan som ordnade med barnomsorgen, människor gick samman och ordnade välfärdslösningar på olika sätt. Man samlades i egna Folkets Hus och bygdegårdar och så vidare.

Det var först på 60-talet som »det starka samhället« fick sitt fotfäste. Då ersattes Folkets Hus med Medborgarhus, de kommunala dagisen introducerades med omfattande regler för hur höga toaletterna och handfaten skulle vara med mera. Inte undra på att det på senare delen av 80-talet och 90-talet bildades mer än 1 500 kooperativa föräldra- och personaldrivna dagis i debatten om både kvalitets- och kvantitetsbristerna.

Men den utvecklingen hamnade i samma »skämsdebatt« som introduktionen av Pysslingen. Offentlighetskramarna såg inte skillnaden och så ser det tyvärr ut på många ställen också idag. Upphandlingshysterin gör att idéburna företag slås ut, det finns kommuner som på fullt allvar diskuterar att kommunalisera eller låta handla upp så viktiga verksamheter som kvinnojourer.

Men det finns också många kommuner som nu börjat inse att det finns något bortom upphandlingar och lägsta pris modellen, nämligen att införa IOP, ideellt och offentligt partnerskap. Det är genom samverkan mellan det ideella och offentliga som vi bygger en bättre välfärd.

Hur skulle man i många kommuner klarat den stora migrationsvågen 2015 utan ett aktivt civilsamhälle? Ja det är den vägen som vi borde gå för framtiden.

Många kooperativa, ideella och privata företag gör bra insatser för den svenska välfärden, för att kunna göra det måste verksamheten gå ihop och ge ett överskott. Det var ju den mångfalden och valfriheten vi ville skapa, inte friheten att stoppa stora vinster i privata fickor. På den punkten är vi nog överens.

Håkan Bystedt, kooperativ idealist och radikal folkrörelse-gråsosse”