ledare Visst är det bedrövligt att en del av mina grannar, arbetskamrater och vänner från uppväxten kommer att välja att lägga sin röst på ett parti med en rasistisk agenda –men kört är det definitivt inte.

Det är nu eller aldrig. Så har jag hört många beskriva vad som står på spel i morgondagens val. Känslan är förståelig, men jag är osäker på om den till fullo speglar verkligheten.

Förra veckan hade jag förmånen att leda en debattRudbecks Gymnasium i Sollentuna utanför Stockholm med ungdomsforbunden.

Det var längesen jag deltog i ett sammanhang där läget var så polariserat. Ena halvan av publiken visade tydligt stöd för Ungsvenskarnas utspel om till exempel slöjförbud. Andra halvan tyckte att det var ren rappakalja.

Debatten på Rudbeck lämnade en del att önska när det kom till rationalitet. Det var som att befinna sig i ett hav av känslor. Precis som jag hade förväntat mig fanns det gott om liberala och socialistiska argument mot de sverigedemokratiska, konservativa och rasistiska förslagen, men bitvis var det som att inget av de argument som framfördes spelade någon roll.

Det handlade bara om känslor –starka känslor för eller emot Sverigedemokraterna.

Finns det då fog för gymnasieelevernas oro kring Sverigedemokraterna? Ja och nej. Man ska varken förminska eller förstora SD:s roll eller möjlighet till inflytande. Samtidigt som partiet går fram i opinionen blir vi som befolkning mer och mer välvilligt inställda till människor från andra delar av världen än vår egen. Som vanligt gäller det alltså att hålla två tankar i huvud på en och samma gång.

Men vad säger man då till ett gäng gymnasieelever som ändå upplever att en sverigedemokratisk politik är på väg att ta över, och varav vissa upplever den egna existensen vara hotad?

Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag bara fram till ett svar: Deppa inte –organisera er! Det finns gott om organisationer och sammanslutningar som alla –på sitt sätt –jobbar för att motverka den organiserade rasismen: Ungdom mot rasism, Röda Korsets Ungdomsförbund, SSU. Listan kan göras lång

Som socialdemokrat påminner jag mig att man inte får tappa övertygelsen att hederlig jämlikhetspolitik kommer gör att vi kommer tillrätta med rasismen.

Budskapet gäller även dig som har passerat gymnasieåldern men också tycker att det känns övermäktigt med Sverigedemokrater i våra beslutande församlingar: Välkomna människor till din stad med hjälp av Welcome App, var med och finansiera Expos arbete eller gå med i facebookgruppen #jagärhär för att se var du kan göra nytta.

De senaste månaderna har vi diskuterat »svenska värderingar« till leda. Mitt i allt detta lyckas två forskare hitta belägg för att personer som migrerat till Sverige, över tid, kan förändra sina värderingar

Om det nu är möjligt för människor att i vuxen ålder att uppdatera sina grundläggande värderingar så hoppas jag i mitt stilla sinne att det även gäller dem som idag väljer att rösta på Sverigedemokraterna.

Som socialdemokrat påminner jag mig också om att man –mitt i oredan –inte får tappa bort övertygelsen att hederlig jämlikhetspolitik är det som kommer att göra att vi kommer tillrätta med den organiserade rasismen.

När sysselsättningsgraden är hög, när de ekonomiska klyftorna minskar och när utbildningssystemet utjämnar skillnader, då kommer det alla till del –de som är nya här och de som har bott här ett längre tag.

När du på måndag morgon vaknar upp till ett valresultat som kanske inte är det du helst hade önskat, så finns det några sätt att hantera situationen.

  • Antingen kan du måla allt i svart och skriva på din facebookvägg att du är politiskt deprimerad och helst vill gå i ide.
  • Eller så kan du deklarera att du inte låter dig nedslås av ett gäng rasister och att du nu fått ytterligare motivation och ökad energi till att bekämpa den organiserade rasismen.

Tillåt mig att rekommendera det senare. Politisk depression lär varken hjälpa dig själv eller göra skillnad för dem i din omgivning.