Bild: stock.XCHNG

Få frågor är tillbaka med sån kraft som familjepolitiken. Man vinner val på den. Därför måste oppositionen vara kreativ – och sådant uppstår bara när det läggs konkreta förslag. Miljöpartiets om barntid har öppnat för ett sådant samtal. Det dröjde bara någon vecka så svarade socialdemokraterna med ett annat förslag, om en extra månad i föräldraledigheten som ska tas ut separat från de tidigare som strödagar, och i dag lägger partiet fram åtta punkter för familjepolitisk riktning.

Men familjepolitik är klurig, den rör sig som en skugga över scenen. Alltid laddad av längtan och begär, privata och politiska. Den hålls aldrig fast av samhällspolitisk rationalitet. Livspusslet fick sitt stora genomslag som begrepp, som bild av läget, under förra valrörelsen och blev en sådan skugga.

I en kritisk artikel i Arena (6/06) skrev Karolina Ramqvist: "Pusslet är en kompromiss mellan män och kvinnor, individualism och kollektivism, arbetsmarknad och arbetstagare, långsiktighet och profit." Med ordet följer drömmar om kärnfamilj, stearinljus och karriär. Men det berör föräldrars upplevelser med sådan uppenbar kraft att det är här. Uppdraget är att svara och ge livspusslet andra innebörder än moderaterna och en annan förändrad familjepolitik – och varför skulle förändringen inte kunna vara feministisk, radikal och präglad av jämlikhet?

Miljöpartiet tar fasta på föräldrars rätt att minska arbetstiden till 75 procent när barnen är små. Men vill göra det möjligt för fler. De som vill ska få 2500 kronor i månaden. Till hösten tänker de återkomma med svar på två svagheter i förslaget: hur gynnar man låginkomsttagare (kanske inkomstrelaterat bidrag) och hur undviker man kvinnofällan och får jämställt uttag?

"Man kan inte säga nej till deras förslag. Det är intressant," säger Veronika Palm som är ansvarig för familjepolitiken i socialdemokraterna. Och det kan man hålla med om. Men klart störande med båda förslagen är att de motiveras med att föräldrar vill ha mer tid med sina barn – udden därmed mot dagis och kvar i den konservativa dröm Karolina Ramqvist kritiserade. Livspusslet handlar väl om att hinna allt det där andra? Det regeringen tycker vi ska köpa hemhjälp för att slippa.

Livspusslet är en klassfråga. Det är LO:s och TCO:s medlemmar som brottas hårdast med sina veckoscheman, som har obekväma fasta arbetstider utan flexibilitet och inga pengar till uppfriskande Thailandsresor. Och inte minst de som alltid "glöms": ensamstående med barn. Att hitta reformer för att lösa deras pussel kräver ännu mer politisk kreativitet än i de här förslagen.

Livspusslet måste lysas upp med helt annat ljus – från en annan verklighet än regeringens.