Uber har inget att göra i vänsterns delningsekonomi. Vi behöver utmana plattformskapitalismen och sätta en ny kurs.

Delningsekonomin är det nya svarta för nyliberalerna. Företag som taxinätvärket Uber och bostadssajten Airbnb lyfts fram som en paketlösning för att ge en bättre miljö, skapa fler jobb, förbättra integrationen och pådriva den ekonomiska tillväxten.

Men för de stora plattformarna som har uppnått monopolsituationer handlar det inte om delning. Vinsterna hamnar i kapitalägarnas fickor, och verksamheten är bara vanlig kommers kommunicerad via internet.

Den tyska skribenten Sascha Lobo har lanserat ett annat ord för sådana affärsmodeller: Plattformskapitalism.

Likt kapitalismen är plattformskapitalism i sig är varken ont eller gott. Begreppet innefattar ingen moral. Vad som däremot går att konstatera är att kapitalismen är ett ohållbart ekonomiskt system. En hållbar ekonomi skulle kräva ett drastiskt minskande av produktion och konsumtion. Detta är omöjligt i ett system som bygger på expansion och tillväxt – därför kan kapitalismen aldrig bli hållbar.

Ändå stannar oftast hållbarhetsdiskussionen inom kapitalismens ramar. Det är individen som på ett eller annat sätt bär ansvar för att lösa klimatkrisen. Som konsument ska individen välja Uber i stället för att köpa bil. Konsumenten ska även handla ekologisk mat. Det är konsumenten som har makt att förändra.

Uber bygger på en bättre hållbarhetslogik än många andra transportlösningar, och ekologisk produktion är oftast mer hållbar än alternativet. Men det kommer inte att räcka. Ett hållbart samhälle förutsätter en förändring av det system som skapat problemen, själva orsaken till att vi lever ohållbart: kapitalismen.

Det låter radikalt, eftersom det i nuläget är otänkbart. Kapitalismen ligger så djupt rotad i oss att den behandlas som en del av den mänskliga naturen. Därför faller det sig naturligt att enbart leta efter lösningar inom dagens system, och så både urvattnas och motiveras även delningsekonomin med plattformskapitalistiska lösningar.

Men i en annan ände av delningshavet lever den sanna delningsekonomin. Där finns tjänster som småskaliga leksaksutbyten, klädbibliotek och verktygsbanker. Dessa lokala, kollaborativa verksamheter utmanar kapitalismens logik och får därmed inte plats i den nyliberala marknadsföringen av delningsekonomin.

En vänster som vill använda delningsekonomin för att skapa ett hållbart samhälle måste definiera vad delningsekonomi är utanför en kapitalistisk kontext.

För att utmana samhällets ohållbara premiss av ständig expansion och tillväxt krävs en delningsekonomi som ser bortom enskilda entreprenörers vinstintressen. En ekonomi som utgår från människors snarare än marknadens behov, där världens begränsade resurser samägs och delas rättvist.