Bild: Mattias Vespä
Veronica Palm foto: Mattias Vespä

Porr är inte sex. Det är en miljardindustri full av våld och förnedrade kvinnor, skriver Veronica Palm.

Donald Trump drar in stödet till kliniker som utför säkra aborter. I Ryssland sänks straffen för den som vill slå sin fru. I veckan träffade jag en 14-åring vars vardag är att bli kallad hora i skolan. När skådespelaren Lo Kauppi sätter upp en pjäs om vita män som våldtar så överöses hon med våldtäktshot. Barnmorskor arbetsvägrar för att kvinnor inte ska få den abortvård de har rätt till. Det är mörkt.

För den som har den modesta önskan att också kvinnor ska behandlas som människor, med frihet att utrycka sin vilja, trygghet att göra egna livsval och rätt att själv bestämma över sin kropp, så ser det inte ljust ut.

Och så har vi det där med porren.

De flesta av oss vuxna tänker nog på en skrynklig Fib-Aktuellt när vi hör ordet porr. Eller möjligen att det som fanns i tidningen nu är klickbart på internet. Så är det inte. De senaste 10-15 åren har porrindustrin fullkomligt exploderat och helt ändrat karaktär. Rumpor i motljus lyser med sin frånvaro.

De senaste 10-15 åren har porrindustrin fullkomligt exploderat och helt ändrat karaktär. Rumpor i motljus lyser med sin frånvaro

Porrindustrin omsätter mer än 100 miljarder kronor. 36 procent av allt på internet är porr. Av de mest visade filmerna innehåller 88 procent fysiskt våld och 48 procent verbalt våld. Det är gruppvåldtäkter, mascara som rinner när hon nästan kvävs av kuk i munnen, örfilar och nästan alltid flera män och en kvinna.

Det finns inget nej, ingen kommunikation alls. Allt är tillåtet att göra med henne. Och det är bara några klick bort i din telefon. Det tar inte längre än tio sekunder att komma till det vi för 10-15 år sedan kallade våldsporr, men som idag är mainstreamporr.

Det är alltså det här 12-åriga pojkar möter när de hormonrusiga och nyfikna googlar ”sex” i hopp om att få se lite tuttar och kanske nått naket. De får rakt upp i ansiktet grov misshandel och avhumaniserade kvinnor som gör allt utan att ifrågasätta även om de gråter, kräks eller svimmar.

Nej, jag tänker inte lägga mig i eller sätta mig till doms över vad vuxna människor gör i sovrummet. Men jag tänker lägga mig i hur en mångmiljard industri lurar barn och unga att sex inte har med njutning eller samspel att göra.

Porr är inte sex. Men för många unga är det den enda bilden av sex de kan hitta. Om vi ska ge en bättre start på sexlivet än vad porrindustrin erbjuder måste vi vuxna prata om sex och om lust. Ett nej till porr måste följas av ett ja till sex. Om inte riskerar det att få motsatt effekt: moraliserande som leder till hemligheter som åter gör porr till den enda källa till kunskap som står till buds.

När en tittar ut över världen och ser hur kvinnors kroppar blir handelsvara och hur kvinnors rättigheter ifrågasätts, hotas och rullas tillbaka så är det svårt att inte bli arg. Så där underifrånarg att den bara vill säga fula ord och sparka på smalbenen, för det känns som om inga logiska argument biter på den gubbskog som är satt att styra världen.

Nu har jag sedan länge lärt mig att fula ord och sparka på smalbenen inte heller hjälper, även om det kan kännas skönt. Träget arbete, organisering och tjata. Det är det enda som i längden ger resultat. De senaste veckorna har vi med önskvärd tydlighet fått se att även när en seger är vunnen måste vi fortsätta tjata och organisera för att den inte ska ryckas ifrån oss.

Så jag hoppas du har överseende med att jag kanske blir lite bombastisk, men jag väljer att sluta min första söndagskrönika 2017 med ett: Upp till kamp. Upp till kamp mot porren och för kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv – helt enkelt.

Veronica Palm

Socialdemokratisk samhällsdebattör