En gemensam EU-plattform för att minska USA:s inflytande löser inte problemet med Trump i dag. Men det kan så småningom leda till en nödvändig ny maktordning. 

Smal och rödhårig, med getskägg och trendig snagg, sjöng David Bowie »I’m Afraid of Americans«. Det var i mitten av 90-talet. Bill Clinton var president och USA framstod fortfarande som en rätt konstruktiv supermakt, trots kaos i Mellanöstern och blodigt krig på Balkan.

Men Bowie var som alltid före sin tid. Den gången blev han profetisk. I dagens paranoida klimat, med en växande transatlantisk spricka mellan USA och Europa, har vi alla blivit lite rädda för amerikaner.

När Angela Merkel under sitt Münchenbesök i helgen talade om att Europa måste ta sitt öde i egna händer, var det många som hurrade. Äntligen vågar den tyska förbundskanslern erkänna att hennes strategi att omfamna Donald Trump inte har lyckats. Kritikerna menar att hon har väntat för länge med att ta bladet från munnen.

Samtidigt vädras på båda sidorna av Atlanten en uppriktig sorg över att efterkrigserans nära samarbete mellan Europa och USA har gått i graven. Man talar historisk förändring av det geopolitiska läget och att USA slutgiltigt har tappat sin ledarroll.

Som grädden på moset växer nu den USA-fientliga opinionen i Tyskland. Den har legat strax under ytan sedan kalla krigets dagar, men nu seglar den upp. Det är ingen slump att teveserien »Berlin Station« (nu på HBO Nordic) har »I’m Afraid of Americans« som ledmotiv. Serien är en thriller förlagd till Berlin, där CIA:s avlyssning av Angela Merkels mobiltelefon utlöser ett lågintensivt krig mellan de tyska och amerikanska underrättelsetjänsterna. Tyskarna avgår, symptomatiskt nog, med segern. Fördel: Europa.

Der Spiegel är inte ensam om att vilja peta Trump. Men är det realistiskt?

Samma höga svansföring går igen i tysk press, som till exempel i Der Spiegels ledare, som kräver Trumps omedelbara avgång eftersom han är infantil, reaktionär och »en fara för hela världen«. Klaus Brinkbäumer jämför den amerikanske presidenten med den galne kungen i Game of Thrones, och hävdar att även Trump bör störtas från sin järntron innan han hinner starta krig mot Nordkorea.

Der Spiegel är inte ensam om att vilja peta Trump. Men är det realistiskt? Frågan om riksrätt, impeachment, kommer hela tiden upp i den amerikanska debatten. Problemet är att representanthuset, som agerar åklagare i riksrättsförfarandet, har en stor republikansk majoritet. Det har även senaten, som fungerar som domare. För att fälla presidenten krävs två tredjedels majoritet, vilket de tilltufsade demokraterna inte har.

Så vad kan världen göra, utom att sjunga om sin rädsla för amerikaner?

Ja, nu mer än någonsin gäller det för EU och de närmsta grannarna att hitta en gemensam plattform för att minska USA-beroendet.

Det löser förstås inte Trump-dilemmat här och nu. Men på lång sikt kan det leda till en nödvändig ny maktordning, kvittot på att Europas och USA:s intressen och politiska visioner inte längre sammanfaller.