Regeringens politik måste skifta fokus och säkerställa att statliga institutioner garanterar att romer får lika rättigheter och möjligheter. Det skriver företrädare för Civil Rights Defenders.

Polisens register över romer upprör både romer och många i majoritetssamhället. Det som avslöjats är så uppenbart kränkande och bryter så flagrant mot de värden som är grundläggande för en demokrati. Respekten för människors integritet, värde och rättigheter väger uppenbarligen lätt i polisens arbete med att förebygga och bekämpa brott.

Polisen har framhållit att den här typen av datainsamling och underrättelsearbete är en normal och nödvändig del av deras arbete, som sanktionerats från den högsta polisledningen. Uppgifterna är djupt oroande och vittnar om att de ansvariga förlorat både den juridiska och moraliska kompassen. Ett sådant arbetssätt drabbar hela samhället men i en miljö där djupt rotade fördomar och rasism finns är det minoriteter som i första hand blir offren.

Datainspektionen samt Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden har agerat snabbt och utreder på eget initiativ omständigheterna kring registren och polisens agerande. Myndigheternas tillsyn begränsas dock till att bedöma registrens laglighet utifrån de regelverk som styr myndigheters och polisens hantering av personuppgifter. Det är därför positivt att även Diskrimineringsombudsmannen (DO) inlett en granskning. DO:s perspektiv är centralt för att synliggöra de underliggande problem som registren blottar.

Problemet handlar nämligen inte enbart om att känsliga personuppgifter registrerats felaktigt eller att registren innehåller uppgifter om personer som inte misstänks för brott – det handlar i grunden om den rasism och antiziganism som uppenbarligen finns inom det offentliga och om den rasprofilering och diskriminering som blir konsekvensen.

I slutänden handlar det om makthavarnas oförmåga och ovilja att på allvar ta itu med dessa strukturer. Regeringens strategi för romsk inkludering som antogs 2012 saknar effektiva åtgärder för att motverka diskriminering och diskriminerande strukturer inom offentlig verksamhet. Åtgärderna för att komma tillrätta med problemen fokuserar som så många gånger förr i första hand på den romska gruppen istället för på ansvariga myndigheter och samhället i stort.

Problembilden understryker nödvändigheten av en granskning som tar sin utgångspunkt i Europakonventionens skydd för individens fri- och rättigheter och det är centralt att DO förmår att ta sig an den uppgiften. Situationen kräver också att den upprördhet som regeringen gett uttryck för inte blir en läpparnas bekännelse utan faktiskt leder till att regeringen vidtar kraftfulla åtgärder som tar itu med den strukturella rasismen. Regeringens politik måste skifta fokus och säkerställa att statliga institutioner agerar på ett sätt som garanterar allas lika rättigheter och möjligheter, även romers.

Regeringens vitbok över statens övergrepp mot romer skulle kunna bidra till ett sådant arbete. Vitboken präglas dock av grundläggande problem genom att det är regeringen själv som ska definiera statens övergrepp och att den uteslutit möjligheten till ekonomisk kompensation. Det är med andra ord förövaren som skriver sin historia medan de drabbade får stå vid sidan om i evig skuld och tacksamhet.

Regeringen vet i dag det romerna har vetat länge, att statens kränkningar inte bara är en del av historien. I ett sådant läge krävs att rättighetskränkningar kopplas till skadestånd. Även ersättning på kollektiv nivå och andra kompensatoriska åtgärder till förmån för den romska gruppen krävs. Det finns med andra ord all anledning för regeringen att både tänka om och att göra rätt.

Robert Hårdh, chef Civil Rights Defenders
John Stauffer
, chefsjurist Civil Rights Defenders