Tiggarna på våra gator är ett akut tecken på en social katastrof i dagens ojämlika Europa. Moderaterna vill städa undan de fattiga för att slippa se dem. Vi måste hitta andra, värdiga lösningar.

Tror man på politikens förmåga till samhällsförändring behövs förslag som bekämpar fattigdom på både kort och lång sikt. Vänsterpartiets politik går ut på att skapa en värld där alla människor har bostad, arbete och trygghet. Men först måste vi hjälpa de som har det allra värst. De som lever under våra broar just nu kan inte vänta.

Det moderata perspektivet är ett annat. I tisdagens DN sällade ännu en högerföreträdare sig till raden av moderata röster som antingen vill förbjuda tiggeri som den fattiges sista utväg eller – som i detta fall – göra det lättare att jaga dem från plats till plats. Anna König Jerlmyr säger att det stora problemet inte är tiggeri utan boplatserna.

Ur hennes pälsklädda perspektiv verkar problemet inte vara fattigdomen och utsattheten i sig – utan att människor tvingas försöka klara sin hygien och tvätt där andra ska shoppa.

Därmed låtsas Anna König Jerlmyr bortse från det självklara – att människor som är så fattiga att de tvingas resa till andra änden av Europa för att tigga även behöver en plats att sova på. Antingen kan vi låta dem lösa det så gott de kan med sovplatser under broar, i en vrå i köpcentret eller i skjul i skogen. Och sedan, som Anna König Jerlmyr föreslår, låta ordningsvakter jaga dem från plats till plats. Eller också inser vi att fattigdomen i Europa år 2015 ser ut just så här, och att vi befinner oss i en katastrofsituation där vi tillsammans behöver hitta värdiga lösningar för människor som befinner sig i en ovärdig situation.

Vi vill ha ett Europa där ingen av oss tvingas ut på gatorna för att försörja oss och våra barn. För att uppnå det krävs en helt annan ekonomisk politik i Europa som sätter välfärden före bankernas vinster. Så länge det inte sker är det de mest sårbara som pressas ut på gatorna först – romer och resande från Rumänien, papperslösa från fruktodlingarna i Sydeuropa och arbetslösa från Grekland. En ekonomisk politik för arbete och välfärd måste därför också gå hand i hand med kamp mot diskriminering i hela Europa. EU behöver också använda mer av sina resurser på att skapa arbete och bekämpa fattigdom och ta fram politiska sanktioner mot länder som diskriminerar sina medborgare.

För att lösa den akuta situationen föreslår Vänsterpartiet en statlig pott som kommunerna kan söka medfinansiering ur för att skapa tak över huvudet för hemlösa. Det kan gälla fler plaster på härbärgen eller tillfälliga uppställningsplatser med vatten och sanitet. Avhysningar bör endast ske om det finns alternativ. Ingen människa ska behöva jagas från sin sovplats utan att ha någonstans att ta vägen.

Historiskt lyckades vi i Sverige utrota den akuta fattigdom och den misär som ledde till tiggeri. Det gjorde vi genom att bygga ett välfärdssamhälle: Om du blir arbetslös hjälps vi alla åt, och om jag blir sjuk gäller det samma. Arbetarrörelsen skapade kollektiva lösningar på det som högern ville låta vara den enskildes tragedi.

Moderaterna vill städa undan de fattiga för att slippa se dem. Vänsterpartiet vill bekämpa fattigdomen och under tiden hitta värdiga lösningar. Vi tror att mänsklighet vinner i längden. Den skillnaden mellan oss är inget nytt.

Christina Höj Larsen (V), talesperson migration och inkludering