Tänk om barnen redan i moderlivet kunde fatta ett rationellt beslut och välja föräldrar som är lyckade och inte ligger samhället till last. Det skriver Margaretha Holmqvist chefredaktör Akademikern.

Sverige har fått ännu en moralpolis. Stjärnreportern Janne Josefsson tar i senaste Uppdrag granskning på sig solglasögonen, reser runt i jakten på trasiga skor och svält, och moraliserar över de fattigas val. Mamman som röker, skaffar ännu ett barn … fy skäms.  Perspektivet är inte nytt. I alla tider har välbeställda tyckt att fattiga gör fel, inte ”tar sig i kragen”. Den som är fattig får skylla sig själv, inte ställa krav. Precis som Stig Dagerman skrev

“Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra.”

I barnfattigdomsfrågan jämförs barn i Sverige ständigt med fattiga barn i Afrika. Eftersom barn inte svälter ihjäl här hemma, finns heller inte problemet. Barn som inte kan betala fritidsaktiviteter, som saknar den dator som skolarbetet kräver, anses ha lyxproblem. Resonemanget återkommer ständigt – den riktiga fattigdomen finns trots allt inte här. Den finns någon annanstans, i spåren av torka, krig och naturkatastrofer.

Så varför då prata om kvinnoförtryck i Sverige?  Det är garanterat värre någon annanstans. Eller arbetslöshet? Den är högre i Grekland. Taskig arbetsmiljö? Jämför med fabriker i tredje världen där folk blir både inlåsta och misshandlade.

Som chefredaktör för Akademikern träffar jag många läsare som jobbar med utsatta barn och familjer. De brukar säga att vi i Sverige kan ägna all tid i världen åt att prata runt fenomenet barnfattigdom, utan att egentligen se de barn som är drabbade. Som en socialsekreterare sa ”Men inga barn väljer ju sina föräldrar”,

Nu vet vi bättre. Som barn i Sverige måste du helt enkelt se till att redan från start välja föräldrar som är lyckade och inte ligger samhället till last. Det blir enklast så. Om bara barnen väljer rätt redan i moderlivet kan vi alla i göra en Janne Josefsson: Ställa oss på torget och säga att vi inte ser några fattiga barn.

Margaretha Holmqvist, chefredaktör Akademikern