Socialdemokraterna saknar fortfarande en insikt om att det nuvarande marknads- och konkurrenssystemet med vinstdrivna skolor är en av de främsta orsakerna till skolkrisen.

Din röst behövs i skoldebatten, meddelar Stefan Löfven i ett mejl som nått mig och säkert 1000-tals andra partimedlemmar. Jag uppmanas att bidra till skoldebatten.

Jag tackar. Det är en inbjudan jag inte vill avvisa. Det är många som i likhet med mig i åratal har fört en sådan skoldebatt med sikte på att baxa det socialdemokratiska partiet till en förnuftigare politik. Är det nu en omsvängning på gång?

Nej tyvärr – innehållet i den kampanj partiet nu driver är att döma av det bifogade dokumentet till debattinbjudan lika menlöst som tidigare. Mindre klasser, läxhjälp, sommarskola, jo, det är säkert bra. Men inte ens partiets talesperson Ibrahim Baylan kan på allvar tro att det i grunden kan förändra en skola med starkt sjunkande resultat, fallande kunskaper och ökad segregation. Eller också tror han det – så mycket värre.

Partiet säger också att man ska satsa på utbildning i stället för skattesänkningar. Men vad betyder det? Hela skolan kostar i dag cirka 140 miljarder kronor. I S-förslaget utlovas extra 2,5 miljarder, alltså knappt 2 procent. När det verkligen börjar brännas säger man ingenting: Lärarnas löner skall höjas heter det. Det är säkert motiverat. Om lärarnas löner generellt ska höjas med låt oss säga 10 procent, utöver sedvanliga lönepåslag, kostar det omkring 6 miljarder. Är det ett löfte?

Men framför allt saknas nu som tidigare en insikt om att det nuvarande marknads- och konkurrenssystemet med sina vinstdrivna skolor är en av de främsta orsakerna till dagens elände. Det driver på segregationen, uppmuntrar betygsinflation, förvrider skolans fokus från elever och utbildning till framgång på marknaden, tar pengar från skolan och stoppar i aktieägares och konsulters fickor och det är moraliskt oacceptabelt. Man kan diskutera om friskolor i sig har bidragit eller kan bidra till skolans utveckling men säkert är att vinsten som styråra i skolsystemet inte på något sätt skapat bättre skolor.

Att Socialdemokraterna inte ens nu, när allt fler pekar på detta missförhållande, vill inse det och dra konsekvenserna av det är en politisk och ideologisk katastrof.

Det ska inte vara någon ”vinstjakt” i skolan säger S. Men det är inget annat än ett försök att slå blå dunster i ögonen på de väljare – och de är nu en majoritet – som är emot det nuvarande systemet. Socialdemokraterna är uppenbart inte beredda att avskaffa skolmarknaderna, vinstföretagen, skolpengen och ge staten och kommunerna ett fast grepp över skolans dimensionering och utveckling.

Så länge detta gäller saknar den socialdemokratiska skolkampanjen trovärdighet.

Carl Tham, samhällsdebattör och socialdemokratisk utbildningsminister åren 1994–1998.