Kristoffer Olofsson, bygglovshandläggare
Kristoffer Olofsson, bygglovshandläggare

Debatten om bostadsbyggande har fått fel fokus. Det finns ingen generell brist på bostäder, utan det är primärt hyresbostäder för låg- och medelinkomsttagare som behövs, skriver bygglovshandläggare Kristoffer Olofsson.

En sak som ges ett väldigt stort fokus i den bostadspolitiska debatten är frågor kring antalet bostäder i nyproduktion. Det tas för givet att lösningen på bostadsbristen i första hand är att mer bostäder måste byggas.

I denna debatt ställs ansvariga ministrar sällan till svars för andra bostadspolitiska frågor än den om hur bostadsbyggandet ska öka eller kramas ur det befintliga. Som svar på tal upprepar styrande kommunpolitiker som ett mantra att de främjar ett »expansivt bostadsbyggande« i sin respektive kommun, samtidigt som Boverket ger ut nya rapporter och prognoser om hur mycket bostäder som måste byggas för att bostadsbristen ska försvinna.

Det finns två problem med den bostadspolitik som stirrar sig blind på att »mer måste byggas«.

Det första är att åtskillnaden mellan vilka bostäder det råder brist på och inte, ofta faller bort helt och hållet. Man får det att framstå som om det råder en allmän brist på bostäder.

Men har vi en brist på alla typer av bostäder, och drabbar bostadsbristen alla? Menar man att rika människor har svårt att hitta någonstans att bo i Sverige? Eller handlar bostadsbristen i första hand om den stora bristen på hyresbostäder för låg- och medelinkomsttagare?

Som om mer av alla möjliga slags bostäder är det som behövs. Så är det ju bara inte. Genom att bortse från detta kan ett bostadsbyggande med helt fel fokus upprätthållas.

Den verkliga bostadsbristen förvandlas till en retorisk figur för att rättfärdiga byggherrars egna intressen.

Det andra problemet är att man överskattar en ökning av byggnationstakten som den enda lösningen på bostadsmarknadens problem, samtidigt som betydelsen av hur vi väljer att förvalta och upplåta det befintliga bostadsbeståndet blir en fråga som inte alls diskuteras i samma utsträckning. Därmed duckar man också för den kanske främsta orsaken till den nuvarande bostadsbristen: den omfattande utförsäljningen av allmännyttan och alla omvandlingar av tidigare hyreslägenheter till bostadsrätter.

Mer måste byggas, och byggnadsprocessen kan med fördel effektiviseras i vissa delar. Problemet är bara att »bostadsbristen« i dag också används som ett slagträ för att motivera byggnation av allsköns bostäder som inte alltid innebär ett bidrag till att lösa bostadsbristen. Den verkliga bostadsbristen förvandlas då till en retorisk figur för att rättfärdiga diverse byggherrars egna intressen.

Den godtyckliga byggvurmen skapar i sin tur påtagliga problem på andra områden.

I debatten hörs emellanåt tal om att sänka tekniska standarder och tillgänglighetskrav för byggandet av olika typer av bostäder. Trenden har också varit att successivt sänka vissa sådana krav genom en rad lagändringar som har gjorts de senaste åren. Att dessa standarder och tillgänglighetskrav starkt bidrar till att vi har bostäder som, i termer av boendekvalitet och tillgänglighet för alla, hör till de absolut bästa i världen, tycks inte vara något som politiker vill känna sig särskilt stolta över längre.

Senast för en dryg vecka sedan meddelade regeringen att de beslutat om en proposition som syftar till att underlätta byggandet av tillfälliga bostäder. Detta bemöttes på Dagens Arena med oro från DHR:s ordförande Rasmus Isaksson och kritiken är sannolikt befogad i detta avseende.

Det har också blivit allt vanligare att kulturvärden i den byggda miljön åsidosätts till fördel för bostadsbyggandet. Detta konstaterar Riksantikvarieämbetet i en förstudie som togs fram under 2016. Trots att kulturmiljö och kulturvärden är ett allmänt intresse enligt plan- och bygglagen så ställs allt oftare påskyndade processer och ett hårt byggtryck emot befintliga kulturvärden, konstaterar rapporten.

Då har vi inte ens tagit upp det kanske allvarligaste problemet med ett ökat byggande, nämligen de naturområden och ekologiska värden som ofta får stå tillbaka till fördel för byggvurmen.

Just på grund av att det ökade byggtrycket medför en mängd olika typer av svåra avvägningar och inskränkningar av vår befintliga miljö så är det oerhört viktigt att den ökade byggnationen sker på ett hänsynsfullt sätt. Och inte minst, på ett effektivt sätt i det avseendet att den byggnation som sker faktiskt ger effekt gentemot bostadsbristen, istället för att bara vara till för att gynna byggindustrins spekulanter och deras vinstintressen.

Kristoffer Olofsson,är bygglovshandläggare med master i  hållbar stadsutveckling.