Boendesegregationen måste brytas om vi värnar vårt samhällsbygge. 

Gängkriminalitet, attacker mot blåljuspersonal och brinnande bilar. En åttaåring dog i en granatattack i Biskopsgåden i Göteborg förra veckan. Polishelikoptrar som hovrar är mer regel än undantag i vissa bostadsområden.

Sverige är ett segregerat land och har varit länge nu. I 209 kommuner har segregationen ökat de senaste tio åren. I Göteborg, i Malmö, i Stockholm, men även i en mängd mellanstora och små orter runt om i Sverige.

I Agendas premiäravsnitt för hösten har Sveriges samordningsminister Ibrahim Baylan (S), med särskilt ansvar att motverka segregeringen, bjudits in för att svara på vad han tänker om det sociala utanförskapet i samhället. Han levererar sex minuters självklarheter som vi alla hört förut.

Baylan menar att det historiskt finns fullt av exempel där socialdemokraterna steg för steg har lyckats omvandla samhället från väldigt segregerat och fattigt till mer jämlikt. Nu kommer nya utmaningar, men målet är bra skola, jobb och bostad till alla. Och så fler poliser och myndigheter på plats, säger han.

10 miljarder ska ut till kommunerna för att stärka välfärden och en delegation ska tillsättas »som med smörjmedel ska se till att fokusera och se till att få fart på arbetet lokalt«, säger Baylan. Det är så luddigt att det svindlar.

»Skolorna måste bli bättre, se till att föräldrarna kommer ut i arbete, rusta upp bostadsområdena, så att det inte blir så att den enda klassresan, sociala resan, man kan göra är att flytta. Man måste också kunna göra karriär där man bor«, säger Ibrahim Baylan och det börjar anas en förklaring till oförmågan för regeringen att presentera skarpa politiska förslag för att bryta segregationen på riktigt.

Segregation betyder enligt Nationalencyklopedin det rumsliga åtskiljandet av befolkningsgrupper. Men det hörs sällan från politiskt håll hur denna rumsliga segregation ska brytas. Baylan själv pratar bara om hur de segregerade områdena ska förbättras för dem som bor där, inte hur de ska upphöra att vara segregerade. Ändå är det detta som är huvudproblemet.

I en ny svensk forskningsrapport visar det sig att den ekonomiska och etniska segregeringen ökat, eftersom rörligheten i våra storstäders förorter har minskat. Folk fastnar i fattiga områden, som tidigare varit transitområden, och rörligheten kan jämföras med den afroamerikanska befolkningens i USA.

Ibrahim Baylan har självklart rätt i sina tre punkter han upprepade i Agenda.

Ja, alla skolor måste vara av hög kvalitet.

Ja, människor måste få jobb.

Ja, bostadsområdena måste rustas upp, göras trygga och attraktiva.

Men dessa åtgärder kommer inte få bukt med boendesegregationen, som måste åtgärdas före något annat. Annars blir åtgärderna bara ytlig fernissa på ett mycket mer komplext problem, nämligen att vi har delat upp folk och folk.

Det hotar på sikt hela vårt samhällsbygge.