Bostadsdebatten inför årets val var förbluffande snäv. I grund och botten bostadspolitik om makt. Det skriver kulturgeografen Victoria Percovich- Gutierrez och landskapsarkitekterna Karin Andersson och Johanna Bratel.

Hej nyligen valda politiker! Vi vill inte tala om för er vad vi tycker ska byggas i bostadskrisens Sverige. Inte heller vill vi tala om för er vilken typ av städer vi önskar. Däremot vill vi att ni ska tala om för oss hur ni vill att de städer som ni nu har makt över ska se ut.

Vi vill veta vem dessa städer är till för? Vem som gynnas av dem? Hur byggnaderna ser ut? Och framför allt: Hur det offentliga rummet är utformat? Detta rum ­som är kittet, grunden och förutsättningen, inte bara för städer utan även för en demokrati. Hur vill ni, nu när makten är er, att detta ska gestaltas och fungera?

Runt om i världen bor numera fler människor i urbana områden än på landsbygden. Sverige skiljer sig inte på denna punkt utan är i dagsläget det EU-land där urbaniseringen går snabbast. Det är därför ingen hemlighet att framtidens problem är urbana, och att städerna därmed är en nyckel till att lösa kommande utmaningar som exempelvis klimatförändringar och ökad befolkningsmängd. Detta vet ni redan.

Bostadsdebatten inför årets val var dock förbluffande snäv. Ni pratade om antal bostäder och sedan tog det slut. Men stadsbyggande handlar inte enbart om huskroppar.

Det handlar också om hälsa. För hur kommer det sig annars att det skiljer flera år i livslängd mellan invånare i olika stadsdelar?

Det handlar om privatekonomi. Hur kommer det sig annars att vissa kan välja hur och var de vill bo, men andra inte?

Det handlar om segregation. Hur kommer det sig annars att samhällets investeringar fördelas så ojämnt mellan stadens olika områden?

Det handlar om sysselsättning. Hur kommer det sig annars att din adress kommer vara avgörande för hur du välkomnas in på arbetsmarknaden?

Det handlar om jämställdhet. Hur kommer det sig annars att hur trygg du känner dig i staden beror på ditt kön?

Det handlar om representation. Hur kommer det sig annars att vissas röst hörs mer än andras?

Det handlar om vilja. Hur kommer det sig annars att miljonprogramsområden förfaller samtidigt som avancerade tekniska lösningarna applicerats någon annan stans i staden?

Men framför allt handlar det om makt. Och därför är vi nu nyfikna på era ambitioner.

Det är inte bostadsbyggande som måste diskuteras. Bostadsbyggande är en kortsiktig fråga som alltför ofta kommer att handla om huruvida regelverken är för krångliga, om kommunens makt är för stor, om ifall en fri hyresmarknad skulle gynna byggandet. Det är en debatt där ideologier ofta lyser med sin frånvaro, där snabba beslut som gynnar de som bygger tillåts ta täten. Kortsiktiga lösningar kommer i slutändan bara leda till nya problem när de visar sig inte kunna möta framtida utmaningar.

Perspektivet måste vara bredare än så. Det handlar om stadsbyggande. Det handlar om samhällsbyggande. Och det är samhällsbyggare, kära politiker, vi vädjar till er att vara.

Valet är över – nu måste arbetet framåt inledas. Berätta för oss vad vi får för samhälle, inte hur många lägenheter. Visa era visioner för hur städer byggs, inte bostäder.

Victoria Percovich- Gutierrez, ekonom och kulturgeograf
Karin Andersson, landskapsarkitetkt
Johanna Bratel, landskapsarkitetkt