debatt Christofer Fjellner (M) och Jasenko Selimovic (L) kan vara trygga med att vi socialdemokrater aldrig skulle riskera den svenska arbetsmarknadsmodellen, skriver EU-parlamentariker Marita Ulvskog i en slutreplik.

När Jasenko Selimovic (Dagens Arena 5 dec.) kallar det frihet att sluta avtal på arbetsmarknaden, syftar han på rätten för företag att konkurrera med slavliknande löner, usla villkor och rätten att förneka medborgarna den mest grundläggande sociala trygghet.

Det kallar vi Socialdemokrater för att sätta marknadens behov före människans.

Verklig frihet skapas genom att värna medborgarnas rätt till tryggare och säkrare jobb och genom att förbättra deras levnads- och arbetsvillkor i alla unionens medlemsstater.

I början av året kunde Oxfam, den globala biståndsorganisationen mot fattigdom, visa att sammanlagt 82 procent av allt välstånd som genererats under föregående år, tillföll världens allra rikaste en procent.

Europa må höra till en av världens mest välmående regioner, men välståndet är knappast jämt fördelat. Även här ökar klyftorna. Och de ökar snabbare för varje år.

Om fakta inte räcker för att Selimovic ska se vad som är på väg att hända bör han kasta en blick mot Frankrike. Där har arga, besvikna och frustrerade människor tagit till gatorna, iklädda gula reflexvästar, för att visa sitt missnöje i våldsamma upplopp.

Samtidigt fortsätter högerextrema och populistiska krafter att vinna mark i Europa. I Ungern, Italien, Grekland, ja till och med i Österrike, EU:s ordförandeland just nu, har de tagit sig ända in i maktens innersta rum, regeringen.

Så länge de som har allra minst, tvingas bära den allra största bördan för ekonomiska kriser, klimatomställningen och världens säkerhetspolitiska konflikter, så länge kommer också missnöjet att fortsätta växa. På sikt är det vår demokrati och ytterst vår frihet som står på spel.

Därför är vi socialdemokrater stolta över att arbeta för ett EU som tar ansvar för sina medborgares grundläggande sociala behov.

Att EU har en social roll är inget nytt. Det slogs fast redan i Romfördraget 1957. Efter varje ekonomisk kris har också de sociala frågorna fått nytt fokus. Så även denna gång. Det har lett till flera viktiga framsteg, som nu senast en stegvis förbättring av arbetsmiljön och inte minst nya, moderna regler för vad som gäller när arbetstagare skickas att jobba i ett annat EU-land än där de är anställda, så kallad utstationering.

Det är också viktigt att komma i håg att pelaren för sociala rättigheter är en politisk avsiktsförklaring, inte rättsligt bindande – vilket slagits fast av Europaparlamentets egen rättstjänst.

Så mycket har även Moderaternas Christofer Fjellner uppfattat (Dagens Arena 11 dec.). Trots det framhärdar han med att försöka skrämmas med lagstiftningsspöket.

Låt oss granska bevisen han för fram, ett efter ett.

  • Föräldraförsäkringen:

Om Fjellner tagit sig tid att studera EU-kommissionens förslag hade han upptäckt att det rymmer en så kallad passerellklausul. Den innebär att det står varje medlemsland fritt att erbjuda mer generösa villkor än vad kommissionen föreslår.

Den svenska, generösa, föräldraförsäkringen berörs därmed inte. Om man inte, som Fjellners kolleger i Moderata ungdomsförbundet och Moderata kvinnoförbundet (DN Debatt 17/11)  grovt vill urholka den svenska föräldraförsäkringen. Då skulle givetvis en europeisk miniminivå kunna lägga hinder i vägen.

Det största hotet mot den svenska modellen är och förblir borgerliga politiker som vill lagstifta om löner och försämra sociala villkor.

  • Exempel nummer två är komiskt nog förslaget om en gemensam arbetsmarknadsmyndighet.

Hur en myndighet som främst ska syssla med informationsdelning och frivilliga inspektioner, i syfte att förhindra social dumpning, skulle vara ett hot mot vår subsidiaritet lyckas däremot Fjellner inte förklara.

  • I ett tredje och sista försök att övertyga läsarna drar Fjellner fram storsläggan, det så kallade arbetsvillkorsdirektivet. eller »det största hotet mot den svenska modellen«, som han kallar det.

Men läsarna håller nog med om att det största hotet mot den svenska modellen är och förblir borgerliga politiker som vill lagstifta om löner och försämra sociala villkor.

Både Christofer Fjellner och Jasenko Selimovic kan vara trygga med att vi socialdemokrater aldrig skulle riskera den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Därför lade vi ner våra röster när parlamentet tog ställning häromsistens.

Nu blir det en fråga för parlamentet, EU-kommissionen och EU:s medlemsländer i ministerrådet  att gemensamt förhandla om. Skulle deras slutgiltiga kompromiss hota den svenska modellen kommer vi givetvis att rösta nej när det är dags för parlamentet att godkänna eller förkasta förslaget.

Marita Ulvskog (S) är Europaparlamentariker