”Ännu en vårdgivare ska behandla patienter med tortyrskador” annonserar Stockholms läns landsting. Målet med upphandlingen är ”valmöjlighet för patienterna”. WeMind AB ska ta över verksamheten.

När Röda korset med lång erfarenhet av att ge personer med tortyrskador stöd och behandling förlorar upphandlingen är det inget annat än pengarna som styr. Högeralliansen i Stockholms läns landsting med sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt i ledningen låter på nytt vårdens kvalitet och i förlängningen människors liv underkastas den fria marknadens logik.

Vad det handlar om är ideologisk blindhet – klädd i begrepp som valmöjlighet och ökat vårdutbud.

Detta sker bara några veckor efter Caremaskandalen. Nitiskt sparande och vanvård av gamla blev till mångmiljonvinster för ägarna. Ett riskkapitalbolag som förde över ”vinsten” (skattepengar) till skatteparadis. Det är som om detta inte har hänt. I Carema-upphandlingen var det Stockholms kommun och inte landstinget som hade gjort upphandlingen. Men frågan måste tas på en principiell nivå.

När det företag som är billigast får ta över rätten att driva en verksamhet blir det omöjligt att hävda sådant som kunskap och seriositet. Den unika kompetens som Röda korsets läkare och terapeuter har samlat i 25 år om krigs- och tortyrskador samt traumabehandling kommer nu att gå förlorad. WeMind AB har ingen tidigare erfarenhet av vård och behandling för tortyrskadade.

”Målet med att göra en upphandling har varit att det ska finnas valmöjlighet för patienterna, att vårdutbudet ska öka och att fler ska få tillgång till högspecialiserad vård” påstår landstinget. Vems valmöjlighet pratar vi om, undrar jag. Valmöjligheten kommer knappast att bli större när Röda korset samtidigt tvingas lägga ned sin verksamhet. Valfrihet känns som ett dåligt skämt när det handlar om människor skadade av tortyr och kanske nyanlända i Sverige.

För många står Röda korset för igenkänning och trygghet. Det är en organisation som många känner igen sedan tidigare med sin opartiskhet och humanistiska människosyn. En aktör som erbjuder hjälp och stöd – inte för pengarnas skull utan för att de tror på att hjälpa människor.

Människors trygghet borde stå främst vid de upphandlingar som kommuner och landsting genomför. Inte hur mycket ett företag kan ”effektivisera” för att dra ner på kostnaderna. Principen om människovärdet måste alltid gå före principen om pengarna.