Det var ett tag sedan sist, men förra veckan vaknade den gamla högerklassikern ”allt är sossarnas fel” till liv igen (och nej, eventuella bröstpumps-besvär har faktiskt inte räknats dit – än). Konfronterad med statistik från Skolverket som visar att rekordmånga niondeklassare saknar behörighet till gymnasieskolan stoppade skolministern huvudet i kritasken och skyllde på – lärarna. Eller rättare sagt de lärare som enligt Jan Björklund konsekvent satt för låga betyg under tidigare år. Något som i sin tur är ett resultat av den ”flumskola” som tillåtits breda ut sig under överseende av Socialdemokraterna.

Ingen annan politiker har som Jan Björklund dominerat skolfrågorna och skolpolitiken de senaste tio åren, och inget annat parti går lika våldsamt till val på skolfrågor som lektorernas och lärarnas Folkparti. Att Björklund, som förutom att ha varit ytterst ansvarig för skolpolitiken de senaste fyra åren också verkat som skolborgarråd i Stockholm mellan 1998 och 2002, skyller på sina politiska motståndare är inte särskilt förvånande. Desto mer beklämmande är att han verkar komma undan med det.

För faktum är att skolpolitiken i alliansstyrda kommuner som Stockholm – likt vårdvalets orättvisa pengaregn över en redan gynnad innerstad – varit konsekvent på framför allt ett område: att öka resurserna mer i redan gynnade områden jämfört med områden där behovet av extra insatser är större.

Den som närmare studerar förd politik kontra betygsutfall på skolnivå i Stockholm ser snart att huruvida eleverna lyckas hänger ihop med deras bakgrund. Enligt en sammanställning från Svenska Dagbladet (4/9) ligger samtliga skolor där behörigheten till gymnasiet minskat sedan 2006 i stadens socialt utsatta ytterområden. Medan blott 43 procent av niondeklassarna från Hjulstaskolan är gymnasiebehöriga är samma siffra för elitskolor som Enskilda gymnasiet 100 procent. De flesta innerstadsskolor har en behörighet på över 90 procent, något rektorerna utanför tullarna oftast bara kan drömma om.

En ännu inte publicerad studie från Institutet för framtidsstudier slår fast att segregation och det ”fria” skolvalet – där åtminstone barn till väletablerade och högutbildade föräldrar kan plocka högstatusrussinen ur skolutbudet redan på lågstadiet – bidrar till att skolorna i Stockholm blir allt mer ojämlika. Även Skolverket menar att det som främst avgör barns chanser att lyckas i skolan är deras föräldrars sociala status och utbildningsnivå.

Att som Björklund och alliansen då minska på stödet till skolor i missgynnade områden och lova ytterligare pengaregn över högpresterande skolor är inget annat än ett hån, även om det går helt i linje med resten av deras politiska testamente: ökad ojämlikhet, belöningar till redan privilegierade och bestraffningar för dem som råkar ha ett sämre utgångsläge än de förra.