Jan Björklund har på två dagar luftat två förslag som inte kan ses som något annat än ett desperat försök att vinna allianstävlingen »Vem kan ställa sig närmast SD, utan att röra vid dem?«.

I söndags skapade Björklund rubriker genom att förespråka att Stefan Löfven skulle bjuda in Sverigedemokraterna till de blocköverskridande möten och förhandlingar som ibland sker. Skälet är att SD annars stärks i sitt martyrskap, enligt Björklund.

Dagen efter kom nästa utspel på DN Debatt. Tillsammans med tre andra ledande företrädare för partiet, slår Björklund fast att religiösa friskolor bör stoppas. Nya skolor ska inte få tillstånd och befintliga ska inte få utöka sin verksamhet. Skälet är att dessa skolor riskerar »att bli en samlingspunkt för nyanlända barn som än mer isoleras från det svenska samhället«.

Nu är inte Liberalerna ensamma om att vilja förbjuda konfessionella skolor, och det är ingen ny ståndpunkt för partiet. Även tidigare gymnasieministern Aida Hadžialić har öppnat upp för att diskutera ett förbud. Och diskussionen om konfessionella skolors vara eller icke vara bör föras, särskilt när det finns oro för att läroplanen sätts åt sidan till förmån för religionen.

Men det förrädiska och djupt ohederliga i utspelet är att när förslaget svepande beskrivs som ett sätt att motverka segregationen, görs det med den underliggande förförståelsen att problemet ligger hos de nyanlända barnen och deras kultur, som kommer att fylla de skolor vars värderingar inte samspelar med de svenska. Det är pinsamt, populistiskt och skrämmande av Liberalerna.

Tio procent av landets kommuner har tagit emot 46 procent av de nyanlända eleverna. De flesta hamnar på kommunala skolor, många i glesbygden och många på skolor som redan är märkta av en stark segregation, orsakade av socioekonomiska faktorer. När Jan Björklund oroar sig över segregationen, borde det vara detta som främst bekymrar honom, inte de relativt få 66 konfessionella skolorna som finns (54 är kristna, 11 är muslimska, en är judisk).

På samma sätt borde Jan Björklund flytta sitt fokus från SD:s uppdiktade martyrskapsposition i riksdagskorridorerna till funderingar på hur Liberalerna kan stärka, eller snarare återta, sin position som just ett liberalt parti.

»Liberalers huvudfokus bör i dessa tider vara att försvara liberala värderingar – mer trängda än någonsin. Och ta kampen mot de som utmanar dem», skrev Liberalernas Birgitta Ohlsson på sin Facebooksida den 11 september, apropå Björklunds SD-invit.

Det är hedervärt att Birgitta Ohlsson kritiserar Jan Björklunds ogenerat populistiska flirt med SD:s väljare. Förhoppningsvis finns det fler liberaler därute som kan försöka dämpa Jan Björklunds felriktade positionering. Han själv verkar inte se vilken farlig väg han slagit in på.