Bild: stock.XCHNG

55 procent av Iraks befolkning består av kvinnor. Men kvinnors organisationer får inte vara med när landets framtid diskuteras på Irakkonferensen i dag. Därmed struntar regeringen och Carl Bildt i internationella konventioner om kvinnors deltagande i fredsarbete som Sverige har skrivit under på. Till exempel FN:s säkerhetsråds resolution 1325.

Hanaa Edwar Busha är en av irakiska representanterna som var med på seminariet som Kvinna till Kvinna anordnade igår. Hon företräder "Iraqi womens movement", paraplyoranisation för 85 kvinnoorganisationer i Irak. Det finns bara ett sätt att beskriva vad hon sa: att vara kvinna i Irak är lika med livsfara och kvinnor är ofria i varje moment av sina liv. Det är mord, hedersvåld, trafficking. Kvinnor "försvinner". Kvinnor får inte tillgång till jobb, utbildning eller sjukvård. Antalet änkor har ökat något fruktansvärt sedan kriget 2003 men de kan inte försörja sig själva och sina barn eftersom kvinnor inte tillåts röra sig fritt i samhället.

Maskulint våldsförhärligande är en förutsättning för krigföring och våldet riktas främst mot kvinnor och barn, också i Irak. Vid sidan av det har kvinnors friheter använts i ett eftergiftsspel vid förhandlingarna om irakiska konstitutionen. Allt för att göra muslimska religiösa ledare nöjda. Därför saknar irakiska kvinnor grundläggande mänskliga rättigheter, till exempel rätten att röra sig fritt. En kvinna har enligt konstitutionen rätt att bli vald till statsminister men fortfarande måste hon fråga sin man eller sin manliga förmyndare om lov för att kunna resa.

När allt detta framfördes på utrikesdepartementets bibliotek delade de sju seminariedeltagarna på två mikrofoner. På ett sätt symboliserade de två mikrofonerna som deltagarna i panelen skickade mellan sig den verklighet kvinnors organisationer arbetar i i Irak men också i Sverige.

Irak är söderslaget av krig och ockupation, landet har två miljoner interna flyktingar och lika många har flytt landet. Främst till Syrien och Jordanien. Det är de ickestatliga organisationerna som håller ihop landet. Eller som FN:s högste representant i Irak, Staffan de Mistura sa: det är kvinnors frivilligorganisationer som reagerar först av alla i Irak.

"Kvinna till Kvinna" lyckades skapade den plattform som den svenska regeringen inte ens brydde sig om att tänka på. Nu när Carl Bildt för en gångs skull kom till Sverige för att träffa Condeleezza Rice är det ett fatalt misstag av honom att inte vara med och träffa rörelser som de irakiska kvinnoorganisationerna och stödja och stärka dem.