Användningen av bettskenor har mer än fördubblats bland kvinnor 20-24 år de senaste tre åren. Att dubbelt så stor andel unga kvinnor som män mår psykiskt dåligt konstaterades i Folkhälsoenkäten i fjol. Unga kvinnor är oroligare, har mer ångest, upplever mer stress och har oftare huvudvärk än unga män.

Varför allt fler unga kvinnor stressar även på natten är inte särskilt svårt att förstå sett till deras villkor. De är, liksom samtliga kvinnor, överrepresenterade bland dem som ofrivilligt arbetar deltid. Osäkra anställningsformer i projekt, vikariat eller att kallas in vid behov är vanligt och ökar. Bland tjänstemän är det endast var fjärde kvinna i åldern 20-34 år som är tillsvidareanställd, jämfört med nio av tio bland männen.

Hur arbetsmiljön ser ut för många kvinnor är också en bidragande orsak till stress och ohälsa. I veckan presenterades till exempel en avhandling som visar att våld och hot i arbetet ökar särskilt i kvinnodominerade yrken inom vård, skola och omsorg.

Arbetsvillkoren för kvinnor rockar helt enkelt inte. Detta trots att de som grupp tar sitt ansvar och gör sin plikt – något som Stefan Löfvén och Magdalena Andersson (S) önskade sig av landets medborgare på DN Debatt i tisdags. Sett till inte minst unga kvinnors utbildnings- och lönenivå är anställningsbar bara förnamnet.

Sedan några år tillbaka granskar Sveriges Kvinnolobby statsbudgeten. Årets granskning fokuserar på unga kvinnor och visar att regeringen har svårt, eller helt enkelt inte har lust, att dra slutsatser mellan ohälsa och arbetsvillkor. Med det följer en politik som missar målet. I rapporten ställs frågor om varför budgeten saknar förslag som skulle motverka de könssegregerade utbildningsval som upprätthåller samma ordning på arbetsmarknaden. Kvinnolobbyn undrar också, med all rätt,  varför kvinnors osäkra anställningar och svagare anknytning till arbetsmarknaden inte problematiseras.

Att regeringen inte räds låglönebranscher med dåliga villkor är efter den här våren ingen nyhet. Ändå är det svårt att inte frustrationsgnissla tänder.

Till råga på allt fortsätter allianspartierna nämligen att utnyttja jämställdhet för att motivera ojämlikhetspolitiken. Senast i raden av ”jämställdhets”-förslag som inte syftar till förändring är Moderatkvinnornas idé om ersättning för vård av sjuk förälder (”vaffa”).

Förslaget bygger visserligen på en observation, kvinnors omsorg ger ett disharmoniskt inkomstbortfall. Men det är endast en stötdämpare. Om anhöriga inte förmår dela upp omsorgen om sina nära är förmodligen satsningar på kvalitet i äldreomsorgen en mer effektiv åtgärd om livet ska underlättas för stressade kvinnor. Såvida Moderatkvinnorna inte ämnar kvotera ”vaffandet”, vill säga.

Det är inte det att duktiga flickor inte är värda ekonomisk kompensation för sin omsorg om andra. Det är precis tvärtom. De är värda så mycket mer än en snuttefilt. Typ radikala reformer och omfördelning. Dagens politik riskerar snarare att sluta med bettskenor åt alla.