SEKO hoppas att regeringen ska lyssna på riksdagens deklaration. Det skriver Kristoffer Arvidsson Thonäng, utredare på Seko.

På onsdagen aviserade regeringen järnvägsinvesteringar på 35 miljarder samt underhållspengar för 20 miljarder. Viktiga investeringar som kommer att bidra till effektivare och utökad arbetspendling samt möjliggöra för mer gods på spåren. Aviseringen borde dock ha kommit redan för något år sedan. Då hade dagens byggstart på ostlänken kunna flyttas fram från år 2017 till år 2015 eller 2014. Detsamma gäller påbörjandet av första etappen mellan Göteborg och Borås som nu har preliminär byggstart år 2020. Men bättre sent än aldrig.

Genom byggandet av dessa delsträckor läggs de första spadtagen för den framtida Götalandsbanan. Eftersom delsträckorna ska byggas borde regeringen också avsätta resurser i kommande budget för ordentlig utredning av hela Götalandsbanan. Detta för att under kommande år kunna avisera fler investeringar. Svensk järnväg är i dag i stryklass och för få en järnväg i världsklass krävs fler nyinvesteringar.

Det är positivt att regeringen nu permanentar tidigare tillfälliga underhållstillskott med 1,7 miljarder fram till år 2025. Totalt ökar underhållsresurserna med 20 miljarder. Pengar som kommer göra nytta men inte är tillräckliga. Tågresenärer som står och väntar på försenade tåg på perronger i såväl iskyla som stekhetta riskerar att enbart märka marginell skillnad. Det finns framför allt två skäl till det. Det ena är att resurserna inte täcker de behov som Trafikverket själva anser sig ha. Det andra är att den ogenomtänkta avregleringen har skapat ett systemfel som riskerar leda till att pengar går till annat än underhåll ute på spåren.

I Trafikverkets Kapacitetsutredning, som utreder behovet av resurser för att säkerställa en fullgod järnväg, skrivs att myndigheten under perioden 2012 till 2021 är i behov av utökad ram med drygt 38 miljarder. Trafikverket anser sig själva, genom effektiviseringar, kunna stå för cirka 11 miljarder. Kvar blir 27 miljarder.  Dessa behövs enligt Trafikverket för att återställa järnvägen till det den är avsedd för. Men också för att öka kapaciteten genom ett antal mindre nyinvesteringar. Regeringen ger nu Trafikverket 20 miljarder. Även det är ett steg på vägen saknas alltså några miljarder för att få en robust järnväg som klarar alla väder.

Järnvägens problem är orsakade av en kombination av resursbrist och ogenomtänkt avreglering. För att säkerställa att resurserna som läggs på underhåll av svenska järnvägar verkligen går till arbete på spåren krävs att organisationen för underhållet stöps om. I dag sker allt underhåll genom upphandling, vilket innebär att det kan vara flera aktörer som är inblandade i samma komplexa system på samma plats. Det skapar problem i såväl samordning som ansvarsfördelning. Järnvägen är ett system och det krävs samordning i alla led för att det ska fungera effektivt.

Genom att splittra upp och inte utföra eget banunderhåll har Trafikverket förlorat kontrollen över läget ute i spåret. Trafikverket skriver själva i en rapport: ”Den nuvarande styrmodellen uppvisar brister. Nuvarande styrmodell gör det svårt att bestämma exakt hur stora utlägg för underhåll och reinvesteringar som görs på olika aktiviteter och anläggningstyper och vilka effekter aktiviteterna har på anläggningen, vilket försvårar ett optimalt resursutnyttjande inom drift och underhåll”.

I grunden är de 20 miljarder regeringen lägger på underhåll positivt – men delar av pengarna riskerar alltså att försvinna i tvisteförhandlingar om kontrakt, i administration och i myllret av aktörer i stället för att gå till faktiskt underhåll på spåren. Därför borde regeringen lyssna på den deklaration riksdagen gav regeringen innan sommaruppehållet. Riksdagsoppositionen påpekade bristerna i dagens avreglerade modell och fick, trots högljudda alliansprotester, igenom att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag på hur underhållet av svensk järnvägsinfrastruktur ska organiseras. Vad regeringen återkommer med i denna fråga torde visa sig under hösten – förhoppningsvis kan det bidra till att tågen kommer i tid.

Kristoffer Arvidsson Thonäng, utredare, SEKO – Facket för Service och Kommunikation.