Så länge kommunerna inte kan ställa krav på anställnings- och arbetsvillkor i sina upphandlingar kommer de otrygga villkoren fortsätta, skriver Annette Thörnquist, arbetslivsforskare.

En avsikt med lagen om valfrihetssystem, LOV, var att skapa marknader för små aktörer för att bidra till mångfald, valfrihet och konkurrens inom bland annat hemtjänsten. I kommuner som har infört LOV diskuteras ofta frågan om att små utförare kan skrämmas bort av alltför höga kvalitetskrav.

Det finns utan tvekan många seriösa och hårt arbetande små utförare på hemtjänstens kundvalsmarknad. Men det finns också aktörer som konkurrerar med låga löner och usla arbetsvillkor. De återfinns främst inom området servicetjänster, som städning, tvätt, inköp och annat hushållsarbete.

De anställda betalas i regel per timme, vilket inte är ovanligt inom äldreomsorgen. Men i dessa fall saknas dessutom ofta kollektivavtal – i vissa kommuner över 75 procent av utförarna. Det kan också handla om informellt arbete, utan reglerade löner och arbetstider, liksom arbete i gråzonen mellan anställning och eget företagande.

I vissa fall har arbetsgivare krävt att de anställda ska använda egen bil i arbetet och själva stå för kostnaderna med motiveringen att kommunen inte ersätter utförarna för resor mellan brukarna. Anställda har också fått bekosta städmaterial och rengöringsmedel.

Följden blir hård exploatering av arbetarna, som till stor del är kvinnor och utrikes födda. Dessutom sker en underminering av kollektivavtalet och uppluckring av arbetstagarbegreppet som är centralt för trygghetssystemet på arbetsmarknaden.

Hur är då detta möjligt, när alla utförare av hemtjänst är godkända av kommunerna? Kommunerna kontrollerar att kvalitetskraven i förfrågningsunderlagen följs. Däremot intervenerar kommunerna som huvudmän inte i frågor som rör anställnings- och arbetsvillkor med hänvisning till att sådana ärenden ska skötas av arbetsmarknadens parter.

Å andra sidan påverkar kommunerna indirekt arbetsförhållandena i LOV-företagen, främst genom ersättningssystemet med ett fast timpris för alla utförare, vilket vanligen utgår endast för den tid som personalen är hos eller med brukarna, samt genom själva ersättningsnivån.

På en så kallad kvasimarknad utan priskonkurrens gäller det att hitta sin nisch som utförare, vilket också ska bidra till mångfald. Även detta kan medföra osäkra anställningar. Att profilera sig utifrån språk, etnicitet och kultur har blivit allt vanligare, inte minst bland små aktörer inom hemtjänsten.

Utförare som har två–tre anställda kan i sin reklam ange att de täcker ett drygt tiotal språk. Därmed ökar risken för att personer med utländsk bakgrund anställs på timmar vid behov. Det har också blivit allt vanligare att profilera sig genom att erbjuda ”äldre”, underförstått äldre kvinnlig, arbetskraft. Även i sådana fall är timanställningar vanliga och det saknas inte sällan kollektivavtal.

På så sätt bidrar kundvalssystemet också indirekt till segregation på arbetsmarknaden med otrygga villkor för grupper som kategoriseras utifrån etnicitet, kön och ålder.

Ett annat problem i den underbudskonkurrens som pågår i LOV:s kölvatten är att möjligheten att använda deltagare i Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsprogram som billig arbetskraft missbrukas.

Bland annat har oseriösa arbetsgivare betalat ut endast en del av den starkt subventionerade lönen direkt i handen och underlåtit att betala in sociala avgifter för att ytterligare tjäna på systemet. Oreglerade arbetstider, ensamarbete, avsaknad av kollektivavtal och krav på att inte kontakta facket har i sådana fall förvärrat arbetarnas utsatthet.

En ”etisk plattform” är viktig för att få ordning och reda inom den konkurrensutsatta välfärdssektorn. Men om arbetsgivarsidan skulle börja dagtinga om kollektivavtalssystemet, faller all seriös jämförelse med Saltsjöbadsavtalet och den svenska modellen.

Annette Thörnquist, arbetslivsforskare

Uppgifterna i artikeln baseras på författarens nyligen publicerade studie: Mångfaldens marknad och arbetes villkor. Om följder av kundval (LOV) i hemtjänsten. Arbetsliv i Omvandling 2013:2.