Göran Färm beskriver den tyske socialdemokratiske kanslerkandidaten Martin Schulz som en hänsynslös förhandlare, men också en som står för kompromissen när det blåser storm. Blir han en vägvisare ut ur socialdemokratins europeiska kräftgång?

Efter att ha samarbetat nära med Martin Schulz i ett antal år ser jag hans främsta styrka i att han är en genuint engagerad politiker, en kraftfull talare som vågar visa känslor och som tror på vad han säger — men som också kan politikens hantverk. Han är ett riktigt »politiskt djur« och en hänsynslös förhandlare, men som står för kompromissen när det blåser storm.

Gerhard Schröder var en framgångsrik tysk socialdemokratisk förbundskansler. Han tog avstånd från Irakkriget, lyckades få liv i en krisande tysk ekonomi, formade en allians med de gröna och vann två val i rad. Ändå lämnade han efter sig en svårt sargad tysk socialdemokrati. Hans nedskärningar i välfärden och täta relationer med Putin svärtade ner bilden av tysk socialdemokrati. Hans efterträdare har inte lyckats få partiet att lyfta igen.

Likheten med Frankrike är tydlig. Francois Hollande vann presidentvalet 2012, men pressades sedan av en sargad ekonomi till en rad föga framgångsrika åtstramningar. Få ser längre skillnad på Hollande och de borgerliga, och socialisterna verkar chanslösa i årets presidentval.

Därför undrar nu många om SPDs nye ledare Martin Schulz är den som kan få det att vända för socialdemokratin. Han matchar redan ikonen Angela Merkel i opinionsmätningarna, men det återstår förstås att se om det håller hela vägen till valet i september. Första testet blir denna söndags regionval i Saarland.

Schulz vill förena en klassisk socialdemokratisk välfärds- och jämlikhetsprofil med moderna värderingar och en starkt europavänlig linje. Han attackerar osentimentalt Schröders Agenda 2010-nedskärningar, lovar reformer som fri utbildning och lyfter fram »de glömda väljarna«, inte minst i östra Tyskland, före detta DDR. Han står för jämställdhet och en solidarisk europeisk flyktingpolitik — och slår stenhårt mot högerpopulister.

Vågar Martin Schulz stå för sin europalinje på hemmaplan i Tyskland.

Men han talar också om gemensamma grundvärderingar mellan de demokratiska partierna, och visar respekt för Merkel. Han lär inte driva någon personlig smutskastningskampanj à la Trump.

Efter att ha samarbetat nära med Martin Schulz i ett antal år ser jag hans främsta styrka i att han är en genuint engagerad politiker, en kraftfull talare som vågar visa känslor och som tror på vad han säger — men som också kan politikens hantverk. Han är ett riktigt »politiskt djur« och en hänsynslös förhandlare, men som står för kompromissen när det blåser storm.

Schulz står dock inför några riktigt tuffa knäckfrågor:

Euron. Som EU-politiker har Schulz hårt attackerat EUs och IMFs drastiska nedskärningskrav på bl a Grekland. Han har krävt investeringar, en mer expansiv politik och gemensamma EU-lösningar, inklusive så kallade Eurobonds. Det skulle innebära att Tyskland »delar med sig« av sin trovärdighet och sina låga räntor till Grekland — en idé, som har varit föga populär i Tyskland. Vågar han stå för sin europalinje på hemmaplan?

Vänstern. Samarbete på nationell nivå med vänsterpartiet Die Linke har varit tabu, både för att partiet innehåller resterna av det hatade gamla östtyska kommunistpartiet och har blivit hemvist för vänsterpopulistiska avhoppare från SPD. Lokalt och regionalt förekommer samarbete, men inte nationellt. Ska Schulz ha fler alternativ än fortsatt storkoalition med Merkel måste han kanske bryta det tabut. Vågar han det?

Flyktingarna. I EU har Schulz stöttat Merkels hittills generösa politik och kämpat för bindande EU-solidaritet. När CDU och Merkel nu svänger i mer restriktiv riktning, orkar då Schulz stå emot?

Hittar han en lösning på dessa dilemman kan han bli en vägvisare ut ur socialdemokratins europeiska kräftgång.

Göran Färm, före detta Europaparlamentariker (s)