Var ska de nya jobben komma ifrån? Det är en viktig fråga att ställa när konjunkturen nu mattas av. Regeringen Reinfeldts ansträngningar har ju ensidigt utgått från att öka utbudet av arbetskraft. Därför har man premierat arbete genom jobbavdrag, infört nystartsjobb, sänkt nivåerna i a-kassan.

Den viktiga frågan om vad folk egentligen ska jobba med, har högkonjunkturen för tillfället löst för regeringen. Men frågan kommer tillbaka när konjunkturen tappar fart, eftersom alliansen gjort tämligen blygsamma satsningar på att utveckla entreprenörskap och uppmuntra nya företag att växa.

Nya företag kan vara av olika slag. Det är naturligtvis inte fel om arbetslösa vågar ta steget att bli egna företagare. Men att öppna korvkiosker eller starta rörfirmor, det som kan kallas levebrödsjobb, ger en människa i taget arbete, inte många, och sådana företag brukar sällan växa. Och många nya jobb behövs, eftersom Sveriges storföretag – där de flesta blev stora i början av förra seklet – knappast kommer att expandera verksamheten i Sverige, utan förlägger jobbtillväxten utomlands.

Vad Sverige behöver är fler snabbväxande företag, det om ibland kallas gasellföretag. De växer oberoende av konjunkturen, av egen kraft, på grundval av egna idéer och nya produkter. Men för att gasellföretagen på 2000-talet ska bli efterträdare till de gamla svenska framgångssagorna, då krävs en statlig näringspolitik, där entreprenörer får göra affärsidéer av forskning och där rejäla regelförenklingar och bättre finansieringsmöjligheter ingår. Det sistnämnda, slantarna, är nog det stora problemet.

Kapitalmarknaden formligen svämmar över alla brädder av våra inbetalningar till offentliga eller privata pensionssystem. Det mesta går dock till kortsiktiga placeringar. Det saknas ett långsiktigt riskkapital värd namnet. AP-fonderna använder bara en bråkdel av sina resurser till att finansiera långsiktig företagsutveckling, medan miljarder går till kortsiktiga klippare som Christer Gardell. Mer pengar från AP-fonderna borde därför slussas ut till de snabbväxande företagen. Men det förutsätter att omtanken om vårt lands konkurrenskraft blir viktigare än rädslan för "fondsocialism".