Med marknadshyror sker en årlig överföring på 18 miljarder från hyresgäster till fastighetsägare. Vi kan inte acceptera de sociala konsekvenser som en 60-procentig hyresökning skulle medföra.
Införandet av marknadshyror skulle innebära hyreshöjningar med över 60 procent inom Stockholms stad och ett ökat antal vräkningar. Andelen personer beroende av försörjningsstöd skulle kunna mer än tredubblas i Stockholms län samtidigt som det skulle ske en överföring från hyresgäster till fastighetsägare på över 18 miljarder kronor om året.
Det är bara några av de hisnande konsekvenser som konstateras i en rapport gjord av Ramböll management consulting på uppdrag av Hyresgästföreningen, som presenterats i dag.
Trots att detta varit ytterst förutsägbara konsekvenser har en del borgerliga politiker och debattörer lobbat för marknadshyror. Det är inte utan att en undrar vems intressen dessa personer driver, för fakta visar mer än tydligt att det inte är invånarnas.
Marknadshyror sägs av förespråkarna kunna lösa bostadsbristen. Med möjligheten att ta ut hyror i nivå med den som kan betala mest ska fastighetsbolagens vilja att bygga hyresrätter öka.
Dagens rapport från Hyresgästföreningen visar att det inte finns belägg för en sådan slutsats eftersom ett ökat utbud skulle riskera att leda till sänkta hyror. Frågan är om det ens är värt att diskutera om viljan att bygga skulle öka eller inte. Är vi beredda att acceptera de sociala konsekvenserna som en 60-procentig hyresökning skulle medföra?
Vi som förespråkar bruksvärdessystemet brukar ofta anklagas för att vi bara vill värna rätten att bo i innerstaden till låga kostnader. Det stämmer att vi vill att människor med lägre inkomster ska kunna bo även i Stockholms centrala delar. Men det är viktigt att betona att det inte bara är innerstadshyrorna som ökar vid en övergång till marknadshyror.
Hyrorna skulle öka kraftigt i hela Stockholms kommun. I Älvsjö, som enligt rapporten är den stadsdel där hyrorna skulle öka allra minst, förväntas den genomsnittliga hyresökningen ändå vara 29 procent. Mindre resursstarka hyresgäster riskerar att hamna helt utanför bostadsmarknaden och samtliga hushåll drabbas av markant ökade kostnader för boendet.
Det stora antalet människor i bostadskön skulle driva upp priset på en hyresrätt i rekordfart. Med den rådande bostadsbristen blir det helt och hållet fastighetsägarnas marknad.
Från Hyresgästföreningens sida efterfrågas i stället en mer aktiv bostadspolitik både från regeringen och från kommunerna. I Stockholm har vi ett uttalat mål om att våra allmännyttiga bostadsbolag ska fördubbla sitt byggande och prioritera byggandet av hyresbostäder som unga, studenter och andra grupper med svag ställning på bostadsmarknaden har råd att efterfråga.
Vi ska arbeta för att sänka produktionskostnaderna och i förlängningen pressa ner hyrorna. Detta i kombination med sänkta inkomstkrav för att kunna efterfråga en bostad, menar vi är en socialt ansvarstagande bostadspolitik. Och siffrorna talar sitt tydliga språk, i en socialt ansvarstagande stad har marknadshyror ingen roll.
Vi löser inte bostadsbristen över en natt. Och bostadspolitiken är heller ingen isolerad ö utan förändringarna måste gå hand i hand med en utvecklad välfärd. Vi tänker se till alla dimensioner av politiken för att i förlängningen bygga en stad för alla.
Ann-Margarethe Livh (V), bostads och- demokratiborgarråd Stockholms stad
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
