Höstbudget Onsdagens budgetpresentation var en triumf för finansminister Magdalena Andersson. Men segern delas med en annan Andersson: hennes mycket pålästa sparringpartner i ansträngningarna att dämpa de växande klyftorna.

Dagens medier är fixerade vid vilka som är vinnare och förlorare när en budget läggs fram. Så ni kan inte ha missat att det finns en lång rad av vinnare efter onsdagens röd-gröna budget, fast mest pensionärerna, de sjuka och barnen.

Men glöm inte segern för Andersson & Andersson, finansminister Magdalena A och Ulla A, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska taleskvinna.

Borgerliga regeringars finansministrar, Ingemar Mundebo, Anne Wibble och Anders Borg, har haft den dåliga vanan att lämna stora underskott efter sig när de mist makten, 60 miljarder minus vid det senaste regeringsskiftet.

Ansvaret har då hamnat på socialdemokratiska regeringar att städa upp och spara, för att få ekonomin i balans.

Denna ytterst otacksamma uppgift att vara en snål kamrer har den här gången legat på Magdalena Andersson. Men onsdagens budgetpresentation var triumfens dag för henne.

Nu är budgeten i balans, hon har gnetat ihop ett reformutrymme på 40 miljarder, och ändå kan hon fortsätta att betala av den sista delen av statsskulden.

När hon presenterade budgeten på onsdagens presskonferens var att hon tydligare än tidigare och på ett glädjande sätt lyfte fram fördelningspolitiken och den historiska uppgiften för socialdemokraterna att öka sammanhållningen i vårt land.

Ulla Anderssons seger har varit att få igenom en rad reformer som alla begriper minskar klassklyftorna.

Som sparringpartner i ansträngningarna att dämpa de växande klyftorna har Magdalena Andersson haft den mycket pålästa Ulla Andersson.

Slutresultat har blivit en klar dementi av vad statsvetare och politiska kommentatorer länge fantiserat om, att vänster–höger-skalan skulle vara död.

Ulla Anderssons seger har varit att få igenom en rad reformer som alla begriper minskar klassklyftorna, som gratis simskola för sexåringar och stöd för att ta körkort, samt att hon pressat regeringen att infria tidigare socialdemokratiska vallöften.

Det är rätt billigt när moderaten Ulf Kristersson sa i debatten att regeringen »kapitulerat« för Vänsterpartiet.

Regeringen sa ju nej till framstötar vänsterifrån om en progressiv kapitalbeskattning, trots att Sverige i praktiken är ett slags skatteparadis, samt till att börja minska ränteavdragen.

Men om den framgångsrika firman kommer att finnas kvar är mer osäkert, med tanke på de planer som finns om en regering över blockgränsen.

Kanske är det frågor som en socialdemokratisk regering kan hantera efter en valseger.

Men om den framgångsrika firman Andersson & Andersson då kommer att finnas kvar är mer osäkert, med tanke på de planer som finns om en regering över blockgränsen.

Medan alliansen kollapsar, och ägnar sig åt inbördes nålstick, rullar ett tryggt socialdemokratiskt reformtåg in i valrörelsen. De borgerliga kommer att sura om att budgeten är för expansiv, men om Magdalena Andersson samtidigt förmår betala av miljarder av statsskulden har vi faktiskt en buffert för dåliga tider.

Och vad är Alliansens egna alternativ? Ska man säga nej till höjda barnbidrag? Ska man fortsätta att skjuta sig själv i foten genom att tillsammans med SD väcka konstiga misstroendeförklaringar? Onsdagens debatt gav inga tydliga svar.