När Mona Sahlin valdes till partiledare sa hon att socialdemokratin är en frihetsrörelse som ska stå på medborgarnas sida, inte systemens. Jag arbetade då som vårdbiträde och blev väldigt glad. Många av mina arbetskamrater såg välkomnande på en eventuell privatisering av arbetsplatsen, för att det inte kunde bli sämre. Vi kände oss maktlösa i förhållande till den kommunala arbetsgivaren.

Av detta blev det intet i valrörelsen. Möjligheternas land må ha fungerat bra i fokusgrupper och opinionsundersökningar, men det bars inte upp av en idé om hur Socialdemokraterna vill fördela makt och inflytande mer rättvist i samhället.

2009 publicerade Jon Cruddas, parlamentsledamot för brittiska Labour, och Andrea Nahles, partisekreterare för tyska SPD, manifestet Att bygga det goda samhället. Sedan dess har en debatt pågått om vad det goda samhället är och hur vi kan nå dit. Och visionen var bärande i Ed Milibands linjetal på Labourkonferensen tidigare i år. Det borde inspirera framtidsdiskussionen även i de svenska Socialdemokraterna.

Cruddas och Nahles skriver att det goda samhället bygger på demokrati, gemenskap och pluralism. Som jag ser det måste det även bäras upp av en politik för att fördela makt och inflytande mer rättvist i samhället. Främst gäller det 1) deltagande i det demokratiska livet, 2) inflytande på arbetsplatserna, och 3) inflytande över den egna tiden.

1) Nästan 85 procent av de röstberättigade röstade i höstens val, vilket är det högsta deltagandet på många år. Men samtidigt som valdeltagandet ökade nationellt, minskade det kraftigt i flera av Stockholms valkretsar. Valkretsar där Socialdemokraterna fortfarande är starka bland dem som väl gick och röstade. Sjunkande valdeltagande är ett symptom på minskad känsla av gemenskap i och tillit till samhället. Det är en varningsklocka att ta på allvar. För att återupprätta känslan av gemenskap krävs ett brett batteri av åtgärder, allt från riktade åtgärder för att få upp valdeltagandet till en översyn av hur samhällets institutioner fungerar och bemöter medborgarna. Det är en svår utmaning, men inte desto mindre viktigt. När färre människor känner gemenskap med samhället riskerar det att spricka.

2) Väldigt många människor känner stress och vanmakt över situationen på den egna arbetsplatsen. Detta gäller inte minst i den offentliga sektorn. I de kommuner där Socialdemokraterna styr är partiet ofta en del av det som skapar missnöje bland de anställda. Det är ett problem. Kommunalarbetareförbundet arbetar sedan ett antal år med att skapa mönsterarbetsplatser, för att bland annat öka de anställdas inflytande över arbetets organisering. I de kommuner där Socialdemokraterna är arbetsgivare borde detta vara en självklar utgångspunkt för den förda politiken. I kraft av goda exempel kan dessa kommuner inspirera andra kommuner och även privata företag att öka de anställdas inflytande på arbetsplatserna.

3) Samtidigt som vi har en hög arbetslöshet jobbar människor allt mer, och i storstadsområdena spenderar människor stor del av sin fritid pendlande till och från jobb. Då kvinnor fortfarande genomför en större del av det obetalda arbetet finns det även en väldigt tydlig könsaspekt på frågan om inflytande över tiden. Såväl RUT-avdraget som det så kallade butler-förslaget i valrörelsen är försök att komma till bukt med detta på individnivå. Socialdemokratin måste istället formulera en politik baserad på generella lösningar. En jämnare fördelning av det obetalda arbetet är naturligtvis centralt ur ett könsperspektiv, men det finns även saker att göra på kort sikt. Ilija Batljans och Carin Jämtins förslag handlade om att på ett mer rationellt sätt utnyttja samhällets gemensamma tillgångar för att underlätta i människors vardag. Det är en riktig ansats. Det kan handla om att bygga ut kollektivtrafiken, planera förskolor och skolor så att de ligger i anslutning till transportleder, öka möjligheten att göra vardagsbestyr i anslutning till tunnelbanan och så vidare.

Socialdemokraternas förnyelsearbete måste ta sin utgångspunkt i strävan efter att öka människors inflytande över sina liv och över samhället. Jon Cruddas varnade häromveckan Labour för att hemfalla i nostalgi och puritanism, något även svenska socialdemokrater bör ta intryck av. Låt det goda samhället bli en utgångspunkt i arbetet för att forma en socialdemokratisk politik för framtiden.

Anders Eriksson, medlem i Socialdemokraterna i Stockholm