Sverigedemokraten Kent Ekeroth fick tala fritt i vår aula – men vi fick inte stå på vår egen skolgård och göra våra röster hörda. Södra Latin, vad händer?

Jag möts av regnbågens alla färger när jag kliver in i entrén till Södra Latins Gymnasium. Detta är ett historiskt ögonblick: en gymnasieskolas första egna pride-vecka.

SÖDRA PRIDE har invigts och denna vecka lever vi i en egen trygg HBTQ-bubbla. Det är svårt att förstå att för en månad sedan klev Kent Ekeroth upp för dessa trappor jag går i nu. Det var något kallat samhällsdagar den 10–11 mars för alla samhällselever på skolan. Då skedde en debatt i skolans aula, med representanter från V, MP, FP, C och SD.

Representanten från SD var alltså Kent Ekeroth. Några elever, bland annat Maja Thedéen och Moa Brandon Thambert, protesterade mot hans närvaro, flera veckor innan debatten skedde. Motiveringen var att han gör elever otrygga i och med hans tidigare uttalanden och agerande.

Södra Latin, den mest queera skola i Sverige med det första könsneutrala omklädningsrummet och den aktiva elevföreningen HBTQ-hörnan (som står bakom SÖDRA PRIDE!). Södra Latin, skolan där alla får vara sig själva och heteronormen är minimal jämfört med andra platser. Södra Latin, vars skolledning inte alls förstod vår oro över Kent Ekeroths närvaro.

Beslutet att han skulle komma stod fast oavsett hur dåligt elever mådde över detta. För att citera Lillemor Larsson, rektor för samhällsvetenskapliga- och humanistiska programmet på Södra latin: ”Beslutet grundar sig på att ett av målen för samhällsvetenskapsprogrammet är att eleverna ska möta olika perspektiv och få träning i att kritiskt granska dessa. Att lära eleverna urskilja vad som är fakta och vad som värderingar är något våra samhällskunskapslärare lägger stor vikt vid.”

Vi skulle alltså lära oss om/av Kent Ekeroths propagerande för att sedan kritiskt granska. Det spelade ingen roll att vi hade granskat i förväg och varit kritiska redan då..?

Elevers engagemang mot att Kent Ekeroth inte skulle få komma hit ledde alltså ingenstans. Med en sista gnutta hopp var vi ett 20-tal elever och bestämde oss för att visa att vi inte tyckte detta var okej. Vi stod i regnet på skolgården med plakat som löd: ”Inga fascister på vår skola!”. Detta var cirka en halvtimme innan debatten skulle börja.

Många sekunder hann inte passera, vi hade inte ens hunnit bli blöta, förrän poliser körde bort oss från skolgården. Kent Ekeroth fick alltså tala fritt i vår aula, men vi fick inte stå på vår egen skolgård och göra våra röster hörda.

Klockan tickade i väg och regnet genomsyrade våra kläder, nu blev vi inte heller insläppta på grund av ”brist på säkerhet”. Det är oklart om det syftade på vår egen eller Kent Ekeroths (jag gissar på det sistnämnda). Senare, när flera lärare behövt identifierat oss och vi lovat att vara tysta och ”duktiga”, fick vi komma in.

Väl inne i aulan, så långt bort från Kent Ekeroth som möjligt, berättades det att de 8–9 säpovakter som stod runt om i aulan hade rätt att ”lyfta ut” elever som misskötte sig. Det vill säga: de elever som motsatte sig Kent Ekeroths åsikter och öppet visade det skulle inte få närvara i skolans aula. Samhällsdagarna passerade, vi fortsatte prata med skolledningen vilket resulterade i… ingenting.

Sedan, den 25 mars, då SDU skulle delta i ett bokbord på Globala gymnasiet gjorde elever där något vi skulle ha tänkt på från första början: elever bildade en blockad kring skolans entré, kopplade armkrok och vägrade låta rasister komma in i deras skolbyggnad.

För detta har de kallats extremister och antidemokrater. Men precis som de skriver i en debattartikel på Nyheter 24: Det ska aldrig ses som extremt att kämpa för rätten till en trygg skolmiljö, det ska vara självklart.

Alwa Aagaard Andersson

16-årig, feministisk själ som pluggar samhällskunskap i skolan och analyserar himlens färger på fritiden. Jag ömsom älskar Södra Latin, ömsom hatar Södra Latin. Tycker om David Levithan och twitter. Jag har glitter i hjärtat och queer poesi i hjärnan.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena