"Hyresrätter byggs för de rika". Allmännyttiga Stockholmshems vd Pelle Björklund säger rakt ut att de bygger till största delen för välbeställda i attraktiva områden, med en hyra på 8 000 till 12 000 kronor i månaden för en tvåa. Det finns en efterfrågan efter dyra hyresrätter, berättar Björklund.

I privatägandets paradisland USA är andelen hyresrätter en tredjedel av alla bostäder. Så är det också i Sverige. Det är lägre andel än i Schweiz, Tyskland och Holland. Och färre hyresrätter blir det nu när Stockholms stad har börjat sälja ut allmännyttans hyresrätter till dem som redan bor i dem. Om de inte vill bilda bostadsrätter vill staden sälja hyreshusen till privata fastighetsägare. Det är bestämt. Allt ska säljas.

Tidigare folkpartisten Bijan Fahimis pr-byrå Veritas, som för övrigt sysslar med "interkulturell kommunikation", fick uppdraget att starta Bilda bostad-kontor för att få invånarna att bilda bostadsrättsföreningar i Järva. Folkpartisten Joakim Quiding på Stockholms stadshus upphandlade tjänsten av Veritas, den kostar skattebetalarna 12 miljoner kronor. Men de som bor i förorterna är inte intresserade av att köpa sina lägenheter.

Av alla 30 000 hyresrätter som folk vill köpa loss i Stockholm ligger 667 på Järvafältet. Till Sveriges radio förklarar Bijan Fahimi siffran med att "många med invandrarbakgrund känner inte heller till det svenska systemet med bostadsrättsföreningar". Folk kan inte avgöra sitt eget bästa. Till skillnad från honom själv då.

"Den sammantagna bilden av regeringens bostadspolitik är att den leder till större segregation", säger Peder Palmstierna på Hyresgästföreningen. Visst, så är det ju. Allmännyttan kom till för dem som hade svårt att ta sig in på bostadsmarknaden och för att hålla hyran på rimlig nivå. Borgarna är som en dålig parodi på sig själva när de försöker pracka på folk att köpa dåligt rustade lägenheter som de redan bor i.

Efterfrågan är aldrig samma sak som behov. I Stockholm finns det ett stort behov av billiga hyresrätter för ungdomar och för stora barnfamiljer. Men välbeställdas efterfrågan på bra lägen går före i bostadsbygget.

Regeringens bostadspolitik har gjort efterfrågan på bostadsmarknaden till bostadspolitiskt mål. Men det var inte stortrumman alliansregeringen slog på utan förändringen smögs in i budgetpropositionen i all tysthet. Det är en avgörande skillnad mellan det tidigare bostadspolitiska målet; att tillgodose människors behov av goda bostäder till rimliga hyror. Skillnaden i borgarnas och vänsterns bostadspolitik kan direktöversättas till deras människosyn. För borgarna är det pengarna som står i centrum.