Löfven har ingen anledning att avvisa Björklunds inviter.

Kanske hoppas Folkpartiet (FP) att namnbytet till Liberalerna (L) ska få partiet att växa på samma sätt som Nya Moderaterna.

Kanske blev Jan Björklund omvald i fredags för att man vet vad man har, men inte vad man får. ”Se bara på hur M och KD har utvecklats med sina nya partiledare”, har Folket i Partiet kanske tänkt.

Utan officiella utmanare om partiledarposten och med en enig valberedning stod, den efter valfiaskot 2014 uträknade, Jan Björklund som det enda säkra i en osäker värld.

”Liberalismen är en frihetsrörelse som uppstod i protest mot religiöst och politiskt förtryck och mot det privilegiesamhälle som gav vissa människor större rättigheter än andra”, står det på partiets hemsida. Kanske har de gamla orden lästs på ett nytt sätt i skenet av Moderaternas och Kristdemokraternas högerkonservativa gir.

För Liberalerna kommer ha svårt att vara en del av de konservativas allians framöver. Det har Birgitta Ohlsson nyligen tydliggjort i Expressen. Men alliansfria kan de inte vara om de vill höja sina röster för att höras, det är de för små för.

Under sitt tal på landsmötet, slog Björklund fast att ”vårt parti tar sin utgångspunkt i socialliberalismen och den handlar om att minska utanförskapet i vårt samhälle”.

I P1 Morgon tidigare samma dag förklarade partiledaren att det inte går att fixera sig vid vad väljarna vill, utan att partiet måste fråga sig vad Sverige har för problem och hur de ska lösas. För med trovärdiga lösningar, kommer väljarstödet.

Olle Wästberg påminner i Tidningen NU om denna socialliberala idé om att ingen människa endast är sin egen. Det som behövs är ”mänsklig, men också samhällelig gemenskap”. Liberalernas nya riktning efter landsmötet tycks bestå i att de ska börja tänka och agera utifrån sin egen fria vilja och ideologi, inte väljarnas eller alliansens.

Utanförskapet ska minskas utifrån socialliberala idéer och samarbete önskas med S på områden där de inte kan mötas med M och KD.

Sänkt skatt på arbete är huvudspåret i det liberala gemenskapsbygget. Det ska finansieras med hjälp av momshöjning, höjd miljöskatt och utfasning av ränteavdragen. Krona för krona, ska det reformeras i socialdemokratisk anda.

Björklund är både pragmatisk och strategisk. Alliansen är ett sjunkande skepp och nya allianser behöver ingås.

Björklunds nya liberala förhållningssätt till S kommer vara en välbehövlig och välkommen knuff av partiet över blockgränsen. För som Olle Wästberg skriver: ”Ekonomin har ingen egen ideologi, utan ska vara politikens tjänare. Ideologin ligger i friheten, demokratin, människors utveckling – inte i ekonomiska normer”.

Om dessa ord även är en grund i Liberalernas nya partifundament, har Socialdemokraterna ingen anledning att avvisa Björklunds invit.