Att inte sätta in alla krafter på att få bort lönediskrimineringen är ett svek mot alla dem som till en lägre lön än deras arbete motiverar, sköter samhällsfunktioner som är nödvändiga i ett välfärdssamhälle.
Vi närmar oss 8 mars och än en gång begrundar vi lönestatistik som med förfärande tydlighet visar att hur vi än mäter, med medianer och percentiler, på längden eller tvären, så missgynnas kvinnor i jämförelse med män.
Särskilt stora är löneskillnaderna om vi jämför lönenivåerna i kvinnodominerade yrken med den lön som betalas i typiskt manliga yrken med samma eller till och med lägre svårighetsnivå. Det som kallas strukturella löneskillnader eller värdediskriminering.
Ska vi ännu en gång lyssna till förklaringarna att om bara kvinnorna förstod att de måste välja andra yrken så skulle problemet vara löst? Alltså lämna socialtjänsten eller äldreomsorgen och satsa på ett mansdominerat yrke. Eller ”Om bara alla kunde inse att det är Marknaden som sätter lönerna”. Eller om bara fackförbunden kunde förstå hur besvärligt det är att göra lönekartläggningar. Var finns förändringspotentialen i dessa tankemönster? Vi måste tänka nytt!
I diskussionen om löner saknas ofta dimensionen att det är en mänsklig rättighet att inte bli missgynnad på grund av kön. Ingen tänker väl längre att kvinnor är en särskild och sämre sorts arbetskraft än män och därför ska ha lägre lön? Men effekten av dessa historiska uppfattningar ligger kvar i lönestrukturerna. I dag är kvinnor i större utsträckning högutbildade, de har generellt bättre betyg i skolan. Trots det är lönegapet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden är 13,4 procent till kvinnors nackdel.
De största löneskillnaderna mellan könen hittas ofta inom akademikeryrken både procentuellt och i krontal räknat. Vi menar dock inte att alla ska få samma lön, lönen ska sättas individuellt och differentierat. Vi vill öka lönespridningen inom yrken för att det ska vara möjligt att i större utsträckning göra lönekarriär även inom kvinnodominerade yrken.
Lönekartläggningar ska inte användas som ett redskap för att skapa lika lön oavsett prestation. Analysen av löner och löneskillnader i lönekartläggning och arbetsvärdering är viktig att utveckla och förklara. Vi vill göra lönesättningen så transparent som möjligt. Arbetsgivarna ska kunna förklara sin lönesättning. Därför är det avgörande att de lönesättande cheferna är involverade i arbetet med lönebildningen och i arbetet med lönekartläggningar. Det tror vi gynnar individens möjlighet att påverka sin lön genom sitt arbete.
Om lönegapet mellan kvinnor och män någonsin ska slutas måste vi vidareutveckla tillämpningen av principerna om hur löneutrymmet ska beräknas. Vi välkomnar att regeringen har beslutat att ge Medlingsinstitutet i uppdrag att främja jämställda löner i dialog med parterna.
Akademikerförbundet SSR:s recept för förändring har tre komponenter:
- Gör diskrimineringslagens bestämmelser om kartläggning och analys av löneskillnader till en integrerad del i den ordinarie löneprocessen. Lönekartläggningar ska göras årligen och inte som nu vart tredje år. Då blir det enklare att samordna lönekartläggningarna med den lokala lönebildningen. Vi vill utveckla bestämmelserna om lönekartläggningarna. Det ska vara lätt att göra rätt.
- Vi har en lagstiftning om lönediskriminering som inte fungerar. Inte ens de mest flagranta fallen av oförklarliga löneskillnader anses falla under diskrimineringsförbudet. Arbetsdomstolens dom i mål om lönediskriminering (AD 2013 nr 64) visar att det är hög tid att se över diskrimineringslagen, eftersom den saknar en särskild bestämmelse om lönediskriminering.
- Vi har länge argumenterat för en Ombudsman mot Diskriminering i Arbetslivet, ODA. Arbetsmarknadens diskrimineringsproblem har hamnat i skymundan till följd av alla de olika uppdrag som lagts på Diskrimineringsombudsmannen. I dagarna har DO redovisat ett regeringsuppdrag som ställer krav på att i större omfattning granska lönekartläggningar. Där framgår att det finns ett stort behov av utökade insatser både i fråga om stöd till arbetsgivare och till tillsynsinsatser. En ODA skulle kunna bistå både arbetsgivare och fackförbund på ett mera konstruktivt sätt i kampen för jämställda löner och också vara drivande för bättre anpassning mellan lag och kollektivavtal.
Att inte sätta in alla krafter på att få bort lönediskrimineringen är ett svek mot alla dem som till en lägre lön än deras arbete motiverar, sköter samhällsfunktioner som är nödvändiga i ett välfärdssamhälle.
Heike Erkers, ordförande Akademikerförbundet SSR
Markus Furuberg, förhandlingschef Akademikerförbundet SSR
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
