Vi har allt att vinna på en mer expansiv ekonomisk politik och lånefinansierade investeringar.

2017 kan bli ett år, då vi måste tala om hur vi ska klara ett mer sammanhållet Sverige. Det trodde statsvetaren Katarina Barrling i ett av nyårsprogrammen i radio. Hon sa inte hur det skulle gå till. Men uppenbart är att en ny, efterfrågehöjande ekonomisk politik skulle ha en sådan effekt.

Vi får en större sammanhållning om vi kan minska den höga arbetslöshet som bitit sig fast, men som närmast förtigs i medierna. Men också att genom stora lånefinansierade investeringar börja renovera allt som är slitet och sargat, till exempel rusta upp den järnvägsräls, som binder samman stad och land. Och att finansiera byggande så att unga bostadslösa inte ställs mot invandrare, två grupper som båda behöver kunna rå sig själva och få en framtidstro.

Vad menar statsminister Stefan Löfven med sitt tal om samhällsbygge?

2017 borde det kunna bli en livlig debatt om den ekonomiska politikens möjligheter att skapa ett mer sammanhållet Sverige.

Ett startskott blir den socialdemokratiska partikongressen i Göteborg i april. Den ska behandla en motion som Skånes partidistrikt lämnat in om en aktiv finanspolitik, med stora lånefinansierade i investeringar. Allt för att försöka klara löftet om att pressa ner arbetslösheten till EU:s lägsta år 2020.

Ett hopplöst mål, säger förståsigpåarna. Det krävs att dagens 7-procentiga svenska arbetslöshet kommer ner i under 4 procent. Svårt – men inte omöjligt om vi lånar till en offensiv av nödvändiga investeringar, anser motionärerna.

En liknande motion väcktes till den socialdemokratiska partikongressen i Västerås 2015. Då avvärjde finansminister Magdalena Andersson kritikerna genom att utlova en handlingsplan för de offentliga investeringarna. Men var har den blivit av?

Inte heller ville hon, annat än undantagsvis, se lånefinansierade investeringar. Men det är själva poängen med den finanspolitiska offensiv som en kör av ekonomer bland annat från IMF och OECD och namn som Joseph Stiglitz, Paul Krugman och Larry Summers krävt det gångna året.

De vill förhindra att världen hamnar i ekonomisk stagnation. Därför pekar de på att de låga räntorna gör det billigt att låna till investeringar. Också länder med en hygglig tillväxt, typ Sverige, uppmanas att ta chansen att bidra till att få upp krypfarten i världsekonomin.

Men framförallt är det en politisk fråga. Vad menar statsminister Stefan Löfven (S) med sitt tal om samhällsbygge? I ett sådant kan ju inte som i dag stad och land, ung och gammal, rik och fattig, infödda och invandrare ställas mot varandra.

De sociala spänningarna, den ofta dysfunktionella sjukvården, asylsökande fast i passivitet, hålen i välfärden och den trasiga infrastrukturen, allt talar för en ny, mer expansiv ekonomisk politik.

Det är dags att gå från ord till handling. Bara om politiken förmår leverera ett sammanhållet Sverige kan man slå undan benen för populister och extremister.