När Sveriges Kvinno- och tjejjourers riksförbund firade 15-årsjubileum i slutet av november var Fredrik Reinfeldt på plats på Alla kvinnors hus i Stockholm. Reinfeldt var, precis som i sitt jultal, insatt i statistiken och jourernas förutsättningar och visade tacksamhet inför kvinnojoursrörelsens ovärderliga arbete. Han backade upp sina iakttagelser med att berätta om regeringens mångmiljonsatsningar, något som också upptog stor del av måndagens tal på Skansen.
Min mamma har alltid sagt: Lyssna inte på vad människor säger, se till vad de gör. Statsministern klarade den här dagen min mammas test galant. Att föreställa sig Håkan Juholt tala lika engagerat om att stoppa våldet är däremot svårare.
Det är inte bara bristen på kreativa idéer och jämställdhetspolitik från Socialdemokraterna som tynger. Det är, såhär mot slutet av 2011, också svårt att förnimma en socialdemokrati som agerar som att ord och handling bör hänga ihop.
Under året har vi i otaliga andra frågor sett bisarra konsekvenser av regeringens politik, utöver det faktum att klyftorna i samhället ökar – inte minst mellan kvinnor och män.
Några exempel: En sjukskriven kvinna krockade på väg till arbetsförmedlingen och kom inte fram. Resultatet blev att hon förlorade sin sjukpenning för att hon inte anmält sig rätt dag. Som alternativ till a-kassan föreslogs stöd och hjälp från föräldrar eller en partner. En 91-årig dement kvinna utan anhöriga i hemlandet ska utvisas. En barnfamilj som levt i Sverige i elva år är redan avvisad. I Stockholm, som är hårdast drabbat av upphandlingskatastrofen, har vanvård av äldre avslöjats och sänkta kostnader fått vara ledstjärna även när det gäller vård till tortyroffer .
Socialdemokraterna är det största partiet i riksdagen. De är med och styr i hälften av landstingen, regionerna och Sveriges 290 kommuner. Det är ett parti som har stora möjligheter att i praktiken visa vad ett socialdemokratiskt styre innebär och skulle innebära nationellt. Dessvärre märks inte det.
Med ett välfärdssamhälle som blir allt svårare att känna igen finns det ofantligt mycket som går att göra bättre. Varför är inte rätt till heltid en självklarhet i alla socialdemokratiska kommuner? Morgan Johanssons försök att kritisera statsministerns tal i går känns i sammanhanget futtigt.
Satsa i stället lokalt, till exempel på långsiktig finansiering av kvinno- och tjejjourer. Eller, våga testa frågan: Vad vill vi ha för kvalitet i vård och omsorg? Låt sedan oss väljare i nästa val ta ställning till om vi tycker att en det är värt extra resurser.
Som S-hejaramsa rekommenderas några rader av Märta Tikkanen:
Behåll dina rosor
duka av bordet
iställetbehåll dina rosor
ljug lite mindre
iställetbehåll dina rosor
hör vad jag säger
iställetälska mig mindre
tro på mej meraBehåll dina rosor!
facebook: 39 twitter: 7 
1) Det som i Amerika och Australien benämns Liberaler motsvarar ungefär Socialdemokrater i Europa
2) I Europa avses med Liberaler traditionen från 1800-talet där man hävdat näringsfrihet, fria marknader, tryckfrihet, demokrati
a) Vänsterliberaler eller socialliberaler har förespråkat statlig marknadsstyrning, trygghetssystem mm
b) Nyliberaler växte fram med Reagan och Thatcher. Friedman och andra inom Chikago skolan förespråkar avreglering, allt till marknaden, privatisering, avvecklade tullskydd, fria kapitalrörelser . Motsvarar det tidiga 1800 talets laissez fair liberaler dvs lämna allt till marknaden
c) Socialdemokrater liknar socialliberaler men har traditionellt byggt på kollektiv arbetarrörelse motverkande kapitalet och har strävat mot ökat statligt ägande, men främst företrätt den sk blandekonomin, särkilt i de nordiska länderna med stor offentlig sektor, starka trygghetssystem och inkomstutjämning, men lämnat den privata marknaden i fred.
3) Konservativa vete fan vad de står för, finns väl knappt idag, men betonar samhälleliga världen vid sidan av marknaden och här finns
a) social konservativa som sena 1800 talets Bismark i Tyskland som införde folkpensioner och sjukförsäkring för arbetande för att mota socialdemokraterna
b) högerkonservativa som närmar sig fascismen och betonar samhällsvärden
I Sverige har Folkpartiet stått för socialliberalism, men numera är det nyliberalism. Centern har med nye ordföranden fått en mer renodlad nyliberal prägel. Moderaterna har med ’nya arbetarpartiet’ bytt retorik, men är nyliberala och genomför privatiseringar, friskolor, jobbavdrag, fri arbetskraftsinvandring mm som i praktiken går att läsa om i Milton Fridmans skrift ’Frihet att välja’. Trygghetssystemen förvandlas steg för steg till system för grundtrygghet, resten måste man själv spara till.
Vänsterpartiet tycks ha lämnat kommunismen och närmar sig värderingsmässigt gamla SAP och står på Keynesiansk ekonomisk grund.
Miljöpartiet är socialliberaler.
SAP är splittrade med Juholt som företräder gamla S värderingar men där en högerflygel glider mot nyliberalism blandad med socialliberalism
Sverige Demokraterna benämner sig socialkonservativa, men programmässigt ligger de nära gammal socialdemokrati.
I USA står demokraterna för socialliberalism, republikanerna för nyliberalism
Hej vad det går bra med politiken – 15 år i riksdagen och så en fet pension….
Det är inte ofta jag blir förbluffad, men nu blir jag det.
En viktig uppgift for politiken är att skapa bara relationer mellan människor. Kanske den viktigaste uppgiften. Relationer bestäms ofta av uppväxten mm.
Våld i relationer är inget någon planerar utan sker i affektion ( ofta med droger i kroppen ). Det spelar ingen roll om du har dödsstraff,våldet kommer fortsätta. Våld mellan människor är inget en kvinnojour, eller lite satsningar på upplysning och skydd kan lösa, lika lite som alvedon kan ta bort cancer.
Våld i relationer är inte upplysningsfråga ( alla vet att det är fel,även den som slår ).
Våld i relationer är alltid en konsekvens av något misslyckad. Det är det där misslyckade man måste lösa. Det där dyra. Det där som kostar pengar dvs människors möjligheter. Skapa arbete, se till att alla går ut gymnasiet med godkända betyg, skapa bostäder, skapa rörlighet i samhället, minska stressen, mm. Det går att bygga bort våld med andra medel än att vackra tal över något vi alla delar. Men det kostar!, mycket pengar blir det. Det är billigare med lite tal och några miljoner till alvedon
Ge människor hopp och bryt vanmakten, det gör inte denna artikel.
I Göteborg har ju verkligen (s) gjort skillnad. Liken ramlar ständigt fram ur garderoberna – det är mutor, det är svågerpolitik, det är jävsförhållanden. Det är en ständig ström av oegentligheter allt medan Annelie Hultén (kommunstyrelens ordförande efter Göran Johansson) tittar in i kameran och säger att hon inte känner till någonting (hennes ledsna-hundögon slår Reinfeldts!). Fast hon kommer väl snart att offras som syndabock så att Göran Johanssons dotter kan överta hennes plats. Inte för inte kallar ju Göteborgshumorn Börsen (där kommunfullmäktige sammanträder) för Arvsfurstens palats. I likhet med Nordkorea så ärvs (s)-makten i Göteborg. – Fast det är kanske inte det som du vill kalla ”att göra skillnad”?