Stora privata vårdbolag som Carema Care och Attendo Care ägs av riskkapitalbolag. I samma bolag investeras svenska pensionspengar. Pensionärsföreningarna reagerar starkt.
Svenska pensionspengar har investerats i riskkapitalbolaget Triton, som äger Carema – bolaget som nu uppmärksammas för vanvård av äldre. Det kunde Dagens Nyheter avslöja på tisdagen. Länsförsäkringar och Skandia har investerat i riskkapitalbolagets fonder.
Men även den andra stora privata utföraren av äldreomsorg, Attendo Care, har ett liknande upplägg. Företaget ägs av Augustus International SARL med säte i Luxemburg, som i sin tur ägs av IK Investment Partners (före detta Industri Kapital) fonder i skatteparadiset Jersey. Tjänstepensionsföretag som Länsförsäkringar och Skandia tillhör huvudinvesterarna i IK Invest.
Attendo Care har likt Carema Care uppmärksammats för brister i vården och företaget har haft en kontroversiell personalpolitik. När Kalla Fakta 2008 granskade de privata vårdbolagen framkom det att Attendo konkurrerar ut andra vårdbolag genom att undvika att betala skatt. Men trots att fallet då fick stor uppmärksamhet skedde ingen lagändring. Det är först nu, med Caremaskandalen, som regeringen agerar genom att tillsätta ett antal utredningar.
Jöran Rubensson, förbundsordförande för Sveriges Pensionärers riksförbund (SPRF), kallar regeringens besked i går för en omsvängning under galgen.
– Det är inte en engångshändelse att missförhållanden upptäcks i äldrevården. Men nu är luppen framme och då verkar regeringen känna ett behov av att agera, säger han.
SPRF har reagerat starkt på att det är i riskkapitalbolagens fickor som vårdpengarna hamnar, och att det är samma företag som äger de omstridda vårdbolagen.
– Sådant här får inte förekomma mot de mest värnlösa grupperna i samhället.
En liknande kritik kommer från Sveriges Pensionärsförbund (SPF). Ordförande Karl Erik Olsson säger att det råder en uppbragd stämning bland organisationens medlemmar.
– Det är omöjligt att ha det som så att vården kommer i kläm därför att man är intresserad av att ta ut höga vinster som försvinner härifrån till riskkapitalbolag i andra länder, säger Karl Erik Olsson.
– Det är inte privat verksamhet i sig som är bekymret, men kontrollen måste bli bättre. Det är något som är galet när man inte kan hålla kvaliteten i omsorgen, tillägger han.
Anser ni att regelverket borde ändras på något sätt?
– Meddelarfriheten borde vara en självklarhet. Det ska inte vara någon skillnad mellan privat och offentlig verksamhet. Mår människor dåligt och sitter med nerkissade blöjor på ett äldreboende så får det inte vara något som döljs genom att det kallas för en företagshemlighet.
Att ett samhälle vars makthavare redan hänvisar till allmosor, släktens ansvar och personligt ansvar istället för det gemensamma samhällsansvaret torde vara på väg mot att allas behov av en fungerande välfärd i livets slutskede torde reduceras till enbart ord.
Hur skulle det kunna gå på ett annat sätt när politikerna redan beslutat om att privata företag ska överta välfärdens utförande inom sjukvård och äldrevård?
I grunden handlar det om ideologi att skilja staten från ägande, utförande och minska skatteinkomsterna.
Det kan inte gå ihop, all välfärd kommer att gå mot höjda vårdavgifter och klasskillnader inom välfärden, som redan har påpekats i skillnader i omhändertagande.
Borg och Reinfeldt behöver inte bry sig. De lär få avsluta sina dagar på ett fint påkostat vårdhem utan ”nedpissade blöjor”.
Men vem vet, kanske vore det att föredra?