En ny rapport från IFAU menar att det inte går att mäta jobbskatteavdragets effekter. Regeringen svarar med att rapportens metod inte är ”kraftfull”, men får mothugg av IFAU.
Syftet med jobbskatteavdraget, 2000-talets moderata politiska flaggskepp, är att öka sysselsättningen genom att det ska bli mer lönsamt att arbeta. Det är en politisk idé som har stått längst fram på scenen i två framgångsrika borgerliga valrörelser. Nu har effekterna av jobbskatteavdraget satts under lupp av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU).
IFAU har i en ny rapport gjort ett försök att utvärdera de två första jobbskatteavdragens effekter på sysselsättningen. Huvudbudskapet är att det är ”mycket svårt att utvärdera jobbskatteavdragets sysselsättningseffekter”.
– Vårt syfte var att försöka utvärdera jobbskatteavdraget och se om det hade ökat sysselsättningen. Då måste man vara väldigt försiktigt, så att man gör det metodologiskt riktigt, säger Eva Mörk, professor i nationalekonomi och medförfattare till rapporten.
Svårt att skilja ut effekterna
Enligt Eva Mörk har underliggande trender i sysselsättningen ställt till problem i arbetet med rapporten.
– Det gör att det är väldigt svårt att plocka ut vad i sysselsättningsförändringen som har med jobbskatteavdraget att göra. Vår slutsats är att ”det går inte”, variationen är för liten.
Jobbskatteavdrag i andra länder har ofta riktats till specifika grupper, vilket gjort det möjligt att använda andra grupper som kontrollgrupper, när effekterna har utvärderats. Den möjligheten har inte IFAU haft, eftersom det svenska jobbskatteavdraget gått till alla med förvärvsinkomst.
– Trots att vi använder metoder som i största möjliga mån fångar upp trender så lyckas vi inte skilja ut effekterna av jobbskatteavdraget. Dessutom har ju regeringen genomfört en rad andra politiska åtgärder samtidigt, som har påverkat sysselsättningen, säger Eva Mörk
Vad betyder de metodologiska svårigheterna i det här fallet för forskningens möjlighet att kunna ge rekommendationer kring kloka reformer?
– Forskningen kan inte utvärdera all politik, och säga att jobbskatteavdraget har gett det eller det. Till viss del är det ju också politikernas ansvar att genomföra politik så att den går att utvärdera i efterhand, säger Eva Mörk.
Regeringen använder simuleringar
Vad säger då regeringen? Finansminister Anders Borg (M) är fullt upptagen på den årliga finanspolitiska konferensen i Davos, men Dagens Arena fick tag i statssekreterare Hans Lindberg på telefon.
Vad säger ni om IFAU:s rapport?
– Vi gör bedömningen att jobbskatteavdragen har ökat sysselsättningen med ungefär 120 000 årsarbetskrafter. Med utgångspunkt från IFAU:s studie finns det ingen anledning att ändra den bedömningen. Man hittar då signifikant positiva resultat, men den här metoden som man använder är inte speciellt kraftfull, säger Hans Lindberg.
Vad är det som gör att ni tycker er hitta 120 000 jobb?
– Vi använder en annan typ av metod. Vi, och andra med oss, räknar utifrån mikrodata och utgår från olika samband som finns mellan inkomster och arbetskraftsutbud. Sen simulerar man det och kommer fram till ett resultat.
– Det IFAU har gjort är att sikta in sig på en detalj. Jobbskatteavdraget är ju delvis uppknutet till kommunalskatten. Det innebär att det finns variationer i jobbskatteavdragets storlek, beroende på vilken kommun man bor i. IFAU tittar på jobbskatteavdrag 1 och 2, och då fanns det en variation i jobbskatteavdraget på ungefär 200 kronor. Vilket ju är en liten variation, och då kan man statistiskt sett inte vänta sig att hitta så mycket.
Så man kan säga att IFAU använder en metod som inte är lämplig?
– Jag skulle vilja uttrycka det som att de inte använder en speciellt kraftfull metod.
Men för en lekman låter det lite som att om man använder en ”kraftfull mätmetod” får man ett ”kraftfullt resultat”?
– Om du ska mäta effekterna av någonting med utgångspunkt i en variabel med liten variation, är det svårt att få stabila resultat. Så fungerar statistiska metoder.
Eva Mörk menar å sin sida att IFAU:s metod är bättre.
– Vi har använt en metod vi tycker är trovärdig. Hade det funnits bättre metoder hade vi använt dem. Det finansdepartementet har gjort är simuleringsstudier. Det är en studie man framför allt gör inför en politisk åtgärd, för att skatta hur medborgare kommer att reagera på nya ekonomiska incitament. De har ingen studie som utvärderat, med befintliga data, hur de nya incitamenten påverkat människors beteende.
Så vad finansdepartementet gjorde var att med avancerade metoder gissa hur skatteavdraget skulle påverka sysselsättningen, och efteråt konstaterar de ”Det blev nog så också”. Samtidigt dissar de IFAU som när de undersöker verkligheten efteråt inte har metoder som kan mäta den effekten, för de metoderna finns inte. Politiken slår vetenskapen än en gång.
”Men du kan ju inte låta orden betyda precis vad som helst.” sa Alice.
”Det viktiga är vem som har makten. Det är allt!” sa Humpty-Dumpty.