Lönerna för de bäst betalda i samhället ökar mer än för andra. Och det från en redan hög nivå. Men enligt forskning leder inte hög lön alls till hög prestation.
Enligt tidningen Veckans affärer ökade näringslivstopparna i Sverige sina löner betydligt mer än arbetsmarknaden i övrigt under förra året. Även statliga vd:ar fick betydligt mer påökt. Enligt en färsk rapport från OECD – ”Growing income inequality in OECD countries” – hör Sverige till de länder i västvärlden där lönegapet växer allra snabbast.
Men koppling mellan hög lön och hög prestation ifrågasätts nu alltmer. En ny rapport från The High Pay Commission i England visar dels på ökade löneskillnader, dels på en svag koppling mellan lön och prestation. Även Svenska chefsfacket Ledarna visar i en egen undersökning att kopplingen mellan lön och prestation i praktiken är svag.
Fantastiskt. Vem kunde ana det. Inte många vad det verkar. Jag har själv varit helt övertygad om att de där som tjänar sådär en 20 miljoner/år är minst hundra gånger effektivare än de som tjänar vad folk gör mest, ja av dem som arbetar alltså, varför de egentligen förtjänar ännu högre lön, de underbetalda stackarna.
Att inkomstskillnaderna ökar mer och mer är en trist utveckling. Hur ska det sluta när samhället består av medborgargrupper med totalt olika livsförutsättningar?
Det faktum att lön och prestation inte hänger ihop ger dock ännu mer stöd åt skattesystemet som en utjämningsmekanism. De med mycket höga löner kan knappast med hedern i behåll säga nej till ett samhälle med generell välfärd.
Det man vinner med lägsta löner högst upp i hierarkin är att endast eldsjälar söker sig till detta arbete och inte några improduktiva karriärister.
Forskarna är en sådan grupp som är fångade av intresse och problemlösningar i första hand.
Slutsats, hungriga vargar jagar bäst och de högsta lönerna till de vid löpande bandet som måste följa bandets hastighet produktivt.