Du läser en text publicerad i Magasinet Arena. Prenumerera här!

Hur fixar vi integrationen rent ekonomiskt?

– Det går att se det på kort och på lång sikt och tyvärr finns där en konflikt. Regeringen tyckte sig ha stora behov att signalera att kostnaderna blev höga initialt och att flyktingmottagandet skulle bli en belastning för välfärdssystemen. Men de långsiktiga vinsterna glömdes bort och det blev en obalans i bilden. Svenska Dagbladets-ledarskribenter skrev om nationens undergång, regeringen varnade för systemkollaps och att det skulle behövas stora besparingar.

Samtidigt vet vi att det på långsikt kan innebara stora vinster till landet – om det sköts på ett bra sätt. Inte minst för att det innebär en föryngring av befolkningen och därmed en mindre försörjningsbörda. Då krävs en vettig introduktion i Sverige och utbildning och arbetsmarknadspolitik som kan sätta så många som möjligt i arbete. Men det behövs en långsiktig syn, en för liten investering i de invandrade personerna skadar den långsiktiga avkastningen. Det kommer dock inte att vara en permanent flyktingkris, det rör sig om en engångskostnad och den sortens kostnad borde lånefinansieras – vilket inte är en särskilt ovanlig ekonomuppfattning.

Idag har vi dessutom minskat invandringen så mycket att vi borde kunna satsa på integrationen av de som anlänt – och då måste vi jobba med både den stora och den lilla integrationspolitiken. Skolan, bostäderna och arbetsmarknaden och familjepolitiken. En bostadssegregation på grund av bostadsbrist, en skola som misslyckats med sitt kompensatoriska uppdrag och en avrustning av arbetsmarknadspolitik och vuxenutbildningar är en mix som inte ser särskilt lovande ut för framtiden. Man får sluta leka marknad med skolan, helt enkelt. Kraven på den kommer bara att öka.

Hur får vi med landsbygden?

– Skatteutjämningssystemet är inte rättvist mot mindre städer och landsbygd. Ibland betalar invånarna i landsortskommunerna mer i skatt och får mindre för pengarna. Men problemet handlar inte bara om landsbygden utan är större än så. De tillväxtincitament som finns gynnar bara rika kommuner. Vi gjorde en utredning och det var rätt klart att systemet inte ger lika villkor för olika landsting och kommuner och det speglas i de olika kommunala skattesatserna: i Danderyd betalar man under trettio kronor, medan många i Norrland ligger på mellan 33 och 32 kronor.

Men att vissa kommuner går bättre än andra har väldigt lite med listiga näringslivschefer att göra. Vi såg tydligt att de mest välbeställda kommunerna var sovstäder i närheten till större arbetsmarknadscenter. Danderyd är inte framgångsrik som kommun betraktat, där finns bara en massa villor och folk som har det gått ställt. Det räcker att jämföra med Botkyrka som inte är lika attraktivt för höginkomsttagare. Där finns billiga hyreslägenheter och då får man personer med lägre inkomst och en högre andel socialbidragstagare. En utjämning skulle inneböra ökade skatter för elva kommuner i landet, men det vore bara rimligt och rättvist.

Hur bryter man med den nyliberala hegemonin?

– Nu har vi övat det här i trettio år och det är uppenbart att här viss enorma brister och att det uppstår samhällsproblem som inte kan lösas med mer av samma sak. Uppgiften är inte lätt, för det handlar om ett internationellt klimat där Sverige rör sig, men man får peka på att de rika är rikare än någonsin efter dessa tre decennier av nyliberal politik.

En början vore att starta en sammanhållen samhällskritik utifrån utvecklingen, även om Socialdemokraterna själva varit delaktiga i utvecklingen. Man måste adressera bostadsbristen, resurserna till vård och omsorg och skola. Det krävs en omprövning och initiativ.

Hittills har Socialdemokraterna styrts av en riskminimeringsstrategi. Det osäkra parlamentariska läget gör att de inte vågar lägga mer radikala förslag eftersom man kan förlora väljare på dem. Men det här med att sitta stilla i båten verkar inte heller vara någon vinnande taktik. Socialdemokratin i Europa har nästan mangrannt anammat samma försiktighet och det är kanske dags att ta en chansning innan det går sämre och ge en annan politik en möjlighet. Risken ökar, men det kan ge en större vinst.

Denna artikel är en del av reportaget “Vägval S” i Magasinet Arena. För att läsa fler texter på temat, klicka härGillar du det du läser? Prenumerera på Magasinet Arena här.