Nu utforskar konsten de mytiska kvaliteterna hos finansmarknaden. Sanna Samuelsson förklarar varför allt fler konstnärer närmat sig teatern.
“Money is fiction” säger Angus Cameron i den konceptuella finansthrillern Headless.
Det är samma Cameron som jag hänvisas till att tala med när jag försöker få en intervju med konstnärsduon Goldin+Senneby, som står bakom Headless. Cameron är nämligen talesperson för projektet, en undersökning av offshore-finansstrukturer som blev till en thriller, skriven av spökförfattaren John Barlow.
Den utforskar den mystiska strukturen hos de mer skumma delarna av finansmarknaden, inspirerad av filosofen Georges Batailles hemliga sällskap Acéphale (huvudlös), som grundades 1936 för att skapa nya ritualer och myter som skulle ”surrealisera” livet självt.
Konstprojektet är kännetecknande för samtida konstverk som sträcker sig allt längre in i andra konstnärliga områden, som fiktionens och teaterns värld.
Konstnärerna anlitar en spökskrivare, som får tolka deras idéer, och använder akademiker som både inspiration och talespersoner på samma gång.
På så sätt imiterar de också offshore-företags struktur, där förskjutning och icke-transparens är metoder, allt för att den ursprungliga källan till pengarna inte ska avslöjas.
På så sätt anknyter de också till Batailles idéer om skapande av nya myter, när de utforskar det som i vårt samhälle efter finanskrisen 2008 kan kännas mest mytiskt av allt, vårt eget finansiella system.
Många talar i dag om att vi i väst lever i en ”post-demokrati”, där vi formellt har demokrati, men där det egentligen är finansmarknadens behov som styr.
I boken är författaren John Barlows uppdrag att hitta offshore-företaget Headless Ltd, som är registrerat på Bahamas. Vad som börjar som ett vanligt spökskrivaruppdrag blir till en allt mer paranoid historia, där författarens verklighetsuppfattning rubbas.
När han blir indragen i en mordhistoria med en kropp utan huvud, börjar han misstänka Goldin+Senneby för att konspirera mot honom. Han går vilse i de teorier som låg bakom Batailles hemliga sällskap Acéphale.
Vilka är med i konspirationen? Han börjar misstänka alla inblandade, medan Goldin+Senneby konsekvent håller sig på avstånd och använder talespersoner. Det är ständigt oklart var fiktionen börjar och slutar.
Angus Cameron beskriver på Skype hur han blev indragen i konstprojektet 2008, samma vecka som Lehman Brothers kollapsade. Det var bara en slump, men en lycklig sådan. Han är doktor i spatiala studier vid Leicester universitet, och har agerat som talesman för Headless-projektet sedan dess.
På frågan om hur han upplever jämförelsen mellan offshore-företag och Batailles idéer om nya myter och hemliga sällskap, så svarar han att det onekligen är intressant, även om man också kan se det som en ”rolig bakgrundshistoria”.
Men Bataille har också skrivit om ekonomi, påpekar han, teorier som blivit allt mer populära de senaste åren. De är inte direkt rationella eller enkla att förstå, men det är inte ekonomi heller, menar Cameron.
– De flesta ekonomier baseras på behov och begär. De föder egon och märkliga fantasier om världen. Det är så mycket ekonomer tar för givet, när vi borde titta på estetiken inom ekonomin, hur kultur och psykoanalys har en viktig del i hur den fungerar, säger Angus Cameron.
Offshoreföretag är intressanta även ur ett vidare teoretiskt perspektiv, menar Cameron som själv har forskat på rumslighet och offshore.
– Det är en lögn till att börja med. Offshoreföretag är inte ”off shore”, det ger oss en bild av tropiska öar som Bahamas och Caymanöarna. Även om det finns många sådana där, så är det främst i städer som London och New York de finns. Det är en rumslig myt, säger Angus Cameron.
Offshore är en fiktion, som skapar ett rum där pengar ”bor”, utan lagar och regler. Det är en kreativ arena, menar Cameron. En rumslig myt som ger bilden av en skillnad mellan ett ”off shore” och ”on shore”, när allt ingår i samma system.
Men Goldin+Senneby är inte särskilt intresserade av de direkt politiska implikationerna av offshore-systemet. Vissa vill göra projektet till ett politiskt sådant, berättar Cameron, men han menar att det är svårt att se den dimensionen i själva verket.
Verket kommenterar inte offshore, utan imiterar det bara, med allt vad det innebär. Genom det skapas nya frågeställningar kring vårt finansiella system som mytbildning.
– Headless ställer frågor, men besvarar inga, Som konstnärer kan de ställa frågor som ekonomer aldrig skulle ställa. Den typen av ”oansvariga frågor” är inte bara användbara, utan livsnödvändiga, säger Angus Cameron.
Goldin+Senneby är inte de enda konstnärerna som har intresserat sig för detta tema sedan krisen 2008. Konstnären Hito Steyerls film Liquidity Inc.(2014) visas på Tensta konsthall fram till januari. I filmen intervjuar Steyerl en man som arbetade inom finanssektorn under bankkraschen 2008, och som även sysslar med MMA.
Filmens namn anspelar på jämförelsen mellan vatten och pengar. ”Empty your mind, be formless, shapeless, like water. If you pour water into a cup, it becomes a cup (…) Water can flow, or it can crash”, säger en inklippt Bruce Lee. ”Be water, my friend”.
Marknaden kräver flexibilitet, en ständig rörelse. Det är nästan som MMA, säger huvudkaraktären, som har fått ändra sin inställning till sitt yrke efter kraschen. Hans inställning påminner om det populariserade mantrat om mindfulness: släpp kontrollen om det du ändå inte kan kontrollera.
Intervjun varvas med kaotiska klipp med en väderpresentatör i rånarluva som visar på handelsvindar i världen. Högtryck och lågtryck inom finansmarknaden illustreras av pilar. Det är kaotiskt med många pilar.
Det blåser, bokstavligen. I andra klipp plumsar små datoranimerade figurer ner i ett 3D-vatten, med det karaktäristiska rutnätet.
Steyerls film är en lekfull kommentar till människans hjälplöshet inför finansmarknadens nycker, och hur den får oss att gå in i nästan religiösa sinnestillstånd för att kunna hantera det.
I verket 1985 – Monument to a Revolution (2015) utforskar konstnären Andjeas Ejiksson den revolutionära potentialen i Riksbankens beslut att avreglera den svenska kreditmarknaden 1985. Något som journalisten Dan Josefsson har kallat för ”Sveriges okända statskupp” och som innebar att bankerna i dag får låna ut obegränsat med pengar utan att Riksbanken lägger sig i.
I sitt performance i september skapade Ejiksson en fasad av det ikoniska riksbankshuset på Baggensnäs på Värmdö, dit konstpubliken fick åka med båt. På så sätt skapade han nästan en turresa, som liknar de som pensionärer åker på, men in i Riksbankens mytiska värld.
Det blir en iscensättning av en idé om en mytisk potential, som härmar upplevelseindustrins metoder för att underhålla. Konsten som en turresa.
Huset på Baggensnäs ägdes tidigare av Riksbanken som använde det som rekreationsfastighet. När fasaden drogs åt sidan visades en tableau vivant, bestående av ett cirkuskompani. Det var inspirerat av den iscensättning som skapades redan 1920 för att fira stormningen av Vinterpalatset som bolsjevikerna genomförde.
Stormningen var egentligen ingen central händelse i den ryska revolutionen, men hade ett starkt symbolvärde. Därför lade man ner extra krut på att göra händelsen ikonisk i den sovjetiska allmänhetens medvetande.
– Sovjet på 1920-talet var förstås en annan typ av politisk kontext än Sverige på 1980-talet. Men en central fråga för mig har varit hur man kan överföra ett sådant grepp till en reformistisk politisk sfär. Vad betyder ett monumentalt skådespel i en liberaldemokratisk kontext? säger Andjeas Ejiksson.
Novemberrevolutionen, som Riksbankens beslut 1985 har kallats, är symptomatiskt för hur byråkratins tjänstemän under den här tiden ökade sitt inflytande på den representativa demokratins bekostnad. Avregleringen var delvis en process som skedde utanför regeringen och riksdagen.
– Även om det inte uppmärksammades så mycket i medier så ledde det till en kraftig omsvängning av hur pengar rör sig i samhället. Vem det är som skapar pengar, och vem som definierar flöden av kapital, säger Andjeas Ejiksson.
Under perioden efter 1985 skedde en radikal transformation på en administrativ nivå, som kan beskrivas som ett ideologiskt skifte, menar Ejiksson. Komplicerade beslut som allmänheten har svårt att ta till sig.
Många ser det som reformer som skedde efter att Palme blev mördad, men förändringarna i ekonomin påbörjades faktiskt innan det, påpekar Ejiksson.
Riksbankens beslut hänger i en svensk kontext ihop med finanssystemets transformation, till något ogreppbart och nästan mytiskt, men som ändå påverkar oss alla. Pengar är fiktion, men de styr hela vår värld.
Detta kan kopplas till begreppet post-demokrati som myntades av forskaren Colin Crouch för att beskriva den allt vanligare politiska situationen där alla beståndsdelar i demokratin fungerar, men där den politik som förs av partierna blir mer och mer likartad.
Demokratin blir ett skal där det ändå i slutändan är marknaden som bestämmer. Det är underförstått att kapitalet är överordnat, särskilt efter finanskrisen 2008. Efter det har termen postdemokrati också blivit allt mer populär.
De grekiska väljarna må göra sitt försök till protest genom att rösta fram Syriza, som till en början framstod som ett alternativ på riktigt. Men när partiet väl kommer till makten är de tvungna att böja sig för bankerna, som alla andra.
Det finns inga alternativ. Bankerna får rollen av allsmäktiga gudar, med total bestämmanderätt. Och det är här som konstnärerna kommer in, experter som de ändå är på det mytiska.
Sanna Samuelsson
är journalist.
Publicerad i #5 2015 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. En prenumeration av tidningen kan tecknas här »
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
