Kärnkraften är återigen en het fråga. S-ledarens vilja att samtala med regeringen om energipolitiken tolkas nu på olika sätt. Problemet är inte Löfvens utspel. Han säger det hans parti länge hävdat: Kärnkraften ska avvecklas men med hänsyn till jobb och industri, att det behövs långsiktiga energibeslut som håller oavsett regering. En hållning som de rödgröna också drev i valrörelsen.
Nej det problematiska är statsministerns inställning. Fredrik Reinfeldt avfärdade genast Löfvens invit med att kräva att (S) först måste lämna sin uppfattning om kärnkraften. Så talar en makthavare som anser sig stå över demokratins kompromissande vardag.
Det märks att Reinfeldt inte är sprungen ur den fackliga förhandlingskulturen. Tyvärr verkar han inte heller förstå statsministeruppdraget som ett sökande efter samförstånd i för landet stora avgörande frågor. Det är illavarslande.
Löfven har rätt i att det behövs en ny långsiktigt hållbar energipolitik. Om detta var en gång i tiden (S) överens med borgerliga partier som Centern och KD. Tyvärr har dessa sedan anpassat sig till Moderaternas och Folkpartiets enkelspåriga kärnkraftsvurm. Kanske finns det nu en öppning i takt med att opinionssiffrorna sjunker?
Sakskälen är många för att den nya S-ledaren blir anhängare av det gröna omställningsprojekt som en gång i tiden påbörjades av Göran Persson. Energiomställningen är tillväxtens nya språng, hävdade Persson. Faktum är att framtiden ligger i ett energisystem som inte klamrar sig fast vid kärnkraften utan i stället bygger på förnybar energi och effektivisering. Detta kan trygga industrins elförsörjning på lång sikt.
Elpriset brukar vara kärnkraftskramarnas argument för att nya reaktorer ska byggas. Det har föga med verkligheten att göra. I själva verket bestäms elpriset av den nordiska börsen, Nordpool. Att elpriset stiger beror på att Sveriges nät knyts till andra nät och det sker en europeisering av priset. Sveriges exceptionellt låga elpriser är ett minne blott sedan marknaden avreglerades och knöts till börsen.
Tron att ny kärnkraft skulle ge billigare el är nonsens. Ny kärnkraft är svindyr och varken företagsekonomiskt eller samhälleligt hållbart. Därför betonar en framsynt politik i stället energieffektivisering.
EU har som mål att klara en energieffektivisering på 20 procent till år 2020 och Tyskland har beslutat avveckla sin kärnkraft. Häri ligger en spännande möjlighet för Sverige att bli marknadsledande i ny energi- och miljöteknik. Omställningen skapar nya gröna jobb.
De rödgröna skulle med Löfven i spetsen kunna ge energi till miljödebatten i en tid då regeringen abdikerat från de gröna frågorna.
Det som jag tycker är uppfriskande positivt med Stefan Löfvens uttalande om energipolitiken är att han utgår ifrån vår exportindustris behov och säger att en ansvarsfull energipolitik måste föras utifrån jobbperspektivet och att detta då kan innebära behov av att köra kärnkraften ett tag till. S har enligt min mening under en period drivit kärnkraftavvecklingen utifrån MPs synsätt som varit att det är värt att förlora en gäng jobb för att bli av med atomkraften om nu resultatet skulle bli att priset på energi ökar utan kärnkraft. Löfvens återgång till att sätta arbete och välfärd i första rummet är oerhört viktigt.
Som bieffekt så kommer energidebatten bli mer nyanserad, jag tror precis som Helle att kärnkraft är en dyr energigenerator och därmed föråldrad men så länge S kan anklagas för att hellre följa MPs väg med höga avgifter för energi och transporter,än att se till glesbygden och exportindustrins behov, så kommer kärnkraftsförespråkarna ha en enkel sak att skrämmas med det postindustriella miljömedvetna samhället där alla tvingas in i städer eftersom det är bara där det finns kollektivtrafik man har råd att transportera sig och det är bara där som jobben finns när industrin antingen fått lägga ned eller tvingats ometablera till de få ställen som har en järnvägsstation.
Vi har mycket outnyttjat av energi i våra vattendrag med större potential än vad alla vindsnurror kan åstadkomma. Nu när kärnkraften grovt räknat står för hälften av vår el-produktion kan inte våra godståg och smältverk vänta på att det blåser…
Nya reaktorer kostar,osubventionerat,15 cents/kWh i USA,ca 1 kr i Sverige. Inget pappersbruk vill köpa så dyr el.Därför bygger SCA,Holmen och StoraEnso nu klart billigare vindkraft.
Fel, Helle.
Löfven säger inte bara det hans parti länge har hävdat. Han försöker dessutom få kongressbeslutet att bli förenligt med byggandet av nya reaktorer. Om ”hänsynen till jobb och industri” kräver det ska vi vara beredda att bygga ny kärnkraft – det är den uppenbara undertexten i hans retorik. Naturligtvis är det detta som S-kvinnor (och många andra) ser när de för några dagar klargjorde sin ståndpunkt: ”S-kvinnor vill se ett aktivt arbete för avveckling av kärnkraften.” http://lenasommestad.wordpress.com/2012/02/13/s-kvinnor-vill-se-ett-aktivt-arbete-for-avveckling-av-karnkraften/
I Agenda i höstas intog Löfven i praktiken Jan Björklunds och Industrikrafts position när han anklagade energiminister Anna-Karin Hatt för att låta de nuvarande reaktorägarna blockera investeringar i ny kärnkraft. Han gjorde ställningstagandet som ledamot av socialdemokraternas verkställande utskott. Här finns Agenda-inslaget http://www.nytt24.se/a/agenda-debatt-om-k%C3%A4rnkraften
Det finns ingen anledning att tro att Löfven har ändrat sin personliga uppfattning om kärnkraftens nödvändighet. Däremot har han naturligtvis svårare att få gehör för sin linje i partiet än i IF Metall. Därför är han nu mycket otydligare. Jag hoppas att demokratin inom S är så pass levande att partiledaren får klart för sig att kongressbeslutets avvecklingslinje inte ger något som helst utrymme för nya kärnkraftsbyggen.
Dessutom, Helle, tror du verkligen att det går att förhandla med regeringspartierna om S inte ska överge kongressbeslutet? Räcker det inte att titta på vem i regeringen som är mest sugen på att börja samtala med Löfven? Jovisst – det är kärnkrafthöken i den splittrade alliansen, folkpartiledaren Jan Björklund. Visserligen är mitt förtroende för centerpartiets kärnkraftspolitik sedan länge nere i noll men jag är glad över att energiministern i alla fall ännu så länge inte vill släppa fram Löfven och Björklund att förhandla vid ett ”rent bord” (som s-ledaren sa i radion i måndags).
Lasse Karlsson
Medlem i Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen
Det är inte mängden elenergi som produceras i vårt land som bestämmer dagens och framtidens pris på el. Genom den sammankoppling som skett av vårt elnät med kontinentens kommer elproducenterna att sälja el till den som betalar mest, oavsett var i Europa köparna finns. Därför är dagens energipolitik hopplöst omodern, och därför frodas fortfarande föreställningen att om vi bara bygger ut kärnkraften kommer priset att sjunka och den elintensiva industrin kommer att blomstra.
Tror du, Helle, att det var en tillfällighet att bara två veckor efter Stefan Löfven blivit vald till ny partiordförande går kärnkraftsindustrin ut med sina planer? I DN 14 februari skriver tex. Johan Hallen, chefen för Westinghouse i Sverige, tillsammans med Janne Wallenius, professor i reaktorfysik KTH, följande i artikeln ”Ny lovande kärnreaktor bör byggas i Oskarshamn” :
”… Som en del i en sådan satsning anser vi att en försöksreaktor för fjärde generations kärnkraft bör byggas i Sverige … samt anläggningar för återvinning och tillverkning av bränsle bör byggas i anslutning till befintliga reaktorer i Oskarshmn.”
De vet precis på vilken sida de har Stefan Löfven!
Stefan Löfven (och Jan A ovan) hävdar att kärnkraften står för hälften av vår el. Det är fel. Andelen varierar runt 35 %. Denna bör successivt kunna ersättas av energibesparingar och förnybar el. Ny kärnkraft har blivit alltför dyr och därmed olönsam. Dessutom har de flesta helt tappat förtroendet för kärnkraftens säkerhet.
Energieffektivisering är ett knepigt kapitel.
Vem tror helt och fullt att några energiproducenter är intresserade av att sälja mindre el? I så fall vill man försäkra sig om annat istället. Om folk får incitament att spara så höjer man den fasta avgiften. Vi ser många exempel på detta.
Politiker kan stifta lagar om att förbjuda energislöseri, införa LED-lampor etc.
Det bästa är att hitta verkliga drivkrafter som driver vetenskapen framåt och som tillåter användare att ”rösta med fötterna”.
Att politiker i opposition hela tiden tar upp energifrågan tyder på att man inte har så mycket annat viktigt eller nytt att komma med. Det är andefattigt!
Så länge S-kongressens beslut består, nämligen att kärnkraften ska avvecklas(dock utan angivande av tidsramar!)med hänsyn till jobb och industri, ger denna principiella avvecklingslinje inte något utrymme för nya kärnkraftsbyggen.Huruvida med detta avses att S även motsätter sig en effekthöjning av befintliga aggregat synes oklart.
Men Reinfeldt har skäl i att förhandlingshesitera inför en S-hållning som principiellt avvisar kärnkraften som energikälla och stor osäkerhet därmed vidlåder den långsiktiga hållbarheten i ett eventuellt framförhandlat energibeslut som (inkluderar t v bevarad kärnkraft) med S.
Under förutsättning av att svenskarna vill behålla och stärka sin levnadsstandard och välfärdsnivå torde det stå utom varje tvivel att förnybara energikällor inom överskådlig tid inte kan tjäna annat än som, låt vara allt viktigare men dock, komplement till kärn-och vattenkraften.
Energiforskningen frambringar dessutom löpande nya rön för t ex energisnålhet med bibehållen eller t o m ökad effekt ur samma eller mindre mängd tillförd energi, bättre tekniker för tillvaratagande av förnybar energi ur kända och ännu inte kända ”källor” o s v. Medvetenheten, även om det tar tid, om energihushållningens välsignelser ökar gradvis m m
Hasse,
det där med kärnkraftens andel av energiproduktionen är inte helt lätt. Det finns som bekant inga normalår.
I Energimyndighetens senaste statistik för 2011 kan vi läsa
Total produktion 146,5 TWh
Kärnkraft 58 TWh (Knappt 40 %)
Export 7,2 TWh
Vindkraft 6,1TW
Betr vindkraften säger Energimyndigheten i sitt pressmeddelande:
”–Det är återigen vindkraften som ökat mest under året. Produktionen var 6,1 TWh vilket är en fortsatt kraftig ökning med 75 procent från året innan. Produktionen under december månad var hela 132 procent högre än december 2010,”
Ett citat från en av kommentarerna på Lena Sommestads blogg:
”Tysklands vindkraft producerar c:a 50 TWh årligen, alltså lika mycket som den svenska kärnkraften. Detta på en tredjedel av Sveriges yta, mycket tättbebyggd, med beskedligare vindar, och med en mycket kortare kust.”
Det finns bara en viktig fråga.
Vill alla kärnkraftspositiva människor ha sjuka,gravt missbildade och livsodugliga barnbarn? Ett ställningstagande för kärnkraft,uranbrytning,mm,mm, är
fullständigt livsvidrigt.
Det finns bara en viktig fråga.
Vill alla kärnkraftspositiva människor ha sjuka,gravt missbildade och livsodugliga barnbarn? Ett ställningstagande för kärnkraft,uranbrytning,mm,mm, är
fullständigt livsvidrigt.
Äntligen någom som kommer med det enda kloka. Att först utreda hur mycket el och energi vi kommer att behöva och sedan komma fram till hur den ska produceras. Det finns alltför många (energi)religiösa som absolut vet hur och inte hur vi ska klara framtiden. Det ligger ett ansvar för var och en som framför sina åsikter att också visa på realismen i sitt påstående och inte bara resultatet av en magkänsla.
Den totala produktionskostnaden (inkl kapitalkostnad) för svensk el från vattenkraft och kärnkraft ligger runt 25 öre eller mindre per kwh. Att kraftbolagen kan ta ut mångdubbelt högre priser beror på att de tlllåts utnyttja sin monopolställning till att ta ut de priser som råder på kontinenten. Det har inget med marknad att göra utan handlar om utplundring av svenska konsumenter som en gång med sina skatter byggt om vår effektiva kraftproduktion.
Vi behöver förstås inte som Helle Klein tror acceptera denna tingens ordning. Tyskland kommer om landet avvecklar kärnkraften förmodligen få starkt stigande elpriser. Enligt Kleins logik ska då svenska konsumenter tvingas betala denna prishöjning och på så sätt bidra till ännu mer fantastiska monopolvinster hos kraftbolagen. Jag anser att tyskarna få ta eget ansvar för sin kodioxidsprutande elproduktion.
Om vi istället ser elen som en del av infrastrukturen finns ingen egentlig anledning att ta ut mer än självkostnadspris. Om vi med hjälp av priser behöver ransonera förbrukningen så ska kraftbolagens övervinster då tillfalla staten och därmed komma svenskarna till del genom att indirekt minska behovet av andra skatter. Detta var innebörden av att linje 2 vid folkomröstningen krävde att energiproduktionen skulle ske i samhällelig regi.
Kärnkraften har sedan 50-talet hindrat satsningar på förnybar energi. Nästan alla pengar gick till forskning och byggande kärnkraft – av alldeles för mycket energi och därigenom föga intresse för förnybar energi. Vi behöver inte mer energi för ökad konsumtion och tillväxt. Vi behöver tänka till – på hur vi behandlar vårt klot, hur vi lever, slösar och förgiftar. Vi behöver ett helt nytt sätt att förstå världen. Gå in på http://www.framtidsrealisterna.se och ta del av tankarna där. Skall vi klara miljö- och klimatproblemen i världen måste vi samarbeta för en omställning till ett uthålligt samhällssystem – och det är bråttom!
Elmarknaden avreglerades 1996 men inte helt. Politiska beslut avgör i viss utsträckning fortfarande hur mycket el som ska produceras och förutsättningarna för hur elen ska transporteras i Sverige och över landets gränser. Den typen av regleringar har också ganska stor inverkan på hushållens kostnader.
Att kostnaden för el ökat beror inte främst på kärnkraften, avregleringen eller brister på elmarknaden som man i förstone skulle kunna tro av debatten att döma. Det handlar faktiskt mer om höjda skatter/avgifter. Skatterna på el är 120 gånger högre i dag år 2012 än de var år 1970. Av varje krona man betalar el för idag utgör ungefär 40 öre skatt.
Lasse Karlsson – Handlar inte de siffror du tar om elproduktion? Löven talade om att se över hela energibehovet. Där står fossila bränslen för 40 % (SCB siffror för 2010) och kärnkraft för 11 % och ändå handlar debatten nästan enbart om kärnkraft. Och inte mycket hörs om finska problem med nybygge.
Flera politiska initiativ senaste tiden riskerar att öka oljeberoendet från nya regler för miljöbilar till dåligt underhåll av järnvägar. Det blev 300 fler lastbilar på svenska vägar när norska Cargonet lämnade tågtransporter.
Du har alldeles rätt Karin K, siffrorna jag hämtade från Energimyndigheten gäller elproduktionen och det var jag ju medveten om – och så skrev jag i alla fall enerrgiproduktion. Vilket slarv! Beklagar, tack för påpekandet.