Valkvällen kommer minnas genom Sverigedemokraternas entré i riksdagen. Men valrörelsen? Hur kommer den gå till historien – som en om opinionsmätningar i stället för journalistik eller en om skatter och privat ekonomi? En gissning är att den skrivs in som den om Mona Sahlin.
Har någon svensk valrörelse varit så fokuserad kring en speciell partiledare? Löpsedel efter löpsedel om förtroendesiffror och krismöten. Det ironiska är att SVT:s vallokalsundersökning sedan visade att socialdemokratiska väljare fäste lite avseende vid person, men all vid politikens innehåll. För moderata väljare var förhållandet däremot motsatt.
Man kan inte förklara Socialdemokraternas dåliga valresultat med dagstidningarnas slagsida. Orsakerna är mer komplicerade. En är svaga kampanjmaskinerier. Redan i våras, i samband med skuggbudgeten, när oppositionen misslyckades att försvara en perfekt utformad fastighetsskatt sattes den tafatta tonen. För Socialdemokraterna börjar svaga valrörelser bli dålig tradition. Vem minns en som fungerade?
Inget säger att angreppen mot Sahlin kommer att sluta. De närmaste veckorna kan vi vänta oss den återkommande frågan om när hon avgår. Det började försiktigt från vänster i Arbetarbladet samt med spaningar i Aftonbladet och Dagens Nyheter i går. Om några dagar kan det ha accelererat till krav med versaler – från i första hand liberala ledarsidor och kommentariat.
Trycket kommer skapas utifrån, inte inifrån hennes eget parti. Det blir viktigt att hålla mot. Mona Sahlin måste få fullfölja sitt projekt att återge Socialdemokraterna politisk vilja och reformagenda. I det ingår rödgrönt samarbete och ett goodbye till fantasin om det egna partiet som universums centrum. Arbetet kräver tid. Det sker i ett stort europeiskt perspektiv. I alla länder ställer vänsterpartier samma frågor om hur en radikal och valvinnande politik kan se ut. Hela det socialdemokratiska projektet är på renoveringsarbete. Slutsatsen är inte annan i Sverige än i andra länder: långa dagar av politiska omprövningar återstår.
Under mandatperioden ska Miljöpartiet få nya språkrör. Lars Ohly kan förvänta sig en hård storm av kritik från vänster – han har kompromissat mer än någon annan i det rödgröna samarbetet. Därför kommer Mona Sahlin bli den sammanhållande kraften under fyra hårda år i opposition mot nya skattechocker, ettriga sverigedemokrater och inskränkningar av vanliga löntagares friheter. Det vet hela den borgerliga opinionskartellen. Det är mot henne de kommer sikta in sig. Hennes uppdrag blir svårt. Vem skulle klara det bättre?
Ja, vem skulle klara det bättre? Sanningen är kanske att det socialdemokratiska partiet inte har några påläggskalvar, att man inte har ett ledargarnityr som fungerar och inga presumptiva ledare? Det är kanske inte bara Mona Sahlin som ska stå i fokus utan hela verkställande utskottet? Trots allt är 30 % av rösterna ett svidande nederlag och som ledarskribenten påpekar – partiet står utan politik – väljarna söker politiskt ledarskap, ekonomisk strategi och förnyelse.
”Därför kommer Mona Sahlin bli den sammanhållande kraften under fyra hårda år i opposition mot nya skattechocker, ettriga sverigedemokrater och inskränkningar av vanliga löntagares friheter.”
Jag förmodar att Per med ”skattechocker” avser skattesänkningar? Det är bara i Sverige och med socialdemokratiskt nyspråk som man kan kalla skattesänkningar en chock! Med samma nyspråk är sannolikt ”inskränkningar av vanliga löntagares friheter” = mer pengar i fickan från Reinfeldt? Wanja var ju arg på sina LO-medlemmar för att de inte begrep att mindre skatt var dåligt för dem trots att de hade mer pengar kvar i plånboken än förut.
Inte undra på att (s)-beteendet känns som ett vackert simhopp ner i en bottenfrusen bassäng! Det är mycket skruv på resonemanget men man slår pannan blodig mot isen.
Nej, men det är uppenbarligen bara i Sverige man kan hävda försvar för en odefinierad ”välfärdens kärna” medan man plockar bort finansieringen för den.
re Ante
Så du menar att finansiering av välfärden är bortplockad av alliansregeringen i det land som har världens näst högsta skattetryck?
Går allt som vi betalar i skatt till partistöd och till att försörja så kallade ”kulturarbetare” och inget till välfärden?
”Skattechocken” drabbar de sjuka och arbetslösa som får gå ifrån hus och hem eller leva på nudlar och gröt. Det är ingen skruv på resonemanget utan kall verklighet för många.
Gert K
När tio minuter återstår av fotbollsmatchen leder hemmalaget med 4-0, men när domaren blåser i sin pipa efter 90 minuter har bortalaget gjort 5 mål och därmed vunnit matchen. Den mycket stora ledningen i alla opinionsundersökningar pekade på en solklar på vinst för (s), men försvaret läckte för att till slut rasa samman helt, och borgarna gick om. Kanske skulle man hos (s) redan i somras bytt ut ett par av de dominerande, men redan förbrukade, spelarna och satt in några med betydligt större friskhet. Det handlar inte om höger- eller vänstervindar, så länge inte budskapet går fram.
Det här känns som en ledare på temat ”Mona Sahlins ideologiska livgarde drar ut i sin sista strid”.
Per Wirtén roll är kan liknas vid Sven Duvas. Han som inte skulle släppa någon över bron.
”Trycket kommer skapas utifrån, inte inifrån hennes eget parti. Det blir viktigt att hålla mot”. Skriver Per.
Det blir det. Men Per Wirten vet givetvis att det tryck som man nu ska hålla emot kommer att komma inifrån det egna partiet. Att försöka låtsas som något annat är bara ohederligt.
På samma sätt som det inte var tryck utifrån som tvingade Mona Sahlin att backa från sin överenskommelse med Miljöpartiet om en tvåpartiallians S-Mp där Vänsterpartiet skulle ställas utanför så blir det nu i kritik inifrån hennes eget parti som hon kommer att ifrågasättas som partiledare.
Som borgerlig har man inget emot att S även framgent har Mona Sahlin som partiledare, Thomas Östros som ekonomisk talesman och Ibrahim Baylan som partisekreterare. Även här på Dagensarena så jämfördes partisekreteraren med Bagdad Bob efter det att han tyckt att EU valet var en framgång dör S. Varför ska någon av partiets motståndare tycka att dessa personer bör bytas ut?
Jag tror nog att det finns ett tydligt borgerligt intresse av att Stoppa det förnyelsearbete som Mona Sahlin påbörjade under tiden i opposition. Det här intresset kommer helt säkert att drivas av borgerliga ledarsidor. Varför är det viktigt för dig att förneka detta Lars-Olov? Det kommer säkerligen också att höjas kritiska röster emot partiledningen (med rätta, valrörelsen var för svag) från delar av det egna partiet men det verkar stå klart att stora grupper kommer att fortsätta stödja Sahlin. Socialdemokratin har av tradition inte sparkat partiledare efter misslyckade val. Varför skulle en sådan ordning införas nu när ett rutinerat ledarskap med vilja till nyorientering som bäst behövs?
Flera svagheter har ju berott på att Mona fått driva saker hon inte tror på. Jag tror att Mona gärna kört utan vänsterpartiet och gärna sluppit argumentera mot Rut.
Vem skulle klara det bättre?
Någon med en akademisk, politisk och internationell meritlista.
Vad har då Mona Sahlin visat för takter inom dessa gebit?
Hur ser hennes internationella nätverk ut? Hur omtalas hon i internationell press?
Vad har hon faktiskt gjort under alla dessa år som gör henne bäst skickad att leda Sverige i en global värld?
Nada
Maria Wetterstrand?
Vad klagar då hon på nu? Sjukskrivning, miljöpolitik och kärnkraft?
De sjuka i Sverige får idag bra vård och sjukpengar vid behov.
Sverige har redan den tuffaste miljöpolitiken i västvärlden.
Kärnkraften är renast, säkrast och billigast och kan säkra en bra långsiktig övergång till andra energislag vartefter dessa tar form. Sverige med sitt kunnade och struktur kan här hjälpa resten av Europa till en bättre miljö.
Att hävda att Sahlin inte gjort ngt för att meritera sig för partiledarposten i Sveriges största parti blir mest knasigt. Dessutom Stig:
”De sjuka i Sverige får idag bra vård och sjukpengar vid behov.”
Det där gäller ju faktiskt inte alla längre. Det finns redan nu 14 000 utförsäkrade (folk som inte har rätt till samhällets hjälp i form av sjukpenning eller a-kassa). Detta antal kommer att öka lavinartat under de kommande alliansåren om inte reglerna ändras. Jag har i vart fall inte hört att alliansen kommer att göra några större förändringar i sina så kallade ”reformer” av försäkringssystemen. Det verkar bara göras undantag för de fall som råkar hamna i tidningarna. Det som återstår för dessa 14 000 människor är socialbidrag.
Alla har rätt till samhällets hjälp, även de utförsäkrade. Det duger dock inte att bara betala ut pengar i all evighet utan att ta en riktig dialog. Det är för passivt och hjälper ingen! Det är att ge upp! Här handlar det om att börja bry sig! Detta kräver aktivitet och insatser med kreativitet från samhällets sida. Det handlar om att få igång en dialog för att bryta dödlägen! Hitta nya arbetssätt. Hitta nya möjligheter. Hitta ny livsglädje. Hitta ny lust. Utveckla nya nätverk. Att jobba mer aktivt och mer kreativt hjälper såväl de enskilda människorna liksom det hjälper samhällets funktioner att utvecklas. ”Sitta titta generationen” måste ges chans till nytt liv. Detta nya tänk ligger även till grund för privatisering av ”förslummade verksamheter” för att där nå ny utveckling av verksamhet och medarbetare. Allting, precis allting kan förbättras! Detta är väl en bra utgångspunkt?
Undersökningar har även gjorts under valperioden, en handlade om hur man ställde sig till sammanslagningen av de olika partigrupperingarna. Människor önskade en tydligare gräns för vem som stod för vad. Alltså inga som helst allianskoalitioner och dessutom ett tydligt språk där t.ex ordet välfärd verkligen uttrycker detta för gemene man och inte endast för de välbeställda.
Tyvärr för socialdemokratin och de rödgröna tror en allt för stor del av valmanskåren att vi har ett presidentval.Hela dagisgenerationen kände sig trygga med Alfons Åberg. De som gynnas av höger regimen är inte fler än tjugo procent. De flesta villa och bostadsrättsinhavare är skuldsatta livet ut. Deras förhoppning är att priserna i all framtid skall stiga och att räntorna inte stiger. Högerregimen skulle aldrig överleva 10 procents ränta. Sverigedemokraterna skulle tjäna på det. Ett sådant scenario borde Mona och de rödgröna rusta sig för.
Och hans politik kan sammanfattas på Alfons Åberg vis: jag ska bara. Sänka skatter. Att det som konsekvens har att välfärden avvecklas verkar man inte ha insett.
Vad har PW själv för uppfattning om orsakerna till (s) tillbakagång? Han kommer bara med snömos som ”politisk vilja” och ”reformagenda”. Om inte intelligentian i partiet som PW och HAB kan tala ur skägget och visa ett uns av ärlighet och ”komma ut” med vad de verkligen tycker så kommer partiet att forsätta sin kräftgång. Det verkar vara mycket lågt i tak i partiet. Eller också är PW och HAB rädda att trampa någon på tårna. Den som betalar lönen? Jag säger bara: lycka till!
Nej, Mona Sahlin ska inte ge upp och det ska vi inom s inte heller tillåta att hon gör, förutsatt att hon vill fortsätta att leda partiet. Det dåliga valresultatet i årets valrörelse och 2006 års val är tecken på en kris som egentligen startade i slutet på 1980- och 1990-talen. S har befunnit sig i ett sluttande plan, men problemen har under 2000-talet blivit allt tydligare. S har, enligt Ann-Marie Lindgren på Arbetarrörelsens tankesmedja, alltför mycket varit ett parti som reagerat – inte tagit ledningen i viktiga samhällsfrågor och förklarar varför. Framförallt gäller det svårigheten att på ett begripligt sätt göra det tydligt hur jämlikhet och individuell frihet och det goda samhället hänger ihop.
Om man redan nu ska våga sig på en analys om varför Sverigedemokraterna gick framåt i årets valrörelse, så kan orsaken mycket väl ligga i att det är ett symtom på att många känner sig överkörda, tilltufsade och ej lyssnade på. Vi har mycket att jobba med inom socialdemokratin i hela partiapparaten!.
Att utse Mona Sahlin till partiledare och statministerkandidat var strategiskt korkat. Alla viste vi att hon skulle attackeras med Toblerone, obetalda böter från borgarna, med lönestoppet och hennes utträde från facket angrips hon av de fackligt medvetna, med Monas accept för att marknaden även får vara herre kritiseras hon av de mindre högervridna Socialdemokraterna. Visste inte alla att hon skulle attackeras hårt utifrån och ha klent stöd inifrån? Vi äro tusenden – hur kunde Mona utses att leda oss i valet? Det finns ju hundratal andra lika kompetenta kvinnor i vårt parti som skulle sluppit attackerna utifrån, som skulle kunnat uppbåda stordåd av partikamraterna. Hur och av vem utsågs Mona till vår kandidat på kongressen? Strategiskt inkompetenta tycks de vara.
Politiken då? Ja visst har den stor betydelse. Sverige består till 60 procent av arbetarklass. Även i Stockholmsområdet är arbetarklassen i majoritet. Vår politik måste vara för arbetarklassen, minska klyftorna och ge alla möjligheter. Det måste vara slut på överklassfasonerna som betjänter i T-banan. Politiken vi gick till val på är ju mindre reformsocialistisk än de borgerligas på 70-talet. Var är visionerna om att en bättre värld är möjlig?
Socialdemokraterna skall tillsätta en egen intern grupp som skall analysera varför valet gick så dåligt. Kan man gissa att resultatet av den analysen visar att man inte har nått fram med sina budskap, att man inte lyckats mobilisera soffliggarna och att man inte lyckats styra agendan? Kanske det är fel på den borgerliga pressen också? Själva budskapet eller budbärarna kan det ju inte vara fel på?
Att man överhuvudtaget utreder sig själv och inte låter någon annan göra det tyder på en självbild som är mer än lovligt självgod. Som om svaren på frågorna varför valet gick dåligt helt plötsligt skulle finnas hos dem som formulerat strategin för hur valet skulle vinnas.
Jag kan ge Socialdemokraterna ett tips inför nästa val. Valet handlar inte alltid om vem som drabbas eller inte drabbas av ett förslag. Valet handlar också om vad man tycker om en förslaget. På samma sätt som kan man vara motståndare till dödsstraff även om man själv inte räknar med att drabbas, kan man vara motståndare till ex. höjd fastighetsskatt eller förmögen-hetsskatt trots att den enligt socialdemokraterna ”endast” drabbar ett fåtal.
Drakoniska lösningar som ”endast” drabbar några få procent ”rika” för att tillfredställa en vänsterpopulistisk radikal falang inom blocket är ett bra sätt att skyffla väljare höger ut.
Bra kommentar där Fredrik, men precis som du säger:
Detta är såpass långt ‘thinking outside the box’ för (s) att tanken nog har svårt att få acceptans hos dem som stakat ut valstrategin.
*Självklart ska Mona bytas ut. Mona är jätteduktig, en ikon inom vissa delar av partiet. Men… varför ha kvar en person med så lågt förtroende?
*Självklart finns det andra personer som kan ta över. Det är nog den mest felanvända frasen nånsin: ”Det finns ingen annan”. I så fall ska vi ju inte byta ut alla männen i alla styrelser… ”det finns ju inte nåra andra”. Det kommer stiga fram massor av personer som kan ta över.
*Självklart ska samarbetet fimpas. Att tro att man kan bygga nåt nytt (när man dessutom har haft fyra år på sig redan) inom denna konstellation är naivt. Om man vill omdefiniera sin egen politik så att den ska bli ledande i Sverige, ja, då behöver man inte två andra som hela tiden måste få sin sak tillgodosedd i den politiken. Det är som att sätta bolagets jurist bredvid R&D-teamet hela tiden.
Kunde inte sagt det bättre själv. Den som är partiledare i ett sådant katastrofval som detta var för (s) måste avgå. Kompetent eller inte, populär eller inte. Mona Sahlin är nu för alltid slut som varumärke.
”Det ironiska är att SVT:s vallokalsundersökning sedan visade att socialdemokratiska väljare fäste lite avseende vid person, men all vid politikens innehåll. För moderata väljare var förhållandet däremot motsatt.”
Problemet med Per Wirténs ”ironiska” iakttagelse är ju att han inte räknar med de potentiella väljare som uppenbarligen INTE röstade på S, utan valde något annat parti. Av ovan resonemang var det ju dessa som inte kände förtroende för Mona Sahlin. Noterar också rekordtappet i väljarstöd i detta val.
Nu vill jag gärna först se väljarströmmarna i detalj, men att ledarbesatta väljare gick från Mona till Fredrik känns ju inte helt orimligt. Dock kan man lika gärna hänga upp resonemanget på att det rödgröna samarbetet slipade bort attraktiva kanter hos partierna, samt att taktikspelet i mitten demobiliserade progressiva väljare samtidigt som missnöjeshögern fick medvind.
Det verkar som om det är mest inbitna borgare som kommenterar Per Wirtén. Då kanske man kan tala om för dem att vi inte gör som i näringslivet sparkar folk så fort trenden vänder nedåt. Det kanhända att det sker ett generationsskifte inför nästa val. Men intill dess så skall vi noga penetrera vad valförlusten har för orsaker och då tror jag att vära ”vänner” till höger är föga till hjälp. Jag är inte ens säker på vad man skall göra när man närmar sig nästa val med det rödgröna samarbetet som jag tycker har varit en bra grej med tanke på att demokrati handlar om kompromiss och överenskommelser. Och att sy ihop gemensakp och samverkan där är Mona en verklig hejare, förmodligen den för närvarande mest kunniga politikern. Sedan kan jag inte annat än framhäva och rekommendera alla att än en gång lyssna på Monas tal när valnatten avslutades: http://svtplay.se/v/2154068/valet_2010/valvakan_-_mona_sahlins_tal. Jämför gärna med övrigas tal på SvT play och du har i ett nötskal en person som skulle blivit en fantastisk första kvinnlig statsminister. Nu blev det inte så och vi får tänka efter varför .. men då som sagt utan gänget av borgare och halvfascister.
Mvh
Bo Widegren med http://www.blogg.s-info.se/bowidegren
När jag såg Mona Sahlins tal på valvakan fick jag nästan en tår i mitt öga: där är den som jag vill ska representera mitt land och hon får det inte!
Jag respekterar dock valresultatet även om jag gör det med en knut i min mage.
Jag tror inte S förlorade detta val i år, utan gjorde det långt tidigare.
Redan på mitten av 1990-talet började klassklyftorna att öka och den regering som var vid rodret då var inte S.
Man hade redan börjat sälja ut vår allmänna egendom och statsministern hette Göran och kom från S.
Kanske var det han gjorde nödvändigt, kanske inte.
Det som jag tror har kostat socialdemokratin oerhört mycket är att man inte tydligt ifrågasatt den nyliberala hegemonin som råder i detta land. Hade man vågat ta den kampen kanske det sett annorlunda ut idag, kanske. Samtidigt har jag den fullaste förståelsen för att man inte tog den kampen, det är oerhört svårt att komma ut med samhällskritiska budskap i det medieklimat som råder, där chokladkakor har större betydelse än folkrättsbrott, där RUT-avdrag ses som viktigare frågor än skenande klassklyftor, där några hundralappar i månaden är viktigare än klimatproblemet, där bröstpumpskämt är viktigare än jämställdhet.
Rättelse: Den regeringen som var vid rodret då klyftorna började öka var S, inget annat ska det stå!
”En perfekt utformad fastighetsskatt”, tycker Per Wirtén. Detta om en godtycklig, klåfingrig skatt som inte skulle ha gett ett öre i extra skatteinkomster utan tvärtom ha gått med 300 miljoner i förlust och som skulle ha ökat de redan stora skillnaderna mellan olika delar av landet och mellan olika upplåtelseformer.
Jag instämmer helt med signaturen Fredrik: ”Valet handlar inte alltid om vem som drabbas eller inte drabbas av ett förslag. Valet handlar också om vad man tycker om förslaget. På samma sätt som kan man vara motståndare till dödsstraff även om man själv inte räknar med att drabbas, kan man vara motståndare till ex. höjd fastighetsskatt eller förmögenhetsskatt trots att den enligt socialdemokraterna ”endast” drabbar ett fåtal. Drakoniska lösningar som ”endast” drabbar några få procent ”rika” för att tillfredsställa en vänsterpopulistisk radikal falang inom blocket är ett bra sätt att skyffla väljare höger ut.”
Tyvärr hade Dagens Arena inte utrymme för min artikel om boskatterna. Publicerad på Newsmill med rubriken ”För andra valet i rad förlorar S på husskatten”.
Men jag måste trots allt ge en eloge till Mona Sahlins fighting spirit. Det var svårt att inte beundra henne i slutdebatten med Reinfeldt, och när hon erkände valförlusten.
Kom ihåg att hon var 4:e handsvalet och dessutom ifrågasatt redan innan say no moore!
Ursäkta en kommentar till från en borgare. Jag tror (s) problem mycket beror på spännvidden mellan vänster och höger inom (s). Och att den motsättningen inte tillåts komma upp till ytan. Ingen vågar sticka ut. I vart fall ingen på Dagens Arena. Valprogrammet blev en sorts kompromissprodukt som ändå innehöll tillräckligt mycket vänsterpolitik (ideologiskt motiverat införande av fastighetsskatt och förmågenhetsskatt och motstånd mot RUT) och miljöpolitik (bensinskattehöjning, motstånd mot Förbifart Stockholm) för att avskräcka stora grupper mittenväljare. Och storstadväljare. Samarbetet med Lars Ohly var ett stort misstag. Jag kommer ihåg en TV-intervju från Skellefteå tror jag det var där två äldre socialdemokratiska väljare beklagade sig över att (s) inte gick fram på egen hand. Jag tror de misstrodde antingen Lars Ohly eller Peter Eriksson. För det är väl det som är det märkliga att alliansen gjort så bra ifrån sig i traditionella s-fästen. Som i Norrland och i Eskilstuna där (s) backade 8% i riksdagsvalet.
Sedan valde de rödgröna att hålla sig till en vänsterretorik i valrörelsen. Orättvisor, klyftor, skattesänkningar till de rika osv. Och Eriksson och Ohly fick fritt breda ut sig utifrån sina egna utgångspunkter i både TV4 och SVT. Det gick uppenbarligen inte hem hos väljarna. Väljarkåren ser inte ut som den gjorde för 20-30 år sedan. Det är dags att (s) anpassar sig till 2010 års Sverige.
”Mona Sahlin måste få fullfölja sitt projekt att återge Socialdemokraterna politisk vilja och reformagenda. I det ingår rödgrönt samarbete och ett goodbye till fantasin om det egna partiet som universums centrum.”
Ja, men det ska bli intressant att se om miljöpartiet efter sin långa kamp tänker göra ett c – c gick ju från 25% till det läge de är i idag genom sveket i kärnkraftsfrågan. Det är möjligt att det finns en och annan i mp som är maktvansinnig och suicidal?!
Svaga valrörelser ja. Här i Uppsala har jag knappt sett en enda socialdemokrat. Fick dagen innan dopparedagen ett reklamblad i mitt tidningsfack utanför dörren, men annars har jag inte märkt av partiet i någon vidare utsträckning. Det håller inte att studentklubben Laboremus sköter hela kampanjen (med sina ytterst begränsade resurser).
DET ÄR KLART SOM KORVSPAD ATT DET INTE ÄR TID TILL UPPSALA,DÄR VAR JU INGET ATT HÄMTA BLAND DE LÄRDE OCH BLIVANDE LÄRDE.
ALL TID VAR RESERVERAD FÖR ROSENGÅRD I MALM Ö,BERGSJÖN I GÖTEBORG,TENSTA OCH DE ANDRA FÖRORTERNA I STOCKHOLM.
DET VAR RÖSTSKOLOR OCH ANDRA UPPLYSNINGAR FÖR ATT VISA ATT DE SKULLE LÄGGA SÅSSARNAS VALSEDEL I KUVERTET.
DET BORDE BLI EN UTREDNING BETRÄFFANDE RÖSTSKOLAN OCH DESS UTÖVNING.
NU LYCKADES INTE DEN TAKTIKEN FULLT UT. DET SKULLE INTE FÖRVÅNA UNDERTECKNAD ATT UTAN DESSA RÖSTER SKULLE SÅSSARNA INTE NÅ ENS TILL 15% AV RÖSTERNA I HELA LANDET.
MONA SAHLINS KUNSKAPER RÄCKER INTE TILL UPPDRAGET, KONKURRENSEN BLIR FÖR STOR FÖR HENNE MED TVÅ AKADEMKER SOM BORG OCH REINFELDT.
OTROLIGT ATT INTE PARTISTYRELSEN HAR BEGRIPET DET.
SVERIGE KAN INTE HA EN STASMINISTER MED SÅ USLA KUNSKAPER .
Jag är socialdemokrat och jag har sett hur partiets förmåga att organisera verksamheten och medlemmarna har försämrats steg för steg. Alla som anställs är unga rådgivare med akademisk examen. De är påläggskalvar som arbetar som politiskt sakkunniga och talskrivare i partikanslierna.
På arbetarekommunerna och i partidistrikten har vi alltför få vanliga ombudsmän/ombudskvinnor som vet hur man får igång verksamheten i en klubb eller en förening. Alltför få som kan fixa det praktiska runt ett möte – oavsett om det är på torget eller i Folkets Hus.
Det finns anledning att fundera över partiets politik, åtminstone i vissa stycken. Så har det ju alltid varit.
Men när det gäller vår förmåga att värva nya medlemmar och att organisera verksamheten gör vi nu ett uruselt jobb. Och sämre kommer det troligen att bli när arbetarekommunerna och partidistrikten måste skära ner pga valförlusten. Färre ledamöter i fullmäktigeförsamlingarna, och i riksdagen, ger också lägre partistöd.
Om vi inte bättrar oss och åter lär oss organisera återstår endast utförsbacken.
Lena
” …ett goodbye till fantasin om det egna partiet som universums centrum”.
Jag tror faktiskt din slutsats är helt fel… Har man 30% med potential på knappt 40%… då kan man regera själv.
Snarare visar fallet från 40-45% till 30% att samarbete tydligen inte vände nån skuta. Kan det va politiken? Är den anpassad till mittenväljarna?
Om Mona S är den rätta att fortsätta leda partiet vet jag inte, men självklart finns det alternativ. Det gör det alltid. Man måste bara låta de komma fram i offentligheten och inte bara ge samma gamla vanliga ansikten plats.
I övrigt borde S vara lika nöjda som M med ett valresultat på 30%. 1900-talets politik i Sverige är ett minne blott och det känns helt orealistiskt att, i en riksdag bestående av 7-8 partier, ett enda ska representera 40-45% av valmanskåren.
Enbart med Mona Sahlin vid rodret kommer det inte att räcka, inte heller med en super-duper socialdemokratisk partiledare, krisen är djupare än så. Den viktiga frågan är varför ska man rösta på socialdemokraterna? är det bandet med facket? flörten med medelklassen? Tradition? Finns något i partiprogrammet som är unikt, knappast!
Kan det vara så att socialdemokratins framgångar var en produkt av den ekonomiska tillväxten (40-,50 och 60-talen) som gav utrymme till rättvisare fördelning och medförde en starkare arbetarrörelse. Men nu är det andra tider med globalisering och människoorsakad miljöförstöring. Vad är sossarnas strategi i dessa frågor?
Tycker alla Mona Sahlins belackare på Dagens Arena ska hålla flabben. Det är inte de som utser vem som ska leda Socialdemokraterna. Det görs inom partiet av partiet. Mona Sahlin har stort stöd inom S.
Rätt Malte.
Det är partikongressen som väljer partiordförande. Ombuden är utsedda genom demokratiska val på hemmaplan. Mona har stort stöd inom vårt parti, men några snackar skit – och det borde de ha slutat med för länge sedan.
Helt rätt Malte
Alla som kritiserar S-ledaren bör hålla flabben oaktat om dom gör det på dagensarena eller någon annanstans. Varför ska någon få kritisera en ledare för ett socialistiskt parti. Det fick man inte i Östtyskland
Inger Lagerman, jag tycker du hittar den röda tråden, som vi ska ta upp nu, för bättre organiserade krafte där människorna inom facken också skall var med mycket mycket mer, de känner sej bortta. Det har varit si och så med den saken. .Det är heller inte lätt att ta över efter Göran och en del av hans gäng som gjort en del tråkiga tjänster för en bättre värld i Sverige.
Jag ställde samma fråga till en gråsosse – vem skulle klara det bättre?
Han svarade – vem som helst, Mona var redan förbrukad som ledare.
Några tips. S måste byta ut Mona i halvtid. Vanliga löntagare måste få en skattesänkning med S – Höj grundavdraget! S måste acceptera att offentlig sektor krymper, sätt upp tydliga gränser för vilken trygghet vi skall ha. Tryggheten får inte vara ett bottenlöst hål där man valsas runt från åtgärder till sjukskrivning till förtidspension och tillbaka. Politiker har lagt den skulden på individen men systemens utformning som måste ändras, Göran P införde idiotstoppet i sjukförsäkringen, alliansen satte en formell gräns, det hade S behövt göra också, men en fungerande sådan. Fixa det och ni vinner valet nästa gång. Sluta fokusera på V+MP.