Socialdemokratin är en rörelse i en gammal kropp. Visar valresultatet 2010 att allt inte varar för evigt? Tiden gick ju förbi liberalen Karl Staaff! De två valen på våren och hösten 1914 beseglade liberalernas öde. Fram trädde socialdemokratin som ledande opponent till högern. I dag står Karl Staaff staty på en undanskymd plats vid Birger Jarlsgatan i Stockholm. Sedan 1914 år har socialdemokratin varit största parti. Men nu bara med mindre än en procents marginal.
I mitten av 1980-talet gav SSU ut en tidskrift med namnet ”1989”. Titeln anknöt till den franska revolutionen 1789 och SAP:s bildande 1889. Ingen visste att 1989 skulle bli en historisk vändpunkt. Men projektets primus motor Jan Lindhagen hade en förståelse och en känsla för de underliggande samhällsförändringarna. Men betraktades allmänt som en socialdemokratisk dissident på kant med Palme och Sveavägen 68. Det är med dubbel sorg jag läser att Lindhagen avled ett par månader innan årets val. Kanske rymmer allt detta en djupare symbolik.
Jag minns särskilt en essä av Thomas Söderqvist om det framväxande informationssamhället som ett nytt klassamhälle vilket arbetarrörelsen inte lyckats greppa. Söderqvist avslutade med att det vore tråkigt om socialdemokratin hamnade på Skansen. I år höll socialdemokraterna sin valvaka på Tekniska Museet, ett stenkast från Artur Hazelius gamla skapelse.
2010 är ”business as usual” inget alternativ. Socialdemokratin kan inte bara rekrytera i den interna allt mer snäva rörelsefamiljen. Efter valförlusten 2002 lyfte moderaterna in tre personer som jobbat med annat under några år: Anders Borg, Sven-Otto Littorin och Per Schlingmann. Resten är historia. Vågar Mona Sahlin göra något liknande? Det finns förstås också talanger i partiet. Luciano Astudillo, Evin Cetin och Ilija Batljan är tre av många exempel. Men får de utrymme eller slår rörelsens jantelag till igen?
Socialdemokratin har inte förstått vidden av Moderaternas projekt. Moderaterna har erövrat mitten från höger och därmed lyckats definiera politikens centrum. Moderaterna ska bli ett brett borgerligt parti som CDU i Tyskland. Det gäller att känna sin motståndare. Reinfeldt och Borg har skakat av sig sina mest reaktionära överklassmanér. Annat var det på Gösta Bomans tid. Han bevakade högerflanken till varje pris.
Politikens logik är i grunden enkel. Två slår den tredje. Socialdemokraterna måste alltså erövra mitten från vänster. Detta tolkas av många vänsterdebattörer som en eftergift och förkastlig jakt på ”medelklassväljarna”. Men uppgiften är betydligt större. Som SPD:s Sigmar Gabriel framhållit är den avgörande frågan vem som definierar den politiska dagordningen.
Därför måste socialdemokratins samhällskritik grundas i en habil samhällsanalys. Den behöver en egen strategi på ett antal centrala politikområden. Detta saknas i dag. De socialdemokratiska idéerna är livskraftiga. Men behöver ny näring. Socialdemokratin är en idétradition i sin egen rätt. Men socialdemokratiska partiets kropp är trött. Går det att skaka liv i den?
Hear, hear!
Risken är att medan Rhenfeldt sköter spakarna och tåget lämnar perrongen så står socialdemokratin kvar på perrongen med några skrynkliga plakat och fösöker elda massorna med ‘Stoppa rasismen’, ‘Stoppa genusförtrycket’, ‘Stoppa homofobin’.
Håkan Bengtsson har givetvis rätt.
Det hade dock känts än bättre om Arena redan före valet hade insett att det var på väg att h-e. Men före valet skulle man tydligen tolka ”oberoende” i Arenas stolta sidhuvud som att Arena var för allt som den socialdemokratiska partiledningen krävde att partimedlemmarna skulle var för, hur dumt det än var. Hur det kan vara platsbrist på debattplatsen i en webtidning är för mig en gåta. Men eftersom jag själv varit socialdemokratisk chefredaktör i många år så vet jag hur standardsvaren fungerade. De fungerar dock inte lika bra i internetvärlden.
Men det är bra om det sker en tillnyktring.
Om Arena ska ha en roll i socialdemokratins förnyelse måste nog medarbetarna sluta se sina beslut som steg i partiets karriärstege.
Upplysningsvis har bitr. partisekreterare Ann Linde censurerat ett inlägg i en av hennes facebook-trådar, där jag hade fräckheten att påpeka att orsaken till valförlusten är att den socialdemokratiska partiledningen i tjugo år försummat organisationsarbete, studieverksamhet och politikutveckling. Jag tyckte det var viktig information till socialdemokrater i andra länder, som ser svensk socialdemokrati som en förebild. Men det tyckte inte Ann Linde. Sanningen gör ont och den är skamlig.
Kejsaren är naken. Och partiets haverikommission är ett skämt.
Med sådana vänner behöver de socialdemokratiska idéerna inga fiender. Med censur och åsiktsförtryck vinner man inga sympatier.
Det är nog inte bara Ann Linde och partiledningen som behöver begå självkritik. Det gäller alla som i sin dumlojalitet lät partiet sjunka mot botten.
Jag tror att Franska revolutionen var 1789 och inte 1989. Om inte så valdes Sahlin in i riksdagen innan den Franska revolutionen men jag tror inte att så är fallet.
Socialdemokraterna har, precis om Håkan skriver, inte förstått vidden av Moderaternas projekt. Det gäller även här på dagensarena.
”Moderaterna ska bli ett brett borgerligt parti som CDU i Tyskland” skriver Håkan. Men Moderaterna ÄR ett brett borgerligt parti som CDU i Tyskland.
Den inställning som funnits som innebär att man ansett att Moderaterna inte är ett parti för några andra förutom ”Fredrik Reinfeldts heteronormativa vita övremedelklassgrannar i Täby” behöver alltså revideras.
”Efter valförlusten 2002 lyfte moderaterna in tre personer som jobbat med annat under några år: Anders Borg, Sven-Otto Littorin och Per Schlingmann. Resten är historia. Vågar Mona Sahlin göra något liknande?” skriver Håkan.
Men Moderaterna gjorde inte bara det. Man bytte också partiledare och partidekreterare. Och om inte S vågar göra nått liknande så får man svårt att komma igen.
Mot att byta partiledare framförs nu ett argument som antagligen kommer från partihögkvarteret för alla i Sahlins livgarde började använda det samtidigt.
Argumentet lyder
”mätningar visar att partiledarfrågan inte är avgörande för rödgröna väljare. Det viktigaste är det politiska innehållet och budskapet”.
Men så svarar alla väljare på den frågan för det är det politiskt korrekta svaret. Skulle man gå vidare och fråga dessa rödgröna väljare som sätter det politiska innehållet främst om dom läst sitt partis partiprogram så svarar säkert dom flesta nej.
Det felaktiga årtalet har nu rättats till.
För mig är socialdemokraternas huvudproblem att vi lever i ett socialdemokratiskt samhälle vars grundläggande egenskaper accepteras av alla politiska läger. Socialdemokraterna har vunnit!
Längtan efter förändring ligger i andra politiska rörelser. Just nu har moderaterna ett uppsving med en effektiv organisation, byggd under årtionden, och en nyliberal opposition mot de kollektiva systemens överdrifter.
Framtiden tillhör den gröna rörelsen och visionen om ett hållbart samhälle.
Klokt, balanserat och riktigt av HAB. Partiet verkar nu vara nere på nollpunkten. Det mesta verkar ligga i spillror. Makthavarna i VU klamrar sig kvar vid köttgrytorna och ska nu leda en utvärdering av sig själva. Det är lite ”Flugornas Herre” över det hela. Partidemokratin verkar ha upphört. Det är något mycket märkligt det vi ser. Det verkar som om det bara finns en topp och ingen underbyggnad i partiet.
Nja Håkan! Moderaterna har säkerligen ambitioner att bli ett CDU – och skapa ett mini Tyskland! Problemet är att tankarna är lite grunda. Det finns i princip en linje och det är att alla ska jobba. Om alla jobbar så blir det bra, då räcker pengarna. Något M missar i sin berättelser, som du själv missar, är framtiden och dess problem; Miljö, åldrande befolkning mm dvs gigantiska utmaningar. M tänker i ganska typiska typiska ”reklambanor”; Hur säljer ( maximerar jag röstar ) jag denna vara! Vilka grupper ger oss mest röster osv. Bilden av hur samhället ska se ut är i grunden vanlig konservatism anno 2010 – villa samhälle typ Täby, Bromma, PC-tänk, i grunden hetro-normativt osv ( det är ok att vara bög och annat bara man lever som vi i villan ) Eller läs alla reportage om inredning så får ni en bild av det goda livet, enligt M!
Det är här S måste bemöta. Inte prata väljargrupper! Lämna det strategiska tänkandet! Skapa en berättelse om hur livet kan se ut anno 2020-2030. Bilder som går bortom arkitektur utan berättelser om livet. S måste våga prata om det vi inte har svar på, och inte se politik som röstmaximering ( dvs hur ökar vi akitevärdet ).
John F Kennedy ville till månen 1960. Han ville dit före 1970 och före Sovjet! Kennedy hade ingen aning om hur det skulle gå till men han vågade säga att han ville. Han lyckades! Det viktiga är att S vågar möta framtiden och säga vad dem vill. Där ligger framtiden för S. För M vill inget! M har inga visioner ( förutom att alla ska jobba)! M förvaltar ett socialdemokratiskt välfärdssamhälle ( som har gått i kras) men man skapar i grunden inget nytt! Och det är ju själva poängen med konservativt tänkande; Förvalta inte förändra…..
Bra Håkan – att du kommer med en analys, skriv gärna fler. Det är med blandade känslor man ser vad som händer just nu. När jag såg valaffischerna med texten ”Vi kan inte vänta” fick jag en känsla av passivitet. Jag har inget emot Mona Sahlin men hon är ingen kraftfull Moder Svea.
För två år sedan hade vi en studiecirkel i det socialdemokratiska partiprogrammet och trodde man skulle få ut det på arbetarkommunen i Halmstad, men det fanns inte där. Politiken förs ut på annat sätt och partiprogram läses av ett fåtal initierade på nätet. Vi är troligtvis många som känner saknad och nostalgi men behöver framtidshopp. Skulle inte valet handla om den rekordstora arbetslösheten, den största jag upplevt, men vad hände med denna viktiga fråga, nada. Besvikelsen är stor./Ulla
Om man granskar valresultatet lite närmare – vilket jag gjort för Göteborg – så finner man att S har en mycket stark ställning i ytterstadsområdena i nordöst och norra Hisingen. Det är invandrartäta och fattiga områden. Det är tydligt att väljarna där fortfarande har en uppfattning om att S driver en politik även för de minst bemedlade, och så borde det vara. Detta är ju vår grund. Men nu fjäskas det för medelklassen, valrörelsen har från S´ sida dominerats av reaktioner på den borgerliga politiken, men inte mot den. Snarare har det handlat om att göra den ännu aptitligare för medelklassen.
Utgå från de väljare vi verkligen har och arbeta för ett jämlikt samhälle. Våga ta ställning mot privatisering av offentlig verksamhet, våga visa att solidaritet är det enda som på sikt kan hålla ihop samhället.
Med det receptet är S snart ett 20 % parti.
I det märkliga parlemenatriska läge som uppstått gäller det för S att visa att de verkligen inte vill samarbeta med SD. Jag har därför följande förslag:
S lovar att lägga ner fyra av sina röster i riksdagen vid varje voteringstillfälle som inte rör Sveriges säkerhetspolitik (till exempel inträde i NATO, förklaring av krig mot främmande makt, etc …). Som motprestation kräver S att minst tre parlamentariska utredningar tillsätts omedelbart:
1) Vad har hänt med samtliga utförsäkrade från sjukförsäkringen och hur skall lagarna ändras så att trygghet kommer tillbaka i nämnda försäkring.
2) Hur yttrar sig diskrimineringen när det gäller flyktingar, invandrare, hbtq-personer, kvinnor och hur skall samhället motverka denna diskriminering genom konkreta lösningar – nu!
3) Vad innebär det långsiktigt för etniskt och socialt svaga grupper att den kommunala vuxenutbildningen har minskat i omfattning. Vad innebär det för snedrekryteringen på universitet och högskolor. Hur skall Sverige, ett land i utkanten av Europa, höja sin konkurrenskraft?
You give some and you take some. And you win a lot in practical politics.
Att ignorera SD är inte en lösning om inte S vill försvinna från kartan. I nästa val har SD 10-15 %. Det tråkiga för S är att de har rätt! Invandringen till Sverige måste begränsas kraftigt. De som är här måste ha arbete bostad och integreras.
Diskussionen om polikens inriktning och medelklassen är märkligt tidsobunden. Den allra största delen av dagens medelklass i städer och tätorter hade för bara några generationer sedan far- och morföräldrar som levde ett mycket strävsamt liv som arbetare eller småbönder. De och deras barn – vår föräldrageneration – kämpade fram reformer och arbetsvillkor som skulle ge barn och barnbarn – dvs. många av oss – ett bättre liv, inte minst materiellt.
Medelklassens villkor och förutsättningar idag är alltså något som arbetarrörelsen och till viss del liberaler målmedvetet har strävat efter. Och vi har naturligtvis ingen anledning att skämmas för vad som uppnåtts och att verka för att kommande generationer också får en bättre värld att leva i. Utmaningen är att både värna vunna framgångar och att se till att även de som idag lever under svåra förhållanden ges förutsättningar till ett bättre liv – både materiellt och socialt.
”1989″ har jag faktiskt sparat någonstans, eftersom jag såg den som ett tecken på att S äntligen var på väg bort från den bunkermentalitet och den inställning att alla som inte är hundraprocentigt med oss är våra fiender som alltför länge präglat partiet. Tyvärr gick utvecklingen i motsatt riktning.
Synd att du inte skrev detta före valet, men roligt att det nu efter valet äntligen blir en ordentlig debatt i Dagens Arena. Jag fruktade att de pengar tidningen fått var på väg att förvandla den till en lydig husbondens röst som noga undvek att bita den hand som föder den.
Om valresultatet: jag tycker det är bra att de rödgröna inte vann ett val som de inte var redo att eller värda att vinna, och ännu bättre att Alliansen inte längre har egen majoritet och alltså inte kan driva igenom sina mest destruktiva förslag. Och vad SD beträffar går det kanske som med trollen när de kommer fram i solen.
Att Luciano Astudillo och Ilija Batljan är framtidsnamn inom socialdemokraterna har du helt rätt i. Att Evin Cetin är det har du helt fel i. På vilket sätt är hon en talang annat än genom sin obegrändade populism? Hon går på pkk-möten och ber om deras röster. Hon och hennes familj tvingar kurder att rösta på henne för annars är de inte riktiga kurder. Artikeln handlar om hur hon och hennes kampanjteam agerat i Huddinge.
http://www.dn.se/nyheter/valet2010/larm-om-valfusk-i-huddinge-1.1167418
Baylan och Astudillo är inga framtidsnamn. Skicka ut dem i samhället att skaffa erfarenheter i någon form av karriär så kanske de blir morgondagens fullfjädrade politiker.
”Socialdemokraterna har, precis om Håkan skriver, inte förstått vidden av Moderaternas projekt.”
Nej! Det är de av Reinsvält nedsövda medborgarna som inte fattat den långsiktiga vidden av de girigt vinstlösamhetskalkylerande, kommersiella privatföretagarnas inmarsch på välfärdsarenan under högerns glada tillrop!
Sen skall man inte krångla till det om högerns(moderaternas) visioner och problemställningar. Den är krasst och cyniskt mycket enkel:Målet och medlet för högern och Reinsvält är skattesänkningar som berikar de redan rika! Där högern kan spara mest pengar är inom socialförsäkringssystemen som sjukkassa och arbetslöshetskassa! Det är också inom dessa system som högerns förakt för sjuka och arbetslösa gör sina cynikst omedmänskliga genomslag dagligen av sjuka och arbetslösa människor som blir utförsäkrade och hamnar i försörjningsstödets fattigdomsnedåtgående rävsax!
Bengt Nilsson, röd gråsosse
Mona Sahlins flaxande mellan millionområden i storstädernas ytterområden med röstskolor och andra suspekta arrangemang medverkade till att partiet klarade 4% spärren eler i bästa fall10%.
Socialdemokratin är stendöd ,en relik från tiden när oupplysta både unga och gamla förvillades av storvulna politiker .
2010s val innehåller alla ingredienser av både skickligt dold valfusk och öppen sådan såsom röstskolor.
Socialdemokraterna har visat sitt rätta ansikte nämligen maktbegäret in absurdum .
Det är säkert härligt för dig att skriva av dig dina aggressioner var dag.
Dock, det vore trevligt om du kunde höja dig ett snäpp i saklighet… om du kan?
Undrar hur mycket högern fick i oredovisade pengar från Svenskt Näringsliv för att genomföra deras antifacklliga och lönesänkande åtgärder! Vilket också högern genomfört under sin förra fyra-årsperiod. Undrar vad nästa steg i SN:s åtgärdslista för högern blir under denna mandatperiod?
Bengt Nilsson, röd gråsossse
Mer copy cat taktik, Sahlin skulle göra copy cat på allians samarbetet, Obamas tomma retorik etc, etc. Nu ska man reparera haveriet med mer copy cat av moderaterna, CDU och gud vet allt. Sådant kan aldrig bli mer än en blek kopia av modellen.
M har otvivelaktigt gjort en formidabel comeback efter djupdykningen med Lundgren 2002. Klart att alla som går genom livet med öppna ögon tar in influenser från alla möjliga håll men nog tycket jag det verkar som M gjort ”sin grej” med den nya ledningen. En ledning som Intellektuellt inte är tappade bakom en vagn.
Läser man Sahlins bok inser man vilket antiintellektuellt moras (S) befinner sig i. En ledning som utser denna människa till ledare och gör det ena katastrofvalet efter det andra bara måste bytas ut. Att en person kan göra sig bra i media och av och till kan vara slängd i käften och slagfärdig är inte tillräckligt för att vara ledare för en stor organisation om där inte finns det intellektuella fundamentet.
Man frågar sig vilket omdöme partiledningen har i val av reklambyråer, väljs dessa med svågerpolitik som riktmärke? Både EU valet och riksdagsvalet var bedrövligt ur den synpunkten.
S trend har varit nedåtgående sen rekordvalet 1968. M:s trend har varit uppåtgående sen bottennoteringen 1970.
http://img831.imageshack.us/img831/9751/som.png
Det tog två mandatperioder av borgerlig kalabalik för att (S) skulle göra ett bättre val 1982, den fullständiga begerliga genomklappningen med de vandrande katastroferna Bild/Wibble skickade återigen upp (S) 1994.
de namn som nämns som framtidsnamn är alla förknippade med just högerflygeln inom socialdemokratin. Socialdemokratin har dock knappast något existensberättigande om partiet inte erkänner att demokratin också bäst utformas som ett gemensamt projekt. Det som Palme m fl brukade kalla för demokratisk socialism. Jämlikheten är grundbulten i detta projekt, inte diverse administrativa eller tekniska metoder att förvalta ökad rikedom.
Självfallet bör de gamla statsråden från 2006 ställa sina platser till förfogande, och nya personer släppas fram. Claes Borgström, Håkan Juholt, och förstås den ständigt ovilliga Margot Wallström – men naturligtvis också personer som Göran Greider, AnneMarie Lindgren, kanske veteranen Eliasson som utrikesminister, lite SSU-folk, progressiva forskare etc. Men frånvaron av trovärdiga personligheter har varit ett problem för s. Mona Sahlins omgivning har inte lockat väljare.
Claes Borsgström – försvarsadvokat i Quick rättegången. Margot Wallström – som föredrar behagliga miljoninkomster som skönhetsankara i EU. Baylan, Asstudilla – som ansikten för invandrare. Med sådana namn i ledningen vinner man inga val eller åstadkommer förnyelse. Möjligen blir man effektivare att appelera till de som vill rösta på ett 20 % parti med historiska anor,
Man kan aldrig bortse från egenintresset. 1914 var arbetarklassen hårt trängd och med svåra villkor. Att 30% stödde S då ur en nästan 45% arbetargrupp är lätt att förstå.
På trettiotalet började reformeringen av löntagarnas villkor med tyngdpunkt på förbättrad pension, a-kassa och reglering av arbetsmarknaden.
1960 hade man 60% av valmanskåren i sina led. Frukterna syntes.
Då var statliga tjänstemännen befordrade socialdemokrater, på så sätt stödde medelklassen S.
Då var VD-lönerna 10-20 gånger större än arbetarlönerna. 1970-80 var de nere i 3-4 ggr större.
1980 började nyliberalismens idéer slå rot. Thatcher, Reagan, Bush var ledare som skapade fattiga och rika. Skolskjutningarna i USA anses börja i nyliberala, hårda samhällsklimatet 1988.
Inte kan vi anpassa S efter de främlingsfientligas krav? Inte till de borgligas bördor på de svaga grupperna och gynnande av de starka?
Väljarna vill ha sämre pensioner, sämre sjukförsäkringar, sämre a-kassa.
Välfärden kan aldrig finansieras med sänkta skatter.
Privata lösningar väntar och därmed uteslutande av de som inte har råd.
Det finns redan här, sas i tv. För de rikare.
Det är det väljarna röstade in och det de önskar av hela sitt hjärta.
Som socialdemokrat måste jag erinra mig om att det samhälle rörelsen sprang ur var ett, förvisso ungt, kapitalistiskt samhälle. Att det kapitalistiska produktionsättet skulle ha rivits upp till idag tror jag knappast att någon skulle påstå. Kapitalismens natur har inte förändrats de senaste 131 åren, så inte heller socialdemokratin som anti-kapitalisisk ideologi. Det enda som egentligen har förändrats är det socialdemokratiska partiet, som (för tillfället) har övergivit sin ideologi. Denna avideologiseringsprocess är såklart reversibel eftersom partiet inte är ett abstrakt begrepp, till skillnad från kapitalismen och den socialdemokratiska ideologin som är beständiga. Arbetarna, alltså alla löntagare i Sverige, har förlorat medvetandet om sin underställdhet jämtemot kapitalisterna, utan fokuserar huvudsakligen på de materiella förhållandena, som är betydligt bättre än de från 1889. Platt-tv, iPhone och dator åt alla ger en falsk bild av att alla är medelklass när man är lönearbetare precis som år 1889.
Hur svårt kan det vara, 18 år med permanent hög arbetslöshet. Politiskt skapad arbetslöshet för att blidka nyliberala teorifiktioner om att utan skyhög arbetslöshet kommer inflationen att skena. Någon empirisk grund har det inte och allra minst i Sverige som inte haft något som till en del kan kallas lönedriven inflation sen rekordåren.
Under 18 år driver man ut mängder av människor i arbetslöshet och bidragsberoende för att blidka en nyliberal teorietisk fiktion. Största delen av tiden har detta varit administrerat av (S) regimer. Hela tiden har det stötts av (S)/vänster dvs förment arbetarrörelse.
(S) och vänstern har helt enkelt förlorat allt förtroende för att vara en kraft som skapar ett samhälle som genererar arbete och välstånd till hela folkhushållet.
Så kommer det politiska krafter som de nya M och adresserar denna för oss alla så brännande fråga. Inte minst de som Sd plockar sitt stöd hos är de som hårdast drabbats av den förda politiken. Nu finns det förstås inte en chans i helvetet att M skulle bryta med den politik som med överutbud av arbetskraft håller massorna i schack. Men det är inte så lätt att genomskåda om man inte är så pass intresserad att man inhämtar information bortom huvudfåran som Public Service och borgerliga morgontidningar delger folket.
Men vad har folk att förlora? En politik som bevisligen enligt deras empiriska erfarenhet skapar hög arbetslöshet och som en konsekvens utanförskap och bidragsberoende.
Arbetslösheten är det väsäntliga, enligt de nya EU sättet var årsmedel 2005 7,8%, 2006 7,1%, 2007 6,1%, 2008 6,2%. Alltså mitt under stor internationell högkonjunktur har vi skyhög arbetslöshet.
Av Arena och många av ”förnyarna” av S får man intrycket att man helst vill omdana (S) till någon blek kopia av något fd folkpartiet,. Visst det är en väg att gå om man är nöjd med att bli ett 7-10% parti.
-ism hit och -ism dit!
Borde ni inte tala lite mer och oftare i sak och inte sopa mattan med ismer
så att folk flyger ut i hörnen och ligger där och känner sig som dammtussar? Jan Lindhagen, var det en son eller sonson till Carl Lindhagen som satt i första kammaren på 20talet? Det var en hedersknyffel som kunde sjunga ut åt de mögliga juristerna som satt och
antydde att Sverige närmade sig världens undergång då det nu kommit en kvinna in i riksdagen: Kerstin Hesselgren satt där ensam bland alla gubbarna. Rätt länge. Kerstin valdes in på en liberal lista. Men satt i
parlament som vilde. Calle Lindhagen vad var han? Inte var han sosse
och inte liberal och definitivt inte höger.Men han SJÖNG ut på ett rakt och sakligt sätt. Om vi inte är människor i första hand, medborgare i andra hand och partigängare lite längre bort – då går det åt helvete med
”verklighetens folk”. Vi måste få folk att tänka själva, med egna hjärnceller. Ola Larsmo skriver i fredagens DN:
”Förmodligen är det få av SD:s väljare som skulle gå med på att de röstat på ett parti med rötter i fascismen. MEN DEN VERKLIGT AVKYLANDE FRÅGAN ÄR OM DE ALLS SKULLE BRY SIG OM DET”
(min kurs.) Larsmo har rätt. Dammtussarna ligger där som lättfångade byten nätet, på sociala medier och mumsar i sig propaganda. Låter sig uppviglas.
stefan och Lasse G talar visst i sak