När en bekants man från Senegal nyligen kom till Sverige tog det en vecka innan han blev trakasserad av en främmande människa på tunnelbanan, mitt på blanka dan. Främlingen upplyste honom och en landsman om att i Sverige pratar vi minsann svenska, och passar inte det borde de åka tillbaka hem.
Innan han kom hit hade min bekant, själv med rötter i Östafrika, försökt att varna honom. Sagt att Sverige i verkligheten är långt ifrån bilden av ett paradisiskt land där jämlikhet regerar, att han måste vara beredd att stirras på och att bli utsatt för påhopp och diskriminering. Hennes man svarade med ett gapskratt.
Efter tunnelbanehändelsen kom han hem och sa att han förstod vad hon menat.
En annan vän flyttade tillbaka till Sverige efter att ha bott i London i 13 år. Hennes största rädsla var att hennes partner skulle misstas för somalier och därmed hamna utanför samhället. I London var han engelsman och västindier, i Sverige reducerades han till ”svart”.
En man som kör buss i Stockholm berättar att han regelbundet sextrakasseras av berusade kvinnor som vill känna på hans ”stora, svarta kuk”.
Man behöver inte vara född med svart hår eller mörk hy för att veta att Sverige är ett land genomsyrat av rasism och rasistiska föreställningar. Till det finns hårda fakta om diskriminering på arbetsplatser, i krogköer, på bostadsmarknaden. De senare är de mätbara effekterna av vårt kollektiva, mer eller mindre rasistiska, medvetande. I likhet med resten av världen finns en hierarkisk föreställning om ”ras”, där människor med rötterna – långt tillbaka eller nära – i Afrika råkar mest illa ut.
Exemplen ovan kan såklart bortförklaras som anekdotisk bevisföring av den som vill fortsätta att hävda sin rätt att säga ”negerboll”, och problemet är just att alldeles för många i Sverige gör just det.
I USA, som har många problem men där förmågan att se och diskutera rasism inte är ett av dem, hade den ”slavaktion” som studenterna i Lund – framtida makthavare i samhället – ägnade sig åt varit helt oacceptabel. De ansvariga hade aldrig kommit undan med att hänvisa till att det var ”en rolig utklädnad”.
Att någon eller några dessutom sprider bilder på mannen som polisanmälde Lundastudenterna, Jallow Momodou, med photoshoppad bar överkropp, halskedja och texten ”Vår negerslav är bortsprungen” illustrerar precis hur bråttom det är att Sverige skriver in sig på antirasistiskt rehab.
En bra början är att erkänna själva rasismen.
Jag tycker inte det är så underligt att en del människor känner sig obekväma med människor som inte beter sig som ”vanliga” svenskar” och dessutom inte ser ut som ”vanligt”.
Till skillnad mot de miljöer som Du jämför med ligger sverige i ett hörn av världen. Endast en liten del har kommit i kontakt med manhattan och trafalgar square och andra folkrika ställen där ingen höjer på ögonbrynen om du beter dig avvikande eller ser avvikande ut. Helt enkelt på grund av att människorna där sedan lång tid tillbaks är tränade att se allt möjligt i fråga om mänskligt beteende och utseende.
Ta ex idrott. Där är vi sedan länge vana vid att människor av olika nationaliteter samarbetar sida vid sida mot gemensamma mål. Men även där förekommer det övertramp av rasistisk art.
Ju mer människor får tillfälle att träna upp sitt beteende desto bättre kommer det att bli även i vårt land men det tar tid. Den första svarta människan som jag såg i min stad var idrottslärare och det var på 50 talet.
Jag tycker det är överdrivet att säga att landet är genomsyrat av rasism men visst den finns där i djupet på många på grund av oträning inför mötet.
Allldeles oavsett hur vårdslöst du handskas med ord som ”helsvarta” och ”Lilla Afrika” så överdriver du dessutom galet mycket. Och jämför äpplen och päron. Att det skulle vara samma sak att folk ljuger om sin färdväg som att de är illegala/ekonomiska flyktingar är en logisk kullerbytta.
Bara en snabb koll på SCBs hemsida visar att 8 % av de utrikes födda är från något land i Afrika. Tycker inte riktigt det känns som en invasion, faktiskt.
Dessutom är jag galet trött på att folk som osakligt slänger ur sig rasistiska påståenden alltid hävdar att de talar för många andra (”inte en enda svensk som…”). Argumentera utifrån dig själv och inte din osynliga armé som står och hejar på i kulisserna. Jag känner ingen som har ljugit om sin bakgrund. Och jag känner ingen med utländsk bakgrund som INTE har blivit utsatt för rasistiska påhopp.
Den kommentar jag svarade på togs bort. Det känns trist, även om den var idiotisk.
Hierarkier förutsätter underdåniga, hårdare klassamhälle tvingar fram fler trappsteg i värdeskalan och identiteten byggs upp genom att annan har lägre värde. Akademiska karriärkulturen har alltid skapat eliter och slutna intressegrupper, nätverk idag, som stöd i kommande klättringar i karriären.
Vi, samhällsbärarna finner vårt värde i att andra är sämre, i bottenändan av karriärstegen blir det trångt och det gäller för en själv att se någon som är lägre i värde än jag.
Länge sedan det arbetades i Sverige för att samhället skall vara en generös ällmänmänsklig plats att leva i För Alla. Konkurrenskulturen förstärks av underhållningkulturen, Mästarnas mästare, Idol med mera, övar upp oss att acceptera utmotning för de som inte passar mallen eller det förväntade, av vem?
Jag håller med dig, därför säger jag detta: sättet du pratar om rasism i detta inlägg kan liknas med det som Reagan och Järnladyn använde sig av under 80-talet. Som om det inte fanns några alternativ för att det alltid är så det har fungerat och det är enda vägen framåt. Att det har varit och ser ut på ett visst sätt betyder inte att vi ska acceptera eller ha det i beräkningen när vi motarbetar rasism. Rasism är fel oavsett historien och att samhällsbärare behöver finna sitt värde i att andra är lägre ner i hierarkin, varför skulle det vara så? Det blir som att banka in att det är förståeligt att vi har den syn vi har och det legitimerar det. Vi kan säga hur det har varit och hur det är men inte att det finns en ”naturlig” förklaring som din kommentar faktiskt förmedlar. Det är fel och ska inte få förekomma och det finns alternativ och vi behöver inte se oss själva som goda bra medborgare genom att det finns andra sämre! Vi behöver inte ett hierarkist samhälle om vi inte vill ha det!
Jag förstår inte. Jag har många mörkhyade bekanta och vänner som samstämt säger att de aldrig har mötts av fördomar eller rasistiska uttalanden. Några har sagt att de blivit kränkta för sitt ursprung, men det har varit vid enstaka tillfällen.
Jag har en vän från Senegal som bott i Sverige i över 30 år. Han säger att han aldrig mötts av fördomar. Han berättar dock att han under ett par år bodde i en mycket liten ort i en mycket liten by i norra Sverige när han var ny i Sverige. Då kom folk för att få se en svart människa, en gång var det en hel buss. Han berättar att han tyckte det var jobbigt, men såg det inte som rasism, snarare nyfikenhet då de aldrig sett en svart förr, och alla var vänliga.
Där med inte sagt att rasismen inte finns, för det gör den, men att den genomsyrar samhället är som i alla debatter ett utfall av brösttoner för att skapa sensation.
Det är illa nog med den rasism som finns, och jag har många gånger sett exempel på det, och arbetar aktivt mot den i mitt fackliga arbete. Men jag kan till min glädje se att positivismen mot utlandsfödda ökar i de undersökningar vi gjort.
Det som skedde i Lund tror jag var inte rasism, det var bara dumt och korkat, men det som skett där efter DET är ren och skär rasism
Jag känner inte riktigt igen denna beskrivning av Sverige. Tvärtom har jag en känsla av att olika ursprung blir mer och mer normalt och accepterat.
Det finns vissa människor som vill bråka och provicera även i Sverige, men det är fel att stämpla ett helt land för detta. De jag umgås med beter sig inte på detta sätt, och om man ska jämföra olika länder vill jag ha mer än anekdotisk bevisföring.
Säfflefödds kommentar om ovanan vid avvikande utseende och beteende som en förklaring till främlingsrädslan gäller säkert en del svenskar, men knappast till lundastudenternas rasism. Ett minimum av intelligens förutsätter man ju att de besitter, och någon slags utbildning förutsätter man ju att de fått, innan de antagits för fortsatta studier. Vilken skam för Lunds universitet!
I Landskrona där jag bor är man utomstående om man inte pratar skånska vilket jag inte gör eftersom jag kommer från Gävle .Men jag brukar bli fort solbränd och varje sommar får jag höra att
et är synd att alla utlänningar ska befolka våra svenska stränder.Men med utlänning menar man här i stan det är att ha icke vit hy man ska se arisk eller nordisk ut.Men så styrs staden av Sd och Fp också.
Förr tyckte nästan alla att det var spännande med invandrare, nu blir det mer och mer motsättningar pga konkurrensen om jobben etc…
enda problemet är att jag inte verkar kunna rekommendera denna artikel på facebook, får ett felmeddelande
petra ulmanen
Hej Petra!
Det är Facebook som spökar.
Har samma problem, och det beror på Facebook.
Det brukar funka om man trycker på rekommendera 2 gånger, en gång till efter felmeddelandet.
/Maria på Dagens Arena
Det är bra att redaktör Hellgren förgrymmar sig över den ”rasism” som förekommer i Sverige! Som gammal man håller jag inte helt med i alla hennes svängar. Pursvensken är INTE per se en rasist! Att se en ”neger” som vi då sa i en liten bruksort där jag växte upp var inget negativt för någon.av oss. Mest var det ett exotiskt inslag och intressant! Alla var INTRESSERADE i positiv mening. Men om Hellgrens generation med nästan en miljon ”invandrare” av icke-svensk etnicitet i Sverige nu reagerar negativt, så är det helt ert eget fel! Eller kanske politikernas naivitet?
Genom din ledare uppmärksammar du ett problem som kanske alla klarsynta, rasismerfarna och postkolonialt medvetna ser omkring sig. Kanske varje dag till och med. Det är en skam att inte Sverige insett vad kolonialismen gjort även med oss. Ingen kommer undan i en global värld. Sprid ordet, anna och fortsätt i samma anda! Vi är många som håller med dig men inte orkar höja rösten. Tack!