I söndagens ledarkrönika uppmärksammade – äntligen! – Dagens Nyheter och Peter Wolodarski den svenska högerns ovilja att stå upp för demokratin när den hotas av så kallade systerpartier. Det aktuella fallet rörde Ungern, där Moderaterna tiger medan samarbetspartiet Fidesz i allt snabbare takt monterar ner yttrandefriheten i nationalismens namn medan landets romer utsätts för hets- och våldskampanjer.
Wolodarski nämnde också Italien och Berlusconi som exempel på tillfällen där partilojaliteter gått före politisk hederlighet. Vid valsegern 2001 prisade M Forza Italia för deras ”reformagenda”.
DN kunde gott lagt till den borgerliga tystnaden runt Nicolas Sarkozys presidentkampanj. Sarkozy klipper och klistrar hej vilt ur Marine Le Pens och Front Nationals islamofoba och främlingshetsande partiprogram i jakt på väljare – medan den europeiska och svenska borgerligheten ser på.
Moderat gullande med partier och rörelser på den mörkblå skuggsidan är en långvarig tradition, minns till exempel Pinochet eller oviljan att fördöma apartheidsystemet, oavsett den senaste tidens försök att Schlingmannfiera historieskrivningen.
Det nya är de senaste årens frånvaro av den liberala borgerligheten. Dagens självutnämnda och tongivande liberaler äter lunch med Siv Jensen, manar till debatt om ”invandringens problem”, skriver rapporter mot mångfald och mångkultur och talar sig varma om inkomstklyftornas storhet.
Värdekonservativa och kärleksbudskapsburna Kristdemokraterna rekryterar i mörkblåa trakter. Dagens Arenas Helle Klein censurerades i Kyrkans Tidning efter att ha påpekat att en av de präster som kampanjar mot mångkultur och islam har täta band till Sverigedemokraterna.
När Aftonbladet och Anders Lindberg ifrågasatte att den etablerade högern lånar retorik (som ”assimilering” och ”islamisering”) från högerextremt håll dränktes framför allt sociala medier och debattsajter som Newsmill av försök att lägga ansvaret för Sverigedemokraternas framgångar till vänster. Statsvetaren Bo Rothstein gjorde samma sak i DN, i ett förvirrat svar på Maria Svelands artikel om sin politiska depression.
Moderaternas ovilja att fördöma utvecklingen i Ungern är ena sidan av en alltmer obehaglig utveckling där europeiska högerdebattörer och –partier ideligen misslyckas med att ta avstånd från och aktivt motarbeta nationalistiska och rasistiska partier.
Det finns öar av motstånd, men där Folkpartiet och opinionsbildare förr stod upp för liberala värden bortom den oreglerade marknaden breder i dag tystnaden ut sig. Det är minst sagt oroväckande.
Missförhållanden i samhället måste åtgärdas.
SD och liknande växer med arbetslösheten etc.
begrunda
http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/article1605337/Hemsk-utveckling.html
begrunda ev utveckling
http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/article1606553/Blinda-i-S-och-M.html
Inget nytt under solen. Också på trettiotalet var borgerligheten väldigt tyst, när nazismen gjorde sig bred, också i Sverige. Bara ett fåtal röster till höger protesterade, som den legendariske Torgny Segerstedt på Göteborgs Handelstidning.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Torgny_Segerstedt
Då som nu kommer vänstern att få dra hela lasset själv i kampen mot fascismen, Högern tror helt enkelt att den tjänar på att extremhögern flyttar fokuset från fördelningen av samhällets rikedomar och hur de används bäst, till att utpeka diverse olika etniska och religiösa grupper som syndabockar. Det kan de ju inbilla sig, tills det är för sent:
”First they came for the communists,
and I didn’t speak out because I wasn’t a communist.
Then they came for the trade unionists,
and I didn’t speak out because I wasn’t a trade unionist.
Then they came for the Jews,
and I didn’t speak out because I wasn’t a Jew.
Then they came for me
and there was no one left to speak out for me.”
Bo Rhotstein var inte förvirrad på DN debatt utan uttryckte mycket försiktigt att vänstern blundar för problemen, inte vill se dem, inte vill diskutera dem. Förvirringen får uttryck på Arenas sidor. Så vilka behov fyller Arenas och Vänsterns blindhet? Människan konstruerar en verklighet, men i grunden bygger det på människan som biologisk varelse. Arena försöker däremot lyfta konstruktionerna till sanning hur mycket verkligheten än sparkar bakut.
Det är lite kul det här med egna behov. Jag läste för ett antal år sedan Thoreau ’Skogsliv vid Walden’
skriven på 1800 talet av en man som gav sig ut i skogarna i en koja under två år och lärde känna sina behov som människa i naturen. Vacker text med många funderingar och jag minns mest en av slutsatserna kring behov att: ”Vad behöver man egentligen? En koja med skydd för elementen, en låda på en gånger två meter att krypa in i och kunna skydda sig. Lite mat och kläder naturligtvis!”
Så där är det ju! I grunden ’behöver’ man skydd för naturens krafter och mat och ett socialt sammanhang, resten är påbyggda behov utifrån nyfikenhet och möjligheter, men onekligen kan det ge både njutning och tillfredsställelse. När vi en gång framåt lever på knappa pensioner, då får vi kanske skäl att läsa Thoreau på nytt. Det kommer inte att vara lönt att titta bakåt, se hur brist på investeringar, slöseri och allmän ‘godhet’ slösade bort fadersarvet. Thoreau torde vara given litteratur.
Jag delar gärna på denna mejlkorrespondens (mejlet gick till CORAZZA BILDT Anna Maria; FJELLNER Christofer; HÖKMARK Gunnar; IBRISAGIC Anna; SVENSSON Alf)
Hej,
Jag skriver till dig som en bekymrad medborgare angående åtgärder för Europeiska folkpartiet (EPP) som du är medlem i.
Den ungerska demokratin är under belägring. Åtgärderna i den konservativa FIDESZ regeringen under premiärminister Viktor Orban har resulterat i en aldrig tidigare skådad attack mot grundläggande internationella demokratiska normer. Det är en extraordinär sak att säga år 2012, men det kalla hårda faktum är att Europeiska unionen nu kan sägas innehålla en icke-demokratisk stat som en av dess medlemmar.
Hittills har vi haft en chockerande brist på fördömanden från europeiska konservativa ledare, som räknar FIDESZ bland deras familj. Trots ett år av stadig urholkning av demokratiska normer har det varit nära tystnad. Det är först nu när den ungerska regeringen attackerar den oberoende centralbanken som ledare har börjat vakna till.
Europeiska folkpartiet (EPP), som räknar FIDESZ som medlem bör suspendera sitt ungerska systerparti tills internationellt godtagbara demokratiska normer återinförs i Ungern. Som en parallell åtgärd bör Europaparlamentet uppmana de 14 FIDESZ ledamöter att avvisa FIDESZ regeringens agerande och att förbinda sig att upprätthålla internationellt godtagbara demokratiska normer.
Som en demokratiskt vald representant, om du inte kan skydda demokratin i ett annat EU-land, så varför ska man kunna ha förtroende för att du kan skydda demokratin i Sverige?
Med vänlig hälsning
Anita Ullmann
Hörby
Svar kom endast från Alf Svensson:
Hej,
Sedan Fidez formulerat en ny konstitution – den tidigare var ju kommunistisk – har denna observerats både av Europaparlamentet och av Kommissionens. Det är är Kommissionens uppgift att utifrån demokratin påpeka om ett land sviker. Kommissionen kommer att få Ungern att räta in sig i ledet. Det är jag säker på.
Med vänlig hälsning
Alf Svensson
”Det nya är de senaste årens frånvaro av den liberala borgerligheten. Dagens självutnämnda och tongivande liberaler äter lunch med Siv Jensen, manar till debatt om ”invandringens problem”, skriver rapporter mot mångfald och mångkultur och talar sig varma om inkomstklyftornas storhet.”
Men alltså, 90% av alla svenska liberaler var väl mot det där? De exempel du tar upp rör ju en handfull personer långt utanför den liberala mittfåran — bokstavligen kanske fem-sex stycken, varav de flesta är antingen extrema nyliberaler eller konservativa eller bägge.
Av landets tongivande liberala och socialliberala ledarsidor/politiker/debattörer/krönikörer finns det väl knappt en enda som inte regelbundet hudflänger Fremskrittspartiet och SD, kritiserar Timbros integrationsutspel, förordar friare invandringsregler, o.s.v. Vad gäller Fidesz-regeringen i Ungern, så har den såvitt jag sett hittills kritiserats betydligt oftare på liberala ledarsidor än i vänsterforum. (Att liberaler är mindre bekymrade än socialister över inkomstklyftor är däremot sant, men det är för det första ingen nyhet, för det andra inte en del av samma problem.)
Enkla poänger alltså. Jag håller med om att delar av den liberala rörelsen börjat svikta i frågan om främlingsfientlighet, vilket är ett mycket stort problem. Men det är ohederligt att behandla problemet utan att låtsas om de verkliga proportionerna, och det är verkligen kontraproduktivt att stöta bort de facto-allierade genom att klumpa ihop dem med konservativa och nationalister.