Miljöpartiets ekonomitalesperson Mikaela Valtersson lämnar politiken, lät hon meddela på DN-Debatt i lördags. Samtidigt förklarade hon att MP borde vara berett att bilda regering tillsammans med Moderaterna. Hennes argumentation för detta är intressant, men samtidigt ganska osammanhängande.
Självfallet måste Miljöpartiet diskutera sin långsiktiga strategi för att nå politiskt inflytande. Det är sorgligt att det nu ska ske utan Valtersson. Hon har stor erfarenhet av att förhandla och kompromissa både åt höger och vänster.
När hon angriper blockpolitikens fördummande inverkan väcker hon säkert mångas sympati. Men lite konstigt är att hon pläderar för att MP ska ha ”en mer självständig och oberoende ställning”, och i nästa mening vill att hennes parti ska omfamna Moderaterna.
När hon talar om Moderaterna som ett annat och bättre parti än vad en del av hennes själsfränder inbillar sig, tycks hon ha missat att det nya språkröret Åsa Romson på kongressen i Karlstad konstaterade att hon ”inte sett någonting som tyder på att Moderaterna är ett parti på miljöns sida”.
Valtersson säger en del tankeväckande saker om vikten av att inte låsa sig och behovet av att ha en realistisk verklighetsuppfattning. Samtidigt lyfter hon i artikeln fram sin stora bravad att komma överens med regeringen om arbetskraftsinvandringen. Det var i och för sig en nödvändig reform. Men att Valtersson gick med på så många kryphål att kompromissen öppnade för vad som närmast kan liknas vid slavhandel med invandrare visar att hon brister i den verklighetsuppfattning hon talar så varmt för.
Och hur verklighetsanpassad är tanken att göra upp i flera frågor med regeringen när två av regeringspartierna i senaste Synovate-mätningen hänger på gärdsgården? Statsminister Fredrik Reinfeldt tycks också vara för kort i rocken för att hantera den besvärliga parlamentariska situationen.
Det visade statsministern när han i början av augusti kallade MP:s språkrör till överläggningar i Rosenbad. De kom glada i hågen med egna förslag om bostäder, infrastruktur och skola. Men det ville inte den sure statsministern tala om. Han ville bara höra om MP kunde tänka sig att stödja ännu ett jobbskatteavdrag, vilket man redan sagt nej till. Språkrören hann inte ens få kaffe innan mötet var över. Tala om politisk fingertoppskänsla!
Valterssons tankar om att Miljöpartiet ska samverka med M är i mycket ett villospår. Det kan dessvärre sluta i massflykt av den ansenliga skara väljare som sett MP som ett grönt vänsteralternativ.
Man kan tycka både det ena och det andra om Valtersson utspel. Men att det var dåligt för att det kan påverka mp:s bild som ett grönt vänsteralternativ visar att Elmbrant själv är ute på villospår. Mp är inte vänster och bör naturligtvis inte försöka låtsas vara det för att få sympati hos väljare som har fastnat i detta spel där politik och politisk debatt mer är en en match mellan rivaliserande lag snarare än en respektfull demokratisk hållning där vi håller oss till verklighetens problem snarare än att bekräfta vår egen identitet som ”vänster-” eller ”högermänniska”. Vi gröna försöker betrakta sakfrågan efter vad den är och betyder för människor och miljö och utan ett behov av att måla den i rött eller blått.
Hu, hemska tanke, om Mikaela W:s idéer vinner gehör inom MP.
Då lär lär risken vara stor, att sossarna slår Moses rekord som ökenvandrare (40 år, om nu skriftställaren minns rätt).
Det är med förskräckelse jag ( som är medlem i miljöpartiet) hör Mikaela Valterssons argument. Även om Mp mot all förmodan skulle få igenom något miljökrav genom att samarbeta med moderaterna så handlar ju politiekn om mer än så. Man säljer inte sin själ för en silverpenning. Privatiseringar, tron på den eviga tillväxten, den totala avsaknaden av vision om ett mer rättvist och ekologiskt samhälle – det är vad moderaterna står för och det är så långt ifrån Miljöpartiet som något kan vara. Dessutom har Åsa Romson alldeles rätt – moderaterna har en usel miljöpolitik även om de i retoriken försöker låtsas något annat. Att folkpartiet har klivit allra längst ut i högeröknen förändrar inte den grundläggande synen på moderaterna.
Var med i MP nästan från starten. Men sen dök det upp fler och fler ”privatiseringsföreträdare” inom partiet och då drog jag mig ur. Vet flera som skulle sluta med MP om dessa gick ännu längre till ”höger”.
Varför skulle det vara motsägelsefullt att både plädera för en oberoende och självständig ställning i politiken och samtidigt öppna för ett samarbete med moderaterna? Är inte det i själva verket en förutsättning för en sådan ställning? Att lämna de rödgröna är ett första steg, att deklarera att samarbete är möjligt åt båda håll måste vara ett självklart andra steg. Jag förstår att det vore en mardröm för dig, men partistategiskt för MP är det förstås inte alls ”litet konstigt”.
Högerpartiet är förstås en naturlig samarbetspartner för Mp, i realiteten finns det inget annat ät att sänka den totala konsumtionen än att sänka de mångas konsumtion och speciellt de underprivilegierades som när det är möjligt är inriktat på ökad materiell standard. Ändamålet helgar medlen om man har storslagna visioner. Konsumtion av lyxvaror som väl tilltagna bostäder, exklusiva märkesvaror etc står fören försumbar liten del av den totala konsumtionen. Dessutom konsumerar de redan välbeställda lite eller knappt inget av att de får en större del av kakan.
Som vi kan se av detta diagram har den nyliberala omvandlingen effektivt dämpat de mångas konsumtionsökning () mer här än i många jämförbara länder), ett givet utfall när de få tar en allt större del av kakan. Tyvärr har förstås svensken fortsatt att producera mer och mer men för konsumtion i utlandet. Det märkliga är att detta fenomen anses som något bra även av de mer konsumtionsfientliga typ Mp. Och våra tyckare står och pratar grötmyndigt om att vi är så exportberoende, vilket är märkligt när vi förmodligen ytterst är mindre importberoende än de flesta när det gäller strategiska råvaror.
Är det så att diagrammet visar effekten av att vinsterna de senaste 20-30 åren har ökat på bekostnad av lönerna?
Det skulle man kanske kunna säga, det är ju det grundläggande problemet i den kris som på allvar började blomma ut 2008, att mer till de där uppe och mindre till de många och att detta kompenserats med krediter för konsumtion inte minst via bostadsbelåning.
Man kan även notera att den brant stigande exporten vid skiftet 80/90 –talet inte är ett unikt svenskt fenomen utan det ser likartat ut för Tyskland, Grekland, Argentina m.fl. Det är förmodligen effekten av det globaliserade kapitalet, det finns ”obegränsat” med pengar att låna för import. Det märkliga i ekonomers och medias beskrivning av t.ex. Grekland och Argentina är att deras export inte varit konkurrenskraftig trots att de haft liknande brant stigande kurvor, det som sänkte deras bytesbalans var de frikostiga krediterna till import som vida översteg deras export. Dvs typ vårt och Tysklands omhuldade exportöverskott som vi haft därför att vi varit så ”duktiga”.
Men det hade förstås inte funnits mycket till överskott om inte någon annan haft underskott. Och ytterst finansieras underskotten med att de med överskott lånar ut detta till de med underskott.
Håller med Björn. Tror att de flesta MP-väljare med mig skulle uppleva det som ett väldigt stort svek om de satte sig i regering med M.
För mig är MP en modern uppdatering av vänsterrörelsen, och jag hoppas att man fortsätter på det spåret.
En etablerad samverkan mellan M och MP. Riskerar att MP förlorar en stor grupp av sina kärnväljare. Tvivlar att MP får något större utbyte för sina hjärtefrågor, -se bara hur läget har varit för C och KD. MP har ju stött en del av privatiseringarna och borde göra en realistisk utvärdering av de reella resultaten som i många fall lett till en försämring för vanliga medborgare….Det förefaller som att man i så fall är på väg att sälja sin själ!
Märkligt med Mikaela Valterssons moderatsväng. I partiledar debatter innan valet var det inte några pluspoäng till moderaterna men mycket kritik. Så jag frågar mig vad är det nu som tyder på att det skulle bli mer attraktiv miljöpolitik från deras sida. Dessutom så är välfärds politiken med bl.a. mer till de som redan har inte direkt något MP brinner för. Jag har själv röstat MP liksom C, FP men de var innan de två sista blev nyliberala. Lierar sig MP med moderat alliansen så lär MP få svårt komma över 4% nästa val, det behöver man inte vara statsvetare för att inse.
MP:s själ? Den är såld för längesen.
Jag tycker också det är tråkigt att Mikaela Valtersson lämnar sina uppdrag. Hon har varit bra i debatterna. Men detta utspel kom lite hastigt. Hon hinner inte riktigt förklara hur hon anser att moderaterna skulle ha förändrats i miljöpolitiken.
Tja, jag var beredd att rösta på Mp eller S tills det stod klart att jag skulle få Vänsterpartiet på köpet. Så det blev Alliansen. Glöm inte att det är vi mittenväljare som avgör, inte nyliberaler eller vänsterradikaler.
För mig är dessa inlägg mycket intressanta rent ideologiskt. Många MP-anhängare verkar vara fd frustrerade kommunister/socialister som ser MP som en garant för en socialistisk stat i Sverige – vilket inte ens Hagberg/Werner/Hermansson/Schyman/Ohly -lyckades med. Inte ens Wigforss på 1930-talet!
Men nu kan dessa utopister, förutom sin socialistiska fundamentalism, även införa den externa MILJÖN som ett starkt argument för total socialism. MP står för mig betydligt högre i sin politiska ideologi än vad dessa fundamenta-socialister vill ha partiet till.
Socialisterna inom MP bör hädanefter rösta på V, dvs kommunistideologin!
Elmbrants logik/retorik är som vanligt utom all förståelse, men bidrar följdriktigt till min förundran! Redaktören har även här – som vanligt – fastnat i sin politiska kommunistretorik. Varför skriver han inte oftare i de göteborgska kommunisttidningarna. De behöver ALL HJÄLP DE KAN FÅ! Fråga Sven Wollter!
KFML(r), Socialistisk rättvisa, och andra kommunistiska föreningar i Gbg behöver all hjälp!
Jan G och H Mankell har lämnat Elmbrant och er alla andra låginkomsttagre åt ert öde. De ruvar på sina miljoner. Jan G:s Östermalmsvåning i Sthlm har högre i tak, större yta, fler badrum etc än arbetargrabbens från Uddevalla, P Barnevik, fd våning på Strandvägen. Vad vill Elmbrant uppnå? Han är fåvitsk, men tyvärr inte tydlig vilka mål han vill uppnå! DET tycker jag är fegt!!!