I dag avslutas den andra upplagan av Tillväxtdagarna som i år genomförs i Göteborg. Initiativet är lovvärt då dagarna sammanför personer ur olika sfärer: politik, näringsliv, fackföreningsrörelsen och en rad andra organisationer. Upplägget för tankarna till hur Almedalen fungerade för ett tiotal år sedan, innan formatet exploderade och blev oöverblickbart. Inte Almedalen ”light” utan Almedalen ”tight”, som arrangörerna säger.
Arrangemanget har därmed en uppenbar fördel. På två dagar hinner deltagarna faktiskt träffas, diskutera och bygga nätverk utanför det egna, vardagliga pastoratet. Det ska inte underskattas i ett land av Sveriges storlek. Konsensus och breda överenskommelser mellan centrala samhällsaktörer var viktiga ingredienser i 1900-talets välfärdsresa.
Problemet med Tillväxtdagarna inträffar om du skulle kasta in en tennisboll i en klunga deltagare. Du skulle garanterat träffa en vit, svensk man i sina bästa år. Något som måste rättas till inför nästa års arrangemang i Malmö.
Ett seminarium om den svenska arbetsmarknaden underströk Tillväxtdagarnas fördelar. Först slog det gnistor. Henrik Lindberg från Ratio upprepade vanföreställningar om LAS och hävdade att Wanja Lundby-Wedin bara representerar insiders på arbetsmarknaden. LO:s ordförande bet tillbaka med finess och därefter följde en paneldiskussion som beskrev den svenska arbetsmarknadens fördelar och utmaningar.
Parterna på arbetsmarknaden är ansvarstagande, flexibiliteten är relativt stor, staten lägger sig inte i lönebildningen. Så ser fördelarna ut. Lundby-Wedin la dock in en aktuell brasklapp: EU:s finansministrar har kommit överens om ett lagstiftningspaket som utgör ett allvarligt hot mot parternas fria förhandlingsrätt. Facket befarar att det illa dolda syftet är en reglering av lönerna på EU-nivå. Beslut fattas på EU-toppmötet 24-25 mars, och frågan är hur Sveriges borgerliga regering kommer att agera bakom stängda dörrar.
Europaparlamentarikern Olle Ludvigsson (S), som har varit med och gjort 500 las-undantag på Volvo och därmed gav Lindberg ännu mer att tänka på, lyfte behovet av omställning. Varför går uppsagda bilarbetare på a-kassa, när det är utbildning som behövs, undrade han retoriskt. Emma Lennartsson, chefsekonom på Kommunal, påpekade att nästan var fjärde elev lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg. Regeringen försöker lösa problemet med att subventionera företag som anställer unga. En reform som kostar tio miljarder och har mycket liten effekt.
I stället är det utbildning och praktik i olika kombinationer som behövs. Peter Lundahl, VD på Manpower, berättade om ett samarbete med Elektrikerna där utbildning har varvats med praktik för skoltrötta elever. Resultatet: Eleverna tar examen och får jobb. Elektriker är ett bristyrke. Ett kunskapslyft, TCO:s utbildningsgaranti och ökad anknytning till arbetsmarknaden under akademiska studier var andra goda idéer som nämndes.
En annan utmaning som diskuterades under dagen var att det i genomsnitt tar nio år innan en person som har invandrat till Sverige får ett jobb. Motsvarande tid i Kanada är knappt ett år.
Sveriges borgerliga regering har vunnit två val med löften om fler jobb och minskat ”utanförskap”. Nu är den regeringen ansvarig för såväl dessa nio år utan jobb som det faktum att en av fyra unga är arbetslösa.
Om exakt en vecka inleds S-kongressen. Vågar vi hoppas på diskussioner som visar att vi har en opposition med bättre idéer?
En princip som jag gillar är ju att försöka ta med er läsare till politiska saker som händer i Sverige och Europa, som vi på redaktionen får ta del av. Just nu är jag i Göteborg på ”Tillväxtdagarna”, något som gav upphov till tankar kring Sveriges utmaningar, en underkänd regering och en opposition som inte kan få godkänt ännu. Men vad tycker ni? Hur ska vi fixa jobb, bättre utbildning och vad kan vi hoppas på när S-kongressen inleds om en vecka? Kommentera gärna!
Artikeln är lov värd, i synnerhet som det massmedialt hamras in att Sverige går som tåget och att även arbetslösheten sjunker.
En sak som tyvärr inte diskuteras är möjligheterna att avtalsvägen hitta överenskommelse mellan parterna och staten när det gäller en organisation till vettiga praktikplatser i stället för Fas 3-platser, som tyvärr riskerar att förfuska en bra idé – - praktik varvat med arbetsplatsförlagda utbildningsinsatser.
Bra synpunkt Björn, den frågan har faktiskt diskuterats här och som du säger är vettiga praktikplatser en mkt viktig nyckel när ungdomar ska få riktiga jobb. Swedbank, en av arrangörerna, har jobbat mkt m det.
”Sveriges borgerliga regering har vunnit två val med löften om fler jobb och minskat ”utanförskap………Om exakt en vecka inleds S-kongressen. Vågar vi hoppas på diskussioner som visar att vi har en opposition med bättre idéer?”
Diskussionen på kongressen kommer väl bara att handla om socialdemokraternas ideer. Oppositionen är ju en rätt brokig skara som förutom (s) även inkluderas Mp, SD och V och det finns väl iidag inga ideer som kan anses vara ”oppositionens” idéer.
Lars-Olov, du hittade något att klanka ned på i dag också, grattis. Mitt svar: S är det helt dominerande oppositionspartiet och vad S diskuterar på kongressen blir mkt viktigt för oppositionspolitiken mot regeringen de kommande åren.
Är inte socialdemokratin helt onödig?
Vi har ju redan ett arbetarparti nämligen moderaterna.
De ser till att arbetarna inom ALLA kategorier får behålla så mycket som möjligt av sina surt förvärvade slantar.
Sjuksköterskor Läkare Hamnarbetare Stålverksarbetare,Lärare,Direktörer alla har de upptäckt att de äntligen har fått skattereducering efter alla sosseår med skyhöga skatter.
Dessutom har de erhållit rotavdrag och rutavdrag vilket har stärkt deras ekonomier genom att de slipper sjukskriva sig för måla och städa hemma.
Det kommer att bli oerhört svårt för sossarna att återvinna alla förlorade kloka röster till Alliansen.
Att ingångslönerna i många fall är högre än vad en ny anställd kan producera i mervärde är också alliansens fel. Facket är således ansvarslöst.
Trovärdigheten hos dem som likt Eric Sundström beter sig som om de vore enögda är inte alltid den högsta.
Eric
Jag har en känsla av att både Mp och V distanserat sig från (s) efter valet och det att den rödgröna alliansen lagts i träda. SD har aldrig stått särskilt nära (S) och jag är inte så säker på att vad (S) diskuterar på kongressen blir så viktigt för deras oppositionspolitik mot regeringen under de kommande åren.
Under mandatperioderna 1976-1979, 1979-1982 och 1991-1994 så var Socialdemokraterna lika oppositionen.
Men under mandatperioden 2006-2010 så tog man frivilligt av sig den ledartröjan i och med att man gick in i en trepartikoalition som byggde på principen ”tre likvärdiga partier” (till skillnad mot Alliansen där partierna inte är likvärdiga) och då var (S) inte längre ”det helt dominerande oppositionspartiet” på samma sätt som man var under åren 1976-1982 och 1991-1994. Sedan valet så ingår även SD i oppositionen vilket tillsammans med det faktum att (s) krympt gör att man inte längre har samma ställning som förr.
tillväxt? Inte kommer vi bli rikare om någon tror det? Men kanske vi kommer kunna fördela välståndet lite bättre, lite mer till ”änkor och faderlösa”, kanske göra varandra lite fler tjänster, vårda gamla och barn, OK att det kommer registeras i pengar, och då blir ”tillväxt”, och kanske att våra fritidsintressen också registreras i pengar. Kanske vi till och med kan få mer tid för oss själva och våra nära – men lägg av med föreställningen att vi, hela svenska folket, skall bli rikare, få fler grejer, mer fritidshus, fler lekar….
Vi kan få det ännu bättre, javisst, bli lite friskare, äldre etc. Men inte kommer vi kunna sälja fler saker åt andra – när indier och kineser gör dem så mycket billigare. Ta upp huvudet ur sanden!
”Inte kommer vi bli rikare om någon tror det?”
Det faktum att Indien, Kina och Sydkorea gör saker billigare som du säger gör oss rikare eftersom pengarna räcker till mer. Bärbara datorer och platta tv-appareter tex har ju blivit betydligt billigare efter milleniumskiftet
Jag tror att vi kommer att ha en ganska bra ekonomisk tillväxt under de närmaste 20 åren. Inte lika hög som under ”rekordåren” men rätt hög. Dessutom är det uppenbart att den kinesiska tillväxten inte ser ut som den japanska. Japan byggde upp en stark exportindustri men importerade inte särskilt mycket. Kineserna verkar mer positivt inställda till utlländska saker vilket kommer att medföra att deras tillväxt också kommer att medföra en större import.
Vi ska inte tro att det läge där vi nu befinner oss just nu är den högsta punkten och att vi inte kan bli rikare (det har många trott förr och dom har alltid fått fel)
Människor har alltid strävat efter att skapa sig en rikare och bättre tillvaro och det är inget som upphör här och nu och dessa ansträngningar kommer att ge resultat
Nå Sundström , kom man i disk på tillväxtdagarna på varför det skilljer
sanslösa 8 år mellan Canada och Sverige att få invandrare i arbete ?
eller är det också en tabufråga ?
Enl uppgift så är 80 % av somalierna i arbete i UK medan 80 % är ej arbetande i Sverige .
Kan det vara så att som man ropar får man svar och har inte såväl dom borgliga som sossarna ropat lika fel ?
Och vem bestämmer vad vi skall ropa och efter vilka kriterier ?
Ang Jens kommentar , så igen och igen hur anpassar vi vår arbets och invandringspolitik till den allt starkare globala konkurrensen ?
Och gör inte misstaget att tro att det ”bara ” handlar om hemelektronik där man kan få ett dussin för vad man betalar för en st i Sverige .
Tack för insynen i Tillväxtdagarnas händelser. Man hoppas att parterna ser terräng och karta tydligare och agerar mer konstruktivt.
Svensk politik har de senaste decennierna marginaliserat arbetsför arbetskraft genom neoklassisk nationalekonomisk teoribildning; ett starkt marknadsdominerande tänkande (som den utvecklas de senaste tjugo åren). Politikers uppgift har här varit att främja marknadsmekanismerna så att den mest effektiva resursanvändningen och det bästa möjliga produktionsresultatet stimuleras. Arbetsplatser slimmas och arbetsklimat hårdnar. Konsekvenserna är att ekonomisk ojämlikhet tillåtits att öka för att generera högre tillväxt, vilket dock inte är sant; sett ur ett bredare samhällsperspektiv. Liberal teori säger på papperet att alla genom ovanstående idé ska få glädje av den ökade tillväxten. Idag ser vi att idén inte håller i verkligheten. Att alla har en medborgerlig rätt att utifrån sina förutsättningar genom arbete bidra till den tid de lever i, borde vara en politisk självklarhet. Allt annat är sprunget ur en onaturligt, osund exkluderande människosyn.
Apropå förslag.
Arbetskvotering; delvis en sann Norgehistoria.
Med tanke på de väntade höga pensionsavgångarna kunde Sverige kanske rycka till sig stafettpinnen från norrmännen och köra i deras vinnarspår. Här kunde Sverige addera praktisk kunskapsutväxling mellan de som lämnar arbetslivet och de som vallat för att ta över.
Norrmännen menar genom exemplet att det huvudsakliga ansvaret för arbetslinjen hör hemma på arbetsplatserna och i arbetslivet. Det är primärt där arbetskraft utsorteras eller slussas in.
Arbetskraft som ska gå i pension de närmsta åren ges generellt inte rätt till övertid. Arbetslös, arbetsför arbetskraft med rätt kompetenskrav kvoteras istället in på praktik om maximalt 3 månader. Anses de därefter lämpliga för uppgifterna är nästa steg att växla över praktiken i en övergångsanställning. Ordinarie personal fasas därefter successivt ut i planerad pension. Samma metod kan även tänkas öka sysselsättningen bland arbetskraft med nedsatt arbetsförmåga. Här kan praktik, kompetensutveckling och utbildning sträcka sig över längre tid för inför planerad arbetskraftsutväxling vid pensionsavgångar, t ex om personen varit borta från arbete under en längre period. Dialog med arbetsgivare, tydliga avtal och kravprofiler ska motverka att individer kastas fram och tillbaka samt brukas som tillfällig subventionerad arbetskraft.
Arbetsgivarnas deltagande är frivilligt. De stimuleras genom att passiva ersättningar kan växlas över i aktiv finansiering av kompetensstärkande insatser/utbildning, praktik, anpassade anställningar samt lönesubvention. Om jag har räknat rätt (enligt norsk matematik) kan 400 000 företag med mellan 10 till 50 anställda och 7000 företag med mer än 50 anställda kvotera in en person i den första gruppen och två i den andra gruppen. Det ger att 55 000 personer som ofrivilligt exkluderats från arbetsmarknaden kan återgå i arbete. Kvoteringen bidrar även till att bryta ned fördomar om ofrivillig arbetslöshet och minska det individuella lidande som detta stigmatiserande medför.
Att ni på Dagenarena bara orkar att skriva er propaganda dagarna i ända. Det är så tragiskt att se er försöka vaska fram små små guldkorn ur era misslyckanden. En patetisk ”Bagdad Bob”-stämning vilar över forumet.